Verkligheten till KD: Hallååååå

Kristdemokraterna (KD) i Dalarna måste sägas ha tagit populismen till en helt ny nivå i Region Dalarna. KD vill nu rekrytera sjuksköterskor från Filipinerna för att utöver dagens brist täcka upp framtida pensionsavgångar.

Bild från Ekot (ej klickbar).

Så enkelt är det naturligtvis inte. Även om sjuksköterskorna är välutbildade kommer det krävas en ganska omfattande svenskundervisning innan den nya personalen kan påbörja sitt arbete.

Känner ni igen problematiken?

Tänkte väl det. Det är just det som är bekymret med de nyanlända som även dom har en bra utbildning som måste omsättas till svenska förhållanden.

Vi behöver inte gå över ån efter vatten.

Migrationsverket måste få i uppdrag att intensifiera sökandet efter personer med kompetenser som behövs i det här landet. Vårdpersonal är en sådan grupp. Ändra vanliga Svenska För Invandrare (SFI) till mera skräddarsydda arbetsförberedande utbildningar. Inkludera körkort om sådant krävs (det gör det om vi vill fortsätta ha hemtjänst i våra glesbygdskommuner).

Och kanske viktigast av allt: När en asylsökande visar sig ha kompetens som behövs i det här landet, och har påbörjat en sådan utbildning. Sluta då att klassa personen som asylsökande och behandla i stället personen som arbetskraftsinvandrare.

Tycker jag skulle vara mycket bättre än att börja rekrytera gästarbetare.

Och mera realistiskt.

Om det bisarra i att äga vatten

Lantbrukarnas Riksförbund tillsammans med intresseorganisationen Svensk Vattenkraft lobbar intensivt för att EU:s Vattendirektiv, som Sverige skrivit under, inte ska uppfyllas enligt intentionerna.

Kortfattat går direktivet ut på att en fördämning i ett vattendrag måste ha såväl fria vandringsvägar för fisken som en minimitappning, som är så pass stor att vattenlivet inte tar skada. All vattenverksamhet måste i och med direktivet miljöprövas, och gamla vattendomar måste omprövas. Inklusive begreppet urminnes hävd.

Argumenten mot en miljöanpassning av den småskaliga vattenkraften är dels att hänvisa till äganderätten, dels att hänvisa till energiförsörjningen.

En viktig del i elproduktionen är så kallad reglerkraft. Alltså den energi som produceras för att täcka upp produktionsbortfall, till exempel vindkraftsel när det slutar blåsa, men även när vattnet sinar i ett litet kraftverk. Även större händelser när ett kärnkraftverk måste snabbstoppa. Det är främst de stora vattenkraftverken i norr som kan producera reglerkraft. Den småskaliga vattenkraften snarare kräver sådan reglerkraft än kan bidra.

Drygt 150 Terawattimmar (TWh) el producerades 2016, av dessa kom 4,2 TWh från den småskaliga vattenkraften. Knappt tre procent. Vindkraften stod för 15 TWh, eller tio procent.

Småskalig vattenkraft är som mest effektiv när den behövs som minst, alltså vid vår och eventuell höstflod. Jag har inte sett några siffror på kapaciteten en kall februaridag, men den kan logiskt sett inte vara speciellt stor. Att hänvisa till behovet av elproduktion för att motivera små vattenkraftverk vilar sakligt sett på mycket svag grund.

Däremot har den småskaliga vattenkraften en enorm miljöpåverkan, gigantisk om vi ser till produktion och samhällsnytta. Förklaringen till detta är att vattenkraften lever kvar i en tid när miljölagar inte existerade. Urminnes hävd tog hänsyn bara till människor som levde upp- eller nedströms dämmet. Inte till miljö eller natur. Verksamheten har kunnat fortgå laglöst, utan tidsenlig anpassning. Fram tills nu. Det är därför LRF och Svensk Vattenkraft protesterar.

Äganderätten hävdas av LRF och Svensk Vattenkraft till försvar för små dammanläggningar. Det handlar alltså om att äga rinnande vatten. Någon som äger en vattenvolym, som kanske rör sig kilometervis, bara för att denna någon äger en fördämning på ett antal kvadrat- och volymmeter.

Det är så det fungerar i verkligheten. Flodpärlmusslorna som kanske fryser ihjäl under en kall vinterdag långt nedströms kraftverket, dör inte på grund av att markägaren där varit vårdslös, utan därför att kraftverksägaren uppströms anser sig äga vattnet. Vandrande fiskar, som rör sig upp- eller nedströms, simmar i flödet alldeles oavsett vilken som äger marken, men tar stopp när någon ser sig ha rätt att äga vattnet. 

Sker ett utsläpp som skadar eller dödar flora och fauna i vattnet ska ansvarig för utsläppet ställas till svars. Utsläppet ska antingen stoppas eller åtgärdas genom rening.

När det rör sig om vattenkraft, som skadar och även dödar det som lever i vatten, ja, då hänvisas det i stället till äganderätt och urminnes hävd.

