Johan Hakelius och viskleken

Johan Hakelius alster i Expressen, den 3 november, ger intryck av en lat skribent, som hellre ägnar sig åt viskleken, än en krönikör som bemödar sig om research och faktagranskning.

Upptakten var en debattartikel om klimatfrågan, där (den pensionerade) vetenskapsjournalisten Lena Carlsson hävdade, att ”Personer med avvikande åsikter misstänkliggörs och skuldbeläggs”. Underförstått att det inte skulle vara möjligt att diskutera frågor som, i det här fallet, klimatet.

Lena Carlsson hänger särskilt upp sig på några TV-inslag om havsnivåhöjningen. TV 4 hade intervjuat en forskare, som sagt att havsnivåhöjningen var normal, och densamma som de senaste 10 000 åren, och inget att oroa sig för. Att ingen media utom TV 4 hade med den vinkeln i sina inslag, upplevde Carlsson som ensidig rapportering (alltså motsatsen till allsidig).

En berättigad fråga är vad Lena Carlsson menar med allsidig rapportering. Förändringar i havsnivån mäts på flera sätt, och utgår vi från den totala nivåhöjningen tittar vi på resultaten från mätningar med satellit. Görs av NASA (NASA Global Climate Change). Siffrorna visar sedan 1993 en stigande trend med 3,2 (+/- 0,4) mm per år. Dessförinnan var trenden lägre. NASA har även brutit ner siffrorna, så att vi kan se orsakerna. Till största delen beror ökningen på att haven blir varmare och expanderar, därutöver smältande glaciärer och inlandsis.

Lämnar vi de rent konspiratoriska teorierna därhän, så har vi alltså fakta att tillgå när vi allsidigt ska diskutera klimat och havsnivå: Att havet stiger med drygt 3 mm per år, och att de senaste decennierna visat att det går snabbare.

En allsidig diskussion, bör i sammanhanget, rimligen, även grundas på det faktum att temperaturen stiger, i dagsläget med cirka 0,2 grader per decennium. Att koldioxidhalten i atmosfären ökar för varje år är heller ingen åsikt. Svante Arrhenius upptäckt 1896, att koldioxid reflekterar en del av värmestrålningen från marken, är inget tyckande utan en avgörande förklaring av vårt klimat. Utan koldioxid hade avancerat liv varit otänkbart.

Lena Carlsson bortser från detta. Inte heller Johan Hakelius bryr sig om kunskapsläget, som dessutom, via ett enkelt knapptryck, är allmängods. I stället ger sig Hakelius, i en krönika, som försvarar Carlsson, in i något som påminner om viskleken. De som granskar, nyanserar och kritiserar larmrapporterna misstänkliggörs och baktalas, eller klipps helt enkelt bort.

Johan Hakelius går som brukligt är i viskleken steget längre än Lena Carlsson: ”Måste de som vill diskutera i sak, stämplas som mentalt eller moraliskt defekta?”  

Frågeställningen är intressant. Hur diskutera i sak? Går det sakligt att diskutera universums svarta hål, och rumtid, med någon som avfärdar relativitetsteorin? Går det sakligt att diskutera konsekvenserna av stigande hav med någon som avfärdar problemet?

Johan Hakelius påstår i sin krönika, att det finns forskning ”som utgår från hypotesen att folk som har åsikter vid sidan av mittfåran har mentala eller moraliska defekter.” Genom att upprepa ordvalet ger Hakelius extra tyngd åt en framviskad halmgubbe.

Nej, det finns ingen forskning kring personer med påstådda defekter. Däremot forskning kring varför vissa grupper så totalt förnekar all vetenskap inom ett specifikt område. Att förnekandet dessutom kan kopplas till tunga lobbyorganisationer, tillika opinionsbildare, med kraftiga ekonomiska muskler, som Heartland Institute, Breitbart News Network, Koch family, Fox News med flera, gör det extra intressant.

Att tycka annorlunda, i strid med det underlag som finns, kan ibland ha vetenskapligt intresse.

Länkar till debattartiklar

En hel del skriver jag, och får även publicerat som debattartiklar och insändare.

Dessa texter brukar jag inte lägga ut på bloggen, men eftersom det blivit några inlägg det senaste halvåret tar jag och samlar länkarna på den här sidan.

Den 25 juni skrev jag om en nedläggningshotad skola i Österfärnebo. Problemet för många så kallade byskolor är att kommunerna, på grund av det fria skolvalet, har små möjligheter att göra omfördelningar mellan skolorna. Rubriken var ”Det fria skolvalet är en elefant i skolrummet”.

