Medborgerlig Samling – mera brunt än borgerligt

Det nya partiet Medborgerlig Samling (MED) gjorde med sina 0,2 procent ett praktfullt fiasko i årets riksdagsval. Ändå har partiet ett relativt stort inflytande i den politiska debatten.

MED:s grundtanke, ett borgerligt parti i stället för fyra, är dom av naturliga skäl ensamma om. Däremot deras starka nationalism, innefattande en främlingsfientlighet som slår över i rasism, delas av en allt mera högljudd opinion i borgerlighetens utkant. Liksom åsikten att SD ska vara en (naturlig) del av regeringsunderlaget.

I SR-podden "Det politiska spelet", för någon dag sedan, gav den politiske kommentatorn Thomas Ramberg Medborgerlig Samling det modesta epitetet främlingsfientliga. Ilan Sadé reagerade mycket kraftfullt, mot påståendet, som sett till partiets bakgrund och politik, snarast måste betecknas som en underdrift.

I den här kören återfinns, utöver aktiva i MED, i varierande grad medlemmar från de borgerliga partierna, tillsammans med debattörer som ivrigt odlar myten om den svenska systemkollapsen, inte minst i Timbros periferi. Inte sällan kombinerat med en suspekt konspirationsteori, att media och myndigheter ljuger och mörkar.

Förre centerriksdagsmannen Staffan Danielssons debattsida på Facebook, Politisk Allmändebatt – PolAD, ger en bra inblick i tankegångarna hos bittra förlorare i den reaktionära borgerligheten, inklusive MED. Tillsammans med SD-anhängare. Argumentationen påminner mycket om alt-right rörelsens tankegångar.

Att MED vurmar för ett närmande till SD, och samtidigt driver myten om en samhällskollaps, att Sverige går åt helvete, typ, är helt naturligt med tanke på partiets samröre med just de krafterna. Något som inte handlar om ”guilt by association”. Flertalet MED-aktiva är associationen.

Partiledaren själv, Ilan Sadé, med ett förflutet inom centerrörelsen, är styrelseordförande för det bolag som äger den till SD närstående tidningen Nyheter i Dag. Sadé medverkar själv i tidningen. Chang Frick ansvarar för det redaktionella, men gör även en del jobb åt Russia Today. Frick bör alltså ha goda insikter i hur propaganda bedrivs.

Ilan Sadé medverkar även på bloggen ”Det goda samhället”. Drivs av den tämligen ökände Patrik Engellau (även tankesmedjan ”Den nya välfärden), han som fejkade ihop en annons, att alliansen med hjälp av SD borde fälla regeringen, ”undertecknad” av ett antal näringslivsföreträdare. Företagarna uppskattade inte Engellaus kupp …   

NT 2016

Annelie Sjöberg vandrade i rask takt från centern via SD till MED. En ny medlem som MED stolt presenterade. Mest känd för att ha ställt upp som talare tillsammans med nazister i Folkets Demonstration.

Författaren Katerina Janouch ställde upp som oberoende riksdagskandidat för MED. Flitig Twittrare, som för några dagar sedan meddelade att afrikaner skjuter fåglar från bilar, i en namngiven by i Norrland. Det inlägget har jag inte sett Staffan Danielsson dela i gruppen PolAD, men andra inlägg av Janouch, även dessa med tydliga inslag av mytomani, har delats.

Staffan Danielsson har för övrigt som ledstjärna i debattgruppen, att det ska vara högt i tak och respekt för person. Högt i tak är sant, men även fritt fall ner i källaren. Om någon förmedlar grovt generaliserande egenskaper om en grupp (en definition på rasism) då ska denna person bemötas hövligt, enligt Danielsson, och inte kallas rasist. Att benämna EXPO (som granskar högerextrema) och "Jag är här" som extremister (ibland med epitetet vänster-) går däremot utmärkt. 

SR 2016

En stillsam undran är om inte Staffan Danielsson har lite otur i sitt politiska umgänge. Utöver att referera till Katerina Janouch har Danielsson även producerat en antologi tillsammans med bland andra ovan nämnda Annelie Sjöberg. Dessutom, i debatten om ensamkommande, använt Egor Putilov, som viktigaste referens i påståendet, att de flesta ungdomarna ljugit om sin ålder. Putilov, utöver att ha nästlat sig in på migrationsverket, arbetade en tid på SD:s riksdagskansli, innan SÄPO ansåg honom som en säkerhetsrisk, inte minst på grund av hans kopplingar till Ryssland. Men en period delades det flitigt artiklar i PolAD med Putilov som källa.

