Föraktet för svaghet – toleransen av det vidriga

Med den fria rörligheten har följt problemet trafficking. Den värsta, och kanske dessvärre också den vanligaste, formen av detta utgörs av sexhandel. En verklighet som inte ändras av att debatten är fixerad vid tiggeri.

Jag förstår mekanismen. Att se en tiggare är oerhört provocerade för många. Det stör idyllen. Och om det inte är någon idyll, så stör det i alla fall. Det skiljer sig alltså stort från lite diskret prostitution i ett låst hotellrum, i ett ödehus, eller i en avlägsen husvagn. Företeelser som säkert också betecknas som en privat affärsuppgörelse, låt vara att hallicken tar vinsten och lite till.

Ändå hör jag sällan krav på krafttag mot prostitutionens del av människohandeln, i vart fall inte från dom som är mest högljudda i fråga om tiggeriet. Det är nästan så jag tror, att en del av dom som skriker högst och mest, i själva verket har ett egenintresse av att polisen inte lägger ner för mycket tid på sexhandeln.

I debatten blir personer populära som skriver det folk vill höra. Sedan spelar det ingen roll om skribenten bara sprider lögner vidare, utan vare sig källkontroll eller skam. Johan Hakelius, som väl passerade bäst före för länge sedan, är en sådan skribent. Det här alstret har fått stor spridning:

Fokus med bild och artikel

I tidskriften Fokus, vilken då sannerligen inte tillhör de mera kvalitetsfrämjande tidskrifterna i landet, tar Johan Akelius i ända ifrån tårna:

”Skärp er för fan!”

Såväl språkbruk som tonläge (om än i undertext) gör det möjligt, utan att göra avkall på såväl god ton som ödmjukhet, att formulera svaret enligt följande:

Håll käften din förbannade lögntrut!

Johan Hakelius skriver bland annat i sitt inlägg:

… Norska public service hade då kartlagt ett nätverk av tiggeri och prostitution i Bergen, där ett antal kriminella skodde sig på att utnyttja EU-migranter, mer eller mindre som slavar. Men inte heller det var den första rapporten om sådant. …

Den norska dokumentären ”Lyckkelandet”, varifrån Johan Hakelius hämtat sin referens till Norge, var till stora delar ett falsarium och sändes i NRK i april i år (den norska tidningen Dagbladet gjorde en granskning av materialet, och det är inget smickrande alls). Även SVT och Uppdrag granskning trampade snett och sände.

Dagbladets uppgifter härrör alltså från april i år. Att Johan Hakelius ändå använder Lykkelandets uppgifter visar på bristande omvärldsanalys, dålig källkontroll och uselt omdöme.

Men förmodligen mest på ett genuint förakt för svaghet. Samma för dom som tar till sig Johan Hakelius text. Relevansen i en text avgörs inte av att skribenten skriver det läsaren vill se.