”Kontraproduktivt att ställa grupper mot varandra”. Den 26 augusti kommenterade jag en bisarr debatt, att flyktingar, i synnerhet ensamkommande, tog för mycket resurser i anspråk, så att pengarna inte räcker till för välfärden. Tja, barn kostar också samhället pengar. Dom flesta i 25 år …

Den 6 oktober vände jag mig till alla klimatförnekare: ”Kvasivetenskap är inget att debattera”. Svensken Svante Arrhenius var den förste som påvisade att koldioxid har en uppvärmande effekt på biosfären. Den sanningen vill inte alla ta till sig.

Europaväg 16 tycker jag ska gå direkt från Storvik till Borlänge (5 november). Jag ser det som onödigt att trafik, och i synnerhet tung sådan, ska köra igenom tätorter som Hofors och Falun. Rakaste vägen mellan två punkter är att föredra.

Regionalpolitik handlade det om den 11 november. Inlägget var ett svar på Sverker Olofssons krönika, som jag tyckte var väl grund. Det Olofsson beskrev var mera hur rationaliseringar påverkat samhället i stort. Alltså inget unikt för Norrland eller landsbygden. Även om effekterna blir störst där.

Fortsättning lär följa på mina inlägg …

Våldet minskar - skrik högre

Ingen som är aktiv på sociala medier kan väl ha undgått honom. Gaphalsen som i sitt raseri närmast spottar saliv på kameralinsen. Det är Joakim Lamotte jag menar. Mannen som byggt en affärsidé av att i affekt beskriva hur våldet ökar, hur rättsväsendet havererat och samhället blivit allt otryggare.

Ett litet hopklipp med Lamotte, eller du får den "journalistik" du betalar för.

Dalarnas Tidningar, Karl Hedin och allmänintresset

Efter att polisen gjort tillslag i den stora jaktbrottshärvan i Dalarna rapporterade naturligtvis media om fallet. Dalarnas Tidningar (Mittmedia) valde då att namnge en av de häktade personerna. Skogsägaren och entreprenören Karl Hedin häktades på sannolika skäl för grovt jaktbrott och som skäligen misstänkt för jakthäleri. Public Service, SVT och Sveriges Radio, gjorde en annan bedömning, och avstod från namnpublicering.

Media gör alltid en bedömning om allmänintresse, tillsammans med vad som är relevant, i samband med rapportering kring brott. Något som ofta resulterar i beskyllningar om att ”media mörkar”. Något som jag behandlade ganska utförligt i ett blogginlägg den 7 september i år (Myten om mörkning). Jag tycker även att media ska vara återhållsamma även när dom fallit. Den typen av rubriker tror jag bara hyenor gläds över.

Jag är alltså personligen inte så förtjust i den här typen av rapportering:

Samtidigt har jag förståelse för Dalarnas Tidningars chefredaktör Helena Nymans resonemang:

Han är också ett välkänt namn i frågor som gäller jakt och skogsbruk genom att han valt att publikt gå ut och berätta om sitt vargmotstånd. I boken ”De jagade jägarna” som han är medförfattare till och som gavs ut för några år sedan tar han tydligt ställning mot den rådande rovdjurspolitiken. Han har med åren blivit en auktoritet på området med sin hårdföra inställning. Det brott han nu misstänks för har direkt koppling till den opinionsbildning han bedriver.

Att Karl Hedin ägnat sig åt opinionsbildning är närmast ett understatement. I en intervju för tidningen Jakt och jägare ligger Karl Hedin snarare farligt nära vad som rättsligt kan betecknas som uppvigling. Med en glimt i ögat, som inte kan misstolkas, förklarar Hedin för jakttidningen, att om inte myndigheterna öppnar upp för vargjakt, så kommer resultatet att bli lokal förvaltning, alltså tjuvjakt. Med all sin auktoritet gör sig Hedin till företrädare för vad landsbygdens folk ska tycka:

Jägarkåren utgör knappt fyra procent av de myndiga svenskarna. Ändå är det ur den gruppen, en högljudd del, som ger sig själva tolkningsföreträde, att tala om för andra vad dom ska tycka.

Officiellt tar de flesta organiserade jägare avstånd från den olaga jakten. Dock inte alla, exempelvisJägarförbundet i Örebros talesperson Göran Gunnarsson. Och det finns säkerligen en utbredd buskvegetation inom jägarkåren.

Organisationen har under lång tid argumenterat för jakt på detta rödlistade rovdjur. Och detta med en nära nog total avsaknad av vetenskap och beprövad erfarenhet. Desto mer av skrönor och konspirationsteorier. Och med den uppenbara målsättningen, att befästa jägarkårens hegemoni i skogarna.