Att beskriva MED och debatten på PolAD är som att ge sig in i en snårskog. Med den skillnaden att kopplingarna mellan de olika debattörerna är mycket stark. Vare sig det rör som medlemmar i MED, Det goda samhället/Den nya välfärden eller i kretsen kring Timbro. Avsändare med namn som Muhammed Omar, Rebecca Weidmo Uvell och Tino Sanandaji varvas med blogginlägg från Staffan Danielsson själv, inte sällan med tidigare nämnda som källa. Ibland får gaphalsen Joakim Lamotte vara med.  

Överhuvudtaget verkar det vara legio att dela inlägg, och kommentera, med mycket grova generaliseringar kopplat till invandring och flyktingmottagande. Omfattning och tonläge för direkt tankarna till medveten avhumanisering.

 

SVT 20 oktober

Det är inte alls konstigt, att exempelvis apotekspersonal med utomnordiskt ursprung, utsätts för grova påhopp i sin yrkesroll.  Myllan är plöjd, harvad och gödslad för giftplantorna. 

På en Facebooksida nära dig.

Lotta Gröning och det bruna tolkningsföreträdet

Under en längre tid har Lotta Gröning bedrivit en allt mera suspekt opinionsbildning. Är det inte konspirationsteorier i stil med att Sveriges Radio bojkottat Hans Rosling eller att EU inom en snar framtid planerar lägga ner svenskt jordbruk – i hemlighet dessutom, så är det huvudlösa antaganden om ryska flygplan för brandbekämpning, som Gröning dessutom påstår att Sverige tackade nej till.

Under i stort sett hela valrörelsen lät Lotta Gröning Sverigedemokraterna närmast få ett brunt monopol på att tolka samhällsdebatten. Alltså inte bara normalisera SD, utan även ge partiet tolkningsföreträde.

Lotta Gröning kör oförtrutet på i de hjulspåren. Bland annat den här uppdateringen på Facebook den 15 oktober 2018.

Jag finner statusen obegriplig. Demokratikamp? Precis som att det inte skulle ingå i ordet demokrati, att partier vars politik grundas på alla människors lika värde och rättigheter, sedan må dom kalla sig liberaler eller inte, inte skulle äga rätten att säga nej till alla former av samverkan med ett reaktionärt parti, med rasistisk grundsyn (nedärvd essens kallar SD det själva), grundat av nynazister inom BSS-sfären.

Självklart ingår det i demokratins spelregler, att varje parti, utifrån egna värderingar, har rätt att välja vilka andra partier, som det är önskvärt att samverka med. Ett parti med 17,5 % av väljarna bakom sig kan naturligtvis inte kräva något annat inflytande än det riksdagsplatserna ger. Det är simpel matematik, inte mobbing!

Även om Lotta Gröning såg sig förpassad till soptunnan, när inte övriga partier inte ville ha med SD att göra. Krönika i Expressen den 24 september:

Lotta Gröning talade i valrörelsen med kluven tunga. Samtidigt som Gröning många gånger ställde sig undrande varför valrörelsen så mycket handlade om SD:s frågor, anammade hon samtidigt SD:s problemställning i sina inlägg. Grönings trådar fylldes snabbt med systemkollapsens kolportörer, där det var legitimt att samtliga politiker utom SD benämndes som folkförrädare. Inlägg från det grovt antisemitiska partiet De Fria fick ligga kvar. Vid några tillfällen tyckte till och med Gröning att det gick för långt. Samtidigt som hon frånsade sig ansvaret.

Skjut inte budbäraren … Nä, Lotta Gröning kan naturligtvis inte hjälpa att SD:s trollsvans flockas kring hennes inlägg likt flugor kring en komocka. Däremot är ansvaret hennes, att inläggen får stå kvar, oemotsagda.

Jag vägrar tro att Lotta Gröning är så naiv att hon inte vet/visste hur extremnationalisterna arbetar på nätet. FOI rapporterade utförligt om detta ett par veckor före valet. Gröning blev ett tacksamt verktyg i en närmast maskinell opinionsbildning.

Någon röst för landsbygd och gamla bruksorter blev inte Lotta Gröning. Enligt debatten på hennes sida berodde närmast landsortens problem på massinvandring, tiggeri, islamisering, flyktingar etc.