Det är inte en dag för tidigt att lagstiftningen ändras så att vandrande fiskar skyddas genom omlöp (både upp och nedströms), skyddas från turbiner via gallerkonstruktioner och att vattenflöden garanteras genom biologiskt hållbara minimitappningar.

Är inte detta ekonomiskt hållbart, ja, då är heller inte kraftverket lönsamt.

Det går visst. Falkenberg visar vägen:

Bild från Falkenberg Energis hemsida

Bland Israelvänner och antisemiter

Är rubriken provocerande? Det är också meningen, men blir inte mindre sann för det. Verkligheten är ibland provocerande.

En inte alltför ovanlig typ av antisemit är en person som säger sig stå upp för Israel, samtidigt som hen anser att det är där judarna ska bo.

En åsikt som naturligtvis är fel åt h-e. Historiskt sett har det funnits stora judiska minoritetsgrupper i de flesta länder i vår närhet. Det som drev bort judarna, eller än värre förintelsen, var antisemitismen.

Den judiska kulturen är inget annat än en del av den kultur som vi kallar västerländsk, eller för den delen östeuropeisk. Andra världskriget, och även tiden före, slog sönder större delen av detta judiska arv.

Och fortfarande dyker antisemitiska strömningar upp, värre nu än på många år.

Däremot är det inte antisemitism att protestera mot staten Israels annektering av ockuperad mark. Vare sig i Jerusalem eller på andra platser. Bosättningar som saknar folkrättsligt stöd är inte sionism utan vanlig vidrig nationalism.

I Sverige har vi i riksdagen Sverigedemokraterna. Ett parti som bekänner sig som vänner till staten Israel.

Tacka sjutton för att SD ömmar för religiösa judar, och vill att dom ska ha någonstans att ta vägen, när partiet vill ändra lagen, så att det blir omöjligt att leva kvar i Sverige. Det är det som blir resultatet om import av kosher-kött (rituellt slaktat) förbjuds, tillsammans med ett förbud av omskärelse av gossebarn. Återstår då bara judar som assimilerats bort från den kultur dom har rätt att tillhöra.

Det går inte säga annat än att SD håller fast vid sina rötter.

Även Adolf Hitler ville ha en stat dit han kunde deportera judar. Palestina var uteslutet, då Hitler ville bygga allianser med araberna i området i kampen mot britterna. Madagaskar visade sig även det omöjligt. Förintelsen väntade. Samtidigt som Europa och även USA var väldigt njugga mot att ta emot judiska flyktingar.

[Antisemitismen var ett gissel långt före andra världskriget, och långt ifrån värst i Tyskland, inte förrän i samband med kristallnatten 1938. Många judar hade i samband med pogromer tvingats lämna sina hem. Sionismen, alltså drömmen om en egen stat, Israel, växte sig allt starkare. Inte till så liten del beroende på att många länder helt enkelt inte ville veta av judarna. Den delen av kulturarvet förnekades.

Efter andra världskriget fanns några miljoner judar i Europa som överlevt förintelsen. Dessa hade i princip ingenstans att ta vägen. Ingen ville ha dom, och jag vill nog hävda att det var ren antisemitism, trots förintelsen, som var bakomliggande orsak. Med kolonialtidens trubbiga redskap bildades staten Israel – utan vare sig finess eller hänsyn till palestinierna eller för den delen de nya israelerna. Det finns stora likheter med Europas behandling av romerna.]

En annan rot som odlas och gödslas inom SD är de antisemitiska konspirationsteorierna om att världen styrs av en klick judar. Den senaste favoriten i dessa påståenden är att judarna skulle ansvara för en massinvandring av muslimer till Europa (jag har inte förstått vare sig logik eller påstått syfte, men det är förmodligen omöjligt). Sådana här påståenden fräser runt allt oftare i trådar på sociala medier där SD-anhängare är inblandade.

Det mest obehagliga i det här är att det i dessa nätdiskussioner inte går att urskilja någon rågång mellan SD-sympatisörer och de rena nazisterna. Trådarna vävs liksom bara samman till en brun sörja. Där även personer som säger värna Israel och vara mot antisemitism deltar. Personer som i ena stunden säger en sak men i nästa legitimerar avskrädessajter som Fria Tider, Avpixlat, Breitbart (Donald Trumps husorgan), Nya Tider, för att nämna några, men även enskilda personer som bland andra Annelie Sjöberg, Ingrid Carlqvist och Stefan Thorsell.

Steget är inte långt mellan den skränande nazistskocken på Stora Torget i Falun, och de som kommenterar bland Sverigedemokraternas brunskjortor. 

Fridolin fjättrad vid populismen

Det var väntat efter terroristattacken på Drottninggatan, att politiker med svag ryggrad skulle producera förslag på kraftfulla åtgärder, även om dessa inte var relevanta i sammanhanget.

Gustav Fridolin. Bild från Wikipedia.

Gustav Fridolins tal om