Särskilt problematiskt tycker jag det blir när Jägareförbundet utöver att kanske vara Sveriges starkaste lobbygrupp, även fungerar som myndighet i jaktfrågor. Skrev om detta förra året: Lobbygrupper skall inte myndighetsutöva.

En ordning som snarast borde avskaffas.  

Dra E 16 direkt från Storvik till Borlänge

Europaväg 16, sträckningen Gävle - Borlänge, lämnar en hel del övrigt att önska, i alla fall sett till att det är en Europaväg. 

Debattartikelns resa startar i Gävle.

Fram till Storvik är vägen bra. Motorväg mellan Gävle och Sandviken, därefter mittvajer och växelvis dubbelfiligt.

Två vägsträckor är i dag i stort behov av ny sträckning/breddning, för att uppnå standard av Europaväg.

Efter Storvik blir det sämre. Ända fram till avfart Långshyttan/Hedemora, en sträcka på drygt två mil, är Europavägen vanlig landsväg. Som dessutom skär rakt igenom Hofors, via en stadsgata, hastighetsbegränsad till 40 km/h.

Därefter vajerräcke och växelvis tvåfiligt, fram till utkanten av Falun.

I Falun gör E 16 en ”hästsko” runt staden. Till största delen enkelfil och enplanskorsningar med, i de flesta fall, trafikljus. ”Hästskons” längd är cirka sju kilometer, en rejäl omväg. Dock är alternativet, att gena genom Falu centrum, ännu sämre, med stadsgator, främst Gruvgatan, som vare sig är lämpliga eller anpassade för genomfartstrafik.

Slutligen motorväg till Borlänge.

För att få till en mera trafiksäker väg, hela sträckan, som dessutom gör skäl att kallas Europaväg, krävs det cirka tre mil helt ny väg.

Att dra vägen utanför och förbi Hofors är förmodligen ingen svårighet, värre är att åtgärda leden som går runt Falun. Geo- och topografi gör att den sträckan ligger där den ligger. Med kända trafikproblem som resultat. Det diskuteras till och med, som alternativ, att bygga en bro över sjön Tisken, alldeles intill centrum.

Jag anser att det i stället finns starka skäl att titta på en helt ny sträckning för E 16. Nämligen att dra vägen direkt från Storvik till Borlänge. Söder om sjön Runn. En åtgärd som utöver förbättrad trafiksäkerhet även skulle lösa mycket av trafikproblemen i Falun.

 

Tänkbar ny sträckning E 16, från Storvik till Borlänge.

Förslaget kommer helt säkert att leda till protester från personer, som anser att en stad är beroende av genomfartstrafik för att utvecklas. Alltså samma argument som hördes då Riksettan bytte namn till E 4, och samtidigt fick en sträckning utanför samhällena, från 1960 och framåt.

Min åsikt är att trafikanter som inte har direkt ärende in i ett tätbebyggt område inte heller ska köra in i ett centrum. Först då kan en ny väg minska trafikmängden, och även skapa utrymme för andra färdmedel.

Själv är jag övertygad om att såväl Hofors som Falun skulle må bra av en ny trafiklösning. Och självklart även trafikanterna.

Vetenskapsförakt är socialantropologiskt intressant

Det är något speciellt med att debattera med klimatförnekare. Kunskaper som varit kända i mer än ett sekel avfärdas på lekmannanivå. Glidningar som resulterar i slutsatsen, upptäckaren hade nog inte förstått det rätt, typ. Forskare som ägnat ett helt yrkesliv åt att samla kunskap förvandlas till aktivister styrda av någon obestämd högre makt.

Precis som P-O Erikssons utfall mot ”klimatalarmister”, ”-hysteriker”, FN och politiker som ”vill rädda världen”. Underförstått en världskonspiration som undertrycker forskare, styr media och hindrar att sanningen kommer fram. Jo, så uttrycker sig Eriksson i debattartiklar publicerade i Arbetarbladet, och menar uppenbarligen att ett sådant hopkok kan debatteras som en fråga bestående av olika vinklar.

P-O Eriksson lärde känna Svante Arrhenius ...

Ett synsätt som i praktiken skulle innebära att vädertjänsten i oljelandet Norge, via sin sajt yr.no, skulle vara styrd av en konspiration, som tvingade myndigheten att producera larmartiklar. Att NASA skulle vara reducerat till en springpojke för FN och dom som ”vill rädda världen”. Att samtliga världens vetenskapsakademier ägnar sig åt propaganda i stället för forskning.

Tankegången är intressant ur ett socialantropologiskt perspektiv. Hur och varför den här typen av konspirationsteorier får fäste. Tron att närmast alla institutioner i världen skulle vara styrda, oklart av vad. Lite samma tema som chemtrails och falsariet Sion vises protokoll.