Mycket lite om verkligheten i form av avflyttning (här är problematiken lika vare sig det gäller utplacerade flyktingar eller bygdens egna ungdomar – dom flyttar i hög utsträckning, och först av alla, de unga kvinnorna), frånvaron av personer med högre utbildning, utmaningen i att trygga tillräcklig service trots krympande befolkningsunderlag, skolor, förskolor, primärvård, ja, allting som krävs i ett fungerande lokalsamhälle.

Viktiga frågor som försvann i en brun sörja.

Googlekrati

Vi kan kalla det googlekrati. Inget påverkar mera, i våra dagliga val, våra tankar och beslut, än det informationsflöde vi har tillgång till. Ett flöde där Googles sökmotor är drivkraften. Skillnaden mot förr är snabbhet, och tillgång, till information. Från hela världen, såväl privat som offentlig, inklusive kommersiell. Med riktade annonser. På gott och ont, precis som det alltid varit.

Det som gör sökmotorn Google så kraftfull är att det är vi själva som bestämmer rangordningen på vad som hamnar i topp när vi söker. Något som utnyttjas såväl i kommersiellt syfte, som av krafter som vill styra nyhetsflöde och opinioner, genom robotar (botar) och troll. Ungefär som SD och andra högernationalistiska partier gjorde inför höstens val. Krafter som dominerade nyhetsflödet. SD hade mycket höga siffror i webbaserade gallups. Mycket pekade på att SD skulle göra ett extremt bra val.

Så blev det inte.

Kanske föll SD på eget grepp. Partiets stödtrupper fick ett enormt genomslag, samtidigt fick väljarna veta att många så kallade nyheter var falska, och att mycket kom från botar, och även var fabricerat utomlands, inklusive Ryssland. Så mycket var det ”Sverige-” värt i SD:s partibeteckning.

Däremot var taktiken, att målmedvetet, närmast maskinellt, lyfta de frågor man ville ha debatt om, framgångsrik. SD fick valrörelsen att handla om sina frågor. Just genom att se till att de egna ”nyheterna” låg i topp.

Lite om kraften i Googles sökmotor beskriver Yuval Noah Harari i sin bok Homo Deus – En kort historik över morgondagen (2017). Bryter exempelvis en stor influensaepidemi ut någonstans i världen, vet vi genom Google om det, redan innan patienterna söker vård. Att så är fallet framgår av vilka sökord VI använder. Jag skriver vi med stora bokstäver, det är vi som bestämmer vad som hamnar i topp i sökmotorn. Systemet kan manipuleras, men inte utan spår. Med källkritik är sanningen bara något knapptryck bort.

Kan vi verkligen tala om googlekrati? Jag ställer frågan retoriskt, samtidigt som jag hävdar att det till stora delar är så.

Ändelsen -krati betyder styre, och genom Google har vi i förändrat ett fundament i vår demokrati, nämligen utbytet av information, och med den hastighet vilket detta sker. Direkt vet vi vad som är viktigt, och inte bara från vår egen horisont. Googles sökmotor används över hela världen, och totalitära stater vill av begripliga skäl begränsa eller styra tillgång och användning.

Fåfängt.

Världen har anlänt till våra mobiler, och in i vårt vardagsrum, för att stanna. Detta samtidigt som våra ungdomar reser i världen, som ingen annan generation gjort tidigare. Troligen de två viktigaste drivkrafterna, som även samverkar, i globaliseringen. Undra på att nationalister känner sig hotade, gaddar sig samman, och vill styra. I fallet USA och president Trump lyckades dom, men sedan har världen blivit mera vaksam, samtidigt som Google av naturliga skäl inte vill hamna i vanrykte, exempelvis genom spridning av rasistisk propaganda, utan sanerar bort en del dynga.

Nybildningen googlekrati känns berättigad att använda.

Fotnot: Fredrik Wass använde ordet Googlekrati på sin blogg 2008 (upptäckt med googling) så helt ensam är jag inte om nybildningen.

Bedrövlig debatt om LSS

Jag undrar om Gävlemoderaten Lars Beckman och resten av högern kommer vara lika styva i korken efter valrörelsen som före? 

Runda löften är en sak, att inte ha ökat anslagen en annan. Det hade inte centern gjort heller.

Assistanskoll, en sida som jämför olika utförare av assistans, jämförde partiernas anslag till LSS för budgeten 2018. Regeringens anslag på 25,7 miljarder kronor antogs med bred majoritet. Utöver regeringen (socialdemokraterna och miljöpartiet) med stöd av vänsterpartiet, föreslog även centern och moderaterna samma summa. Endast folkpartiet och kristdemokraterna föreslog ökade anslag, med en miljard respektive 570 miljoner. Även sverigedemokraterna med två promille, 50 miljoner.

