Kvinnofrid och rubriker

Oj, vad tonfallet blivit aggressivt efter den senaste tidens omskrivna kvinnoövergrepp. Nu anklagas feministerna för att blunda och tiga om övergreppen. ”Var är feministerna”. ”Varför tiger feministerna”. Helt plötsligt har feministernas åsikt blivit viktig.

Var lugna. Feministerna finns fortfarande. Många av dom arbetar ideellt på kvinnojourer med att ta hand om psykiskt och fysiskt misshandlade kvinnor, även utsatta för sexuella övergrepp. Ett vardagsarbete, föga glamoröst eller uppmärksammat, men värst under stora helger. Insatsen blir svårare i de fall då utsatta kvinnor har problem med språket. Att hitta någon som kan och vill tolka från exempelvis thailändska är inte alla gånger lätt.

Feminister arbetar fortfarande med att hjälpa utsatta kvinnor, men dom skakar på huvudet åt påståenden om att det skulle vara något nytt att kvinnor hotas och kränks, att det skulle vara ett importerat problem.

Och tyvärr alla ni som tror att det nu kommer att tas krafttag mot dom som förgriper sig på eller kränker kvinnor. Det kommer inte att ske. De mycket kraftiga fördömanden som nu hörs i samband med rapporteringen kring övergreppen, såväl i Sverige som utomlands, är ett internetfenomen.

Förutsättningen för att kvinnofriden på allvar ska uppmärksamhet, och fördömandena nå orkanstyrka, är att det som kommentar till nyheten, som delas, ska kunna skrivas ”ut med packet”, eller att ”dom som kommer hit ska för fan anpassa sig”. Går inte detta är tystnaden i det närmaste total.

Sådana kommentarer går inte att skriva till exempelvis den artikel som jag delar här nedan. En artikel som skulle kunna skrivas i stort sett om varje ort i Sverige. Och det här handlar inte om några hundratals utsatta kvinnor. Men det är den verklighet feministerna arbetar med. Verkligheten där högljudda tiger och blundar.

Alltför många bland de som mest högljutt fördömer den senaste tidens övergrepp kan anses strunta i kvinnorna. Dom tar bara tillfället i akt att vräka ur sig nya invektiv.

Ena stunden ska kvinnan värnas, i nästa mening ”borde någon köra upp en kniv i feministfittan på Zara Larsson. Brutalt men så ser ungefärligen verklighetsbilden ut hos dom som skriker högst på nätet. Betydligt mera inlindad är den vanliga dubbelmoralen i fråga om kvinnosyn: Den att främmande kulturer har en annan syn på kvinnor än vi svenskar, men att det är helt OK att skaffa sig en fru från något asiatiskt land som verkligen vill och ställer upp på att sköta markservicen. En konsekvens av det kulturella arvet.

Oskicket att skuldbelägga kvinnan är djupt rotat i det svenska kulturarvet. Att försvarsadvokaten, till en man misstänkt för våldtäkt, frågar kvinnan om vilka kläder hon hade på sig, är något som först på senare tid uppmärksammats. Det här är inget beteende som importerats till Sverige. Det är ett j-a oskick som vi inte gjort oss av med, trots allt vackert tal om kvinnofrid och lagar.

Ofta är det misshandlade kvinnan som skuldbeläggs. Kanske inte direkt. Men genom att omgivningen söker förmildrande omständigheter för mannen.

Så visst finns det att jobba med. De övergrepp som nu får stora rubriker är allvarliga. Men i frågor som rör kvinnofriden, är det precis som blygsamma Falu-Kurirens rubrik om kvinnomisshandel, är det just bara en rubriker.

Från Dalarnas Tidningar 2015-12-22