Thorbjörn Fälldin – ett offer för övertygelsen

Jag har sett första delen av dokumentären i SVT om Thorbjörn Fälldin. Programmet ser jag som mycket välgjort, det stämmer bra med de minnesbilder jag har.

Programmet går att se på SVT play fram till och med juni i år.

Dramaturgin byggs successivt upp kring kärnkraften, en politisk fråga som skulle komma att leva sitt eget liv, ett trauma som centerrörelsen aldrig skulle komma över. Frågan blir aldrig ställd i programmet, annat än mellan raderna: Hur kunde Thorbjörn Fälldin, mot bakgrund av den politiska verkligheten, ställa ett villkorslöst ultimatum om kärnkraften?

”Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse.” (Riksdagsdebatten 28 april 1976 om kärnkraftsfrågan. Referat ur Ekot den 28 april 1976.)

Var Fälldin så självsvåldig att han själv formulerade detta besked, utan förankring? Fanns inga medarbetare som kunde inse konsekvenserna? Eller saknade dom insyn och inflytande? Eller till och med drev på?

Verkligheten för den blivande regeringsbildaren Thorbjörn Fälldin var att han var i direkt kollisionskurs mot både den sittande socialdemokratiska regeringen och de partier han skulle tvingas regera med. Och även gentemot starka krafter i det egna partiet, som inte ville acceptera kapitalförstöring i form av att avveckla stora investeringar.

Viktigt i sammanhanget var att centerpartiet vid det tillfället stod på sin höjdpunkt som dynamisk folkrörelse. Tillväxten hade varit så snabb att utvecklingen i partiet närmast levde sitt eget liv. Civilisationskritiken i form av gröna vågen hade fångats upp, men drev samtidigt politiken i en riktning som saknade täckning.

Paradoxen var att inget parti var så ansvarigt för landsbygdens avfolkning som centern. Centerrörelsens framgångsrika arbete, med höja utbildningsnivån på landsbygden och förändra jordbruket till en modern och rationell näring, skapade en övertalighet på landsbygden, som mera än något annat resulterade i avfolkning och flyttlass. Gröna vågen som företeelse saknade i egentlig mening förankring i centerns politik.

Däremot kände Thorbjörn Fälldin stödet, och formligen drevs att bli den som skulle bryta det 44 år gamla socialdemokratiska regeringsinnehavet.

Utgångsläget var allt annat än bra. Thorbjörn Fälldins maktbas vid regeringstillträdet utgjordes av starka ytterligheter, med idealister som ville leva nära naturen å ena sidan och hårdföra industrimän på andra sidan.

Helt enkelt oförenliga viljor som möjligen fungerade i en valrörelse.