Det är valrörelse nu, och då är det annat ljud i skällan. Inte minst från moderaterna, som i en organiserad debattsidekampanj retoriskt frågar ”skulle du vilja lämna bort ditt barn?” Uttalandet spinner på ett rykte, att kommunerna planerar bygga barnhem i stället för assistans. Ett rykte som sagt, och vars fortsatta spridande knappast är något som stärker moderaternas trovärdighet i frågan

Att moderaterna tidigare ställt sig bakom regeringen i frågan bekräftar ordstävet ”tomma tunnor skramlar mest”.

Riktigt motbjudande blir det när Gävlemoderaten Lars Beckman i Facebookannonser skriver: ”Hedra kvinnan som dog på toaletten på grund av indragen personlig assistans genom att rösta bort v mp s från makten i Sverige!”

Smaklöshet kryddat med hyckleri, utöver populism. I synnerhet då vare sig Lars Backman eller moderaterna i övrigt vill anslå de miljardbelopp som krävs.

Lars Beckman verkar inte besitta någon djupare kunskap om problematiken med LSS. Mig veterligt sade inte Beckman flaska när riksdagen anslog 25,7 miljarder kronor till assistansen för budgetåret 2018. Folkpartiets förslag på ytterligare en miljard skulle täcka behovet för ungefär tre LSS-brukare i varje kommun. Inget parti var i närheten av de anslag som krävs för bygga ut assistansen så det täcker behovet.

Med reservation för att siffrorna inte är exakta, så landar kostnaderna för den personliga assistansen på ungefär två miljoner kronor per brukare, närmare 5 500 kronor per assistansdygn. När en personlig assistent blir sjuk går kommunen in och betalar sjuklönen. Även för privata assistansbolag.

I dag ökar kostnaderna trots att färre får del, en ohållbar situation, och inget parti är berett till den ökning av kostnaderna som krävs för att laga nätet.

LSS måste bli hållbart. Rätta mig om jag har fel, men vad jag förstår, så är Sverige ensamma om LSS, så det går inte att ta lärdom från något annat håll heller.

Tills vidare anser jag att populister som Lars Backman ska tala med aningen mindre bokstäver.

Myten om mörkning

”Alternativmedias” (alternativ förvisso, men knappast media) livsluft är att odla myten, att traditionella medier mörkar och inte vågar säga sanningen. Att en publicering ska handla om allmänintresse, ofta även med hänsyn till tredje part, är inget som så kallade alternativ bryr sig om. Propagandan det viktiga.

Jag ska ta några exempel för att förklara vad jag menar.

För ett knappt år sedan skedde ett tragiskt mord i Hosjö, utanför Falun.

I media fick vi höra att det var två grupperingar som bråkat, och att en person bragts om livet. Även att ambulansen inte vågade köra fram. Rapporteringen var saklig och korrekt. Jag anser inte det ligger något allmänintresse i att media även skulle rapporterat, att det var två etniskt svenska gäng, ett från Falun och ett från Borlänge, som rykt som ihop, med dödsfall som följd.

Relevant och korrekt rapportering från SVT och andra medier i samband med mordet i utanför Falun.

För inte så länge sedan var det skottlossning i Värnamo, flera skadade, och en stor polisinsats. Även här rapporterade media korrekt, om två grupper som låg i fejd om herraväldet över den organiserade brottsligheten.

Frilansaren Joakim Lamotte, typisk för alternativmedia, tog tillfället i akt och gjorde några inslag från torget i Värnamo, centerledaren Annie Lööfs hemstad, av enda skälet, att Lööf tidigare framhållit den positiva utvecklingen i staden. Som om hon nu hade något med en gänguppgörelse att göra. Om Lamotte skulle vänt sig till någon politiker, så var det till Jimmy Åkesson, som bevisligen hade en partimedlem inblandad, en sergeant i en underavdelning till Bandidos. Men det hade kanske drabbat swishkontot negativt.

Alternativjournalisten Lamotte. Mer propaganda än saklighet (länkar inte).

Men borde inte media rapporterat om kopplingen SD – skottlossning Värnamo?

Inte nödvändigtvis. Om SD-medlemmen bara är medlem, så finns inget allmänintresse. Bara när en partimedlem är förtroendevald finns ett allmänintresse, att rapportera om personens brottslighet kopplat till partitillhörighet. Som i fallet med politikerparet som odlade cannabis i Södertälje. Kvinnan var såväl SD-medlem som förtroendevald i kommunen. Mannen var visst utesluten.

