Vilket ansvar har huvudet för svansen?

Inget alls enligt debattörer som Tino Sanandaji, Staffan Danielsson, Joakim Lamotte, Katerina Janouch, med flera.

Bild från Wikipedia

Utöver att nämnda skribenter frånhänder sig ansvar för den giftiga svansen, reageras det med stor aggressivitet mot att låt-gå-mentaliteten ifrågasätts. Tino Sanandaji är en av medlemmarna i detta lättkränkta sällskap. Sanktionerad av Staffan Danielsson, centerpartiet.

[Typiskt är att de personer, som mest säger sig värna yttrandefriheten och påstår sig utsatta för censur, själva inte tycker om yttrandefrihet när den går dom emot.]

Tino Sanandaji blev en smula koleriskt aggressiv över att jag påtalade hans personliga ansvar för hot och hat mot bibliotekspersonal i samband med en boklansering.

Enligt en kommentar på riksdagsman Staffan Danielssons, centerpartiet, Facebooksida övervägde Tino Sanandaji även att polisanmäla mig!

Sånt där går ju liksom bara inte att ta på allvar.

Det här är däremot värt att ta på allvar:

”Nyheter idags artikel blir början på en storm. De närmaste dagarna tar bibliotekets Facebook-sida emot 900 kommentarer. Mycket av det som skrivs är hatiskt och direkt riktat mot Nina Sundberg. Biblioteket sätter upp ett filter där de inlägg som nämner hennes namn eller innehåller svordomar fastnar.” (Biblioteksbladet 20/9 2017)

Tino Sanandajis upprördhet, och en smula krystade skäl för polisanmälan (förtal), var att jag noterat, att en annan bok, som behandlar samma ämne, som Sanandaji skrivit om i sin, inte uppviglat till trakasserier och hot. Staffan Danielsson ansåg att jag passerat gränsen …

Nu är frågan: Kan Tino Sanandaji svära sig fri från ansvar, att nämnda Nina Sundberg på biblioteket får ett helvete, när Sanandajis bok promotas med närmast kriminella metoder? Är det fel säga att bibliotekarien hotas till att ta in Sanandajis bok? Trots att det bara rör sig om invektiv och svordomar, om än med 900 inlägg på bibliotekets FB-sida. Kan Staffan Danielsson med hedern i behåll fortsätta dela inlägg från Tino Sanandaji, som på allvar hävdar att han beskurits sin yttrandefrihet? Alltså legitimera? Länka till Nyheter idag?

Staffan Danielsson avvännade mig och kallade mig troll.

Det ser jag snarast som en hedersbetygelse.

En annan figur som står djupt i gödselstacken och skyfflar, tillika ovanligt lättkränkt, är den självutnämnde journalisten Joakim Lamotte. Han som brukar sitta i bilen och fräsa saliv in i mobilkameran.

Joakim Lamotte åkte även runt på skolor och föreläste, ända tills han blev avbokad från en skola i Gislaved. Anledningen till att Lamottes föreläsning ställdes in var naturligtvis, enligt honom själv, en vänsterkonspiration, ett försök att tysta honom.

Knappast. Det kanske största problemet med kränkningar i skolmiljön är det som skrivs på nätet. Att då anlita en föreläsare vars egna kommentarfält formligen dryper av hat och kränkningar anser jag är rent tjänstefel. I och för sig är beteendet förståeligt, en frilansare som tigger pengar via swish, men knappast acceptabelt.

Joakim Lamotte kan möjligen användas som avskräckande exempel i utbildningssyfte, men knappast som föreläsare. Redan när Lamotte lurades in i clownhysterin, och publicerade sin berömda hundskitsvideo (som han sedan tog bort), borde alla som hade för avsikt att engagera Lamotte dragit öronen åt sig.

Bild från Nöjesguiden

Ännu mera tragisk är författaren Katarina Janouch, som ännu mera öppet än Tino Sanandaji uppviglar svansen att springa hennes ärenden. Snälla, kan ni inte bara sluta att referera och länka till Janouch. Hennes agerande i olika sammanhang för närmast tankarna till något på allvar sjukligt.