När P-O Eriksson skriver ”I min fysikutbildning lärde jag känna Svante Arrhenius” (sic) är bildspråket vidlyftigt, alternativt försöker Eriksson driva med oss.

Svante Arrhenius föddes 1859 och dog 1927. År 1896 påvisade Arrhenius koldioxidens (g) egenskap, att reflektera vissa frekvenser värmestrålning, något som gäller även i atmosfären.

Eriksson skriver vidare om Arrhenius: ”där han visade att vissa gaser kan (min kursivering) ha en ”växthuseffekt”, det vill säga släppa in energi i form av ljus, men dämpa utflödet av energi i form av värme.”

Formuleringen ”kan” är påhittad. En lögn alltså, och en sådan kan inte debatteras. Att koldioxidens påverkan är liten och logaritmisk är också kända fakta, och heller inget debattämne.

Tvivel om klimatförändringar sås av tunga lobbyorganisationer, tillika opinionsbildare, med kraftiga ekonomiska muskler, som Heartland Institute, Breitbart News Network, Koch family, Fox News med flera. Vetenskaplig förankring saknas. P-O Eriksson är i gott sällskap med president Donald Trump, som också förnekar forskning till förmån för tyckande. Socialantropologiskt intressant.

Det är en ödets ironi att P-O Eriksson får sin debattartikel publicerad samma dag som FN:s klimatpanel, IPCC, presenterar en väl underbyggd rapport om den pågående uppvärmningen. Här sammanfattat av SMHI.

Läs den.

Kristen höger och antisemitism

Det finns ingen fast definition på det som i dagligt tal brukar kallas för den kristna högern, och som främst förknippas med USA. Det finns dock några typiska markörer.

Framgångsteologi och värdekonservatism, inklusive patriotism, har framträdande drag. Och om inte tron försätter berg, så står den i alla fall över vetenskapen. Påfallande vanligt är det med klimatförnekeri, tillsammans med att bibelns skapelseberättelse ska jämställas med evolutionsteorin.

Teologiskt finns i den så kallade kristna högern en synnerligen obehaglig syn på det judiska folket, som går under namnet kristen sionism.  

Ett synsätt som har sin grund i bibeltolkningar, som i spekulation inte står Jehovas Vittnens bibeltolkningar efter. Myten att Israels stammar i den yttersta tiden sig ska samlas i Israel, och det nya Jerusalem, och medverka till världens frälsning.

Det här är inte så oskyldigt som det låter. Och något helt annat än judisk sionism, som jag inte fördjupar mig i här.

Det otäcka med kristen sionism, är att det judiska folket, med hjälp av vidlyftiga bibeltolkningar, reduceras till ett verktyg att frälsa världen, eller möjligen bli ett tecken på världens frälsning.

Inget om judisk tro, seder och kulturarv utanför Israel, rätten att leva och verka som minoritet, oavsett land. Medborgarskapet i en nation, för en jude, oavsett hur starka rötterna är, kan ses som mindre viktigt, eftersom juden ändå ska föredra att ”återvända” till det förlovade landet.

En sådan förenklad syn, förmedlad av den kristna högern, kan mycket lätt övergå i förföljelse och fördrivning. Det är ingen liten pingla som varnar för antisemitism. Det är en hel cymbal. Majoriteten av världens judar bor utanför Israel, närmare bestämt åtta miljoner (den judiska diasporan), samtidigt som den kristna högern, via en myt, predikar att dessa kommer att ”återvända” till Israel, som i dag har en judisk befolkning, som uppgår till sex miljoner. Allt för att uppfylla en profetia, grundad på en vidlyftig bibeltolkning.

Kristna sionister är extremt Israelvänliga, samtidigt som deras tankegods öppnar för grov antisemitism. Är judar som inte vill förenas i Israel verkligen rättroende? Alla judar måste väl vilja ta emot det land som Gud lovat? Guds utvalda folk.

Donald Trump kombinerar budskap från kristna sionister med den vita nationalismens propaganda.

Det är fullt logiskt, om än obegripligt, att politiker som Donald Trump, och kretsen kring honom, inklusive alt right-rörelsen, ena stunden talar sig varma för staten Israel, i nästa stund sprider antisemitiska konspirationsteorier. Och precis som världen tidigare upplevt, övergår gärna antisemitiska konspirationsteorier i förföljelse inklusive mord.

Terrordådet i Pittsburgh var det senaste exemplet. Det är ingen slump att det skedde i USA. Ett Amerika, med Donald Trump i spetsen, som intensifierar och kombinerar en pro-israel retorik med växande antisemitism. Landet har berett en otäck mylla för den retoriken.