Överlag tycker jag att restriktivitet ska råda vid rapportering om brott. I annat fall kan fokus flyttas från gärningen till sådant som är oväsentligt. Jag anser, som ett exempel på detta, att det saknar allmänintresse, att förövaren i Hudiksvallsmordet brukade dela SD-propaganda på nätet. Sådant är det bara sliskigt att skriva om. Och det gjorde heller inte traditionella medier.

Radio, TV och tidningar ska nog fortsätta arbeta som dom gör.

Stadspark Tisken, Falun

Sjön Tisken i Falun är ett naturligt sedimentlager med tusen år av gruvhistoria. Förutom en djupfåra är vattnet bara någon decimeter djupt, beväxt med löktåg.

Så var det inte under gruvans storhetstid på 1600-talet. Då var Tisken segelbar, och Falun hade Sveriges största insjöhamn. Via Runn, Torsåker och Dalälven hade Falun sjövägen kontakt med vida världen. Den tiden är förbi, och farleden stängd.

Tiskens botten består som sagt av gruvsediment bestående av järn och diverse tungmetaller, som där lagt sig till ro.

Fantasifulla projekt om att ”rena” Tisken, avlägsna sedimentet, och på nytt göra Tisken segelbar lanseras med jämna mellanrum.

Låt i stället Tiskens sediment vila i frid.

Att muddra Tisken är ett närmast orealistiskt projekt, som kräver minst två förhandlingar i Mark- och miljööverdomstolen.

Uppdatering: Enligt tidigare uppgift är det mellan fyra och femhundratusen kubikmeter sediment det handlar om. Radio Dalarna i ett inslag 2003.

Först måste domstolen ge tillstånd till muddringen, vilket är tveksamt om dom gör. En muddring skulle släppa lös bra mycket sediment till vattenflödet från Faluån, och vidare ut i Runn, därefter Dalälven.

Utöver det måste domstolen ge tillstånd att helt enkelt deponera sedimentet någonstans. Gruvan vore den enda naturliga platsen, men är som bekant världsarv …

Det känns inte realistiskt att Mark- och miljööverdomstolen skulle godkänna någotdera.

Däremot vore det bra om vi kunde ”låsa in” sedimentet, inte minst med tanke på kommande översvämningar. Falun är ett högriskområde för översvämningar.

En relativt stor del av Falun är byggt på gammal åbotten. Exempelvis är Ölandsgatan med kvarteret Belysningen uppfört på ”Ö-landet” i Faluån. Delar av Faluån fylldes helt enkelt igen med varp, och sedan byggde man på detta underlag. Något liknande går att göra med Tisken.

Mitt förslag är att fylla ut de grunda delarna av Tisken med schaktmassor, och sedan sponta en huvudfåra, precis som delar av Faluån i dag. Då låser vi sedimentet, samtidigt som vattnet kan strömma fritt genom staden.

Tisken kan på så sätt bli ett rekreationsområde eller stadspark. En öppen grön yta för Faluborna. Däremot inga byggnader eller hus, därtill är översvämningsrisken för hög.

Även om kostnaderna säkert kommer bli höga så tror jag det är en god investering för framtiden. Inte minst minskar det risken för läckage av tungmetaller vid höga vattenflöden.

Cirkus Hälla, Arbetscenter Falun (Del 2)

När jag i april 2016 skickade min skrivelse angående Arbetscenter Hälla hade jag en förhoppning om att brevet skulle vara starten för en diskussion i syfte till förbättringar inom organisation och arbetssätt. Sändlistan var omfattande, och skrivelsen även direkt ställd till ansvariga inom Falu Kommun.

Någon dialog kring Arbetscenter blev det inte. Jag fick, trots att skrivelsen även var direkt ställd till ansvariga politiker, utöver förvaltning, vare sig officiellt svar eller bekräftelse på att berörda tagit del av skrivelsen. Det enda som dök upp i min mejlkorg var ett intetsägande svar från enhetschefen på Arbetscenter, Niklas Wolff. Ett resonemang kring såväl brev som Wolffs svar skrev jag om i ”Cirkus Hälla, Arbetscenter Falun (Del 1)”. Hela Wolffs svar finns återgivet i en kommentar.

Att inte ge svar på en skrivelse enligt ovan är knappast lagligt. ”Svaret” från enhetschef Niklas Wolff, var knappast på uppdrag från ansvariga inom förvaltningen, inklusive politiker, och jag har inga som helst indikationer på att mitt brev behandlades eller diariefördes på någon annan nivå än Arbetscenter.

Rent objektivt måste min skrivelse anses som saklig och konstruktiv. En frisk organisation hade med stor säkerhet tagit emot synpunkterna på ett positivt sätt. Svaret från enhetschef Niklas Wolff förde närmast tankarna till en strykrädd hund. Och sådana kan som bekant bli bitska.

Naturligtvis skulle jag kunna sätta igång en skriftväxling gentemot kommunen, och eventuellt JO-anmäla densamma, för såväl ovanstående, som de händelser som sedan följde, men jag är inte den typen av rättshaverist.

I stället väljer jag att offentligt beskriva det som hänt, genom att helt enkelt offentliggöra min konversation med berörda enheter och personer. Arbetsmarknadsenhetens egen korrespondens talar sitt egna tydliga språk. Och tack vare rättegången fick jag via förundersökningsprotokoll reda på sådant som Niklas Wolff och andra på enheten med stor sannolikhet skull velat behålla för sig själva.

Beteendet från Arbetsmarknadsenheten, att vägra kontakt, gick igen i mina kontakter med vården. Vårdcentralen i Grycksbo kallade till ett så kallat SIP-möte (Samordnad Individuell Handlingsplan) för att försöka finna en lösning på min situation. Ett sådant möte får inte nekas av de parter som är kallade. Även i detta fall nekar Arbetsmarknadsenhet och nu även Arbetsförmedling att delta. Motiveringen är att Arbetscenter anser att dom ”är färdiga med mig”. Ett synnerligen märkligt besked då jag står utanför arbetsmarknaden, och som falubo faller under kommunens ansvar i detta fall. Även här ett solklart ämne för en JO-anmälan. En myndighet som ägnar sig åt kvalificerat myndighetstrots.

Arbetscenter, och främst då Niklas Wolff ger luft åt en synnerligen märklig syn på min problematik. Påstående att jag är ”färdig hos Hälla” måste ses mot bakgrunden, att jag tiden före anställningen på Arbetscenter, under lång tid var utanför arbetsmarknaden. När jag sedan väl blev anställd, dessutom i en ansvarsroll, blev jag långtidssjukskriven på grund av något som diagnosticerades som virus på balansnerven. Sanningen är att jag, sett mot den bakgrunden, inte är anställningsbar på den öppna arbetsmarknaden.

En chef, med ansvar för arbetsmarknadsåtgärder, som tror, att en person med min bakgrund är gångbar på öppna arbetsmarknaden, kan knappast sägas ha nödig kunskap om arbetslivet. Inser inte chefen själv detta, borde kanske andra se till, att verklighetsanpassa organisationen. Frågan måste ställas om bemanningsbranschen är rätt rekryteringsbas för en arbetsmarknadsenhet. Verksamheten rör trots allt människor i beroendeställning, inte att ställa sig in hos olika uppdragsgivare. 

Det handlar nog inte så mycket om att Arbetsmarknadsenhetens åsikt att dom ”är färdiga med mig”. Snarare att Niklas Wolff och övriga på förvaltningen inte är bekväma med mina synpunkter. Wolff & Co är säkerligen inte vana vid att någon anställd lyfter en saklig diskussion om ”sin” verksamhet. Att någon ändå gör så, och dessutom vidgar kretsen till ansvariga inom kommunen, upplevs naturligtvis som oerhört skrämmande. I synnerhet då den intellektuella förmågan saknas för en sådan dialog. Liksom den mentala förmågan att föra detta samtal. Enklare då att neka när en annan myndighet kallar.

Agerandet från enhetschef Niklas Wolff, uppenbarligen sanktionerat från Arbetsmarknadsenheten, att växla från lismande inställsamhet till ett illa dolt agerande för att stänga ute mig från kommunalt arbete, och säkert även annan extern verksamhet, är inte helt unikt bland personer i chefsposition. Det finns undersökningar som visar att ett sådant beteende är vanligare bland chefspersoner än hos befolkningen i övrigt. Något som ansvariga inom förvaltningen borde varit medvetna om vid rekryteringen. Att insikten trots allt finns, är ett tänkbart skäl till att förvaltningen inte vill ha med mig att göra. Och till och med nekar ett SIP-möte.

Därmed för tillfället punkt om Arbetscenter Hälla och Niklas Wolff. Med förhoppningen om att min text aktivt bidrar till att inte ytterligare individer skadas av Arbetsmarknadsenhetens nycker och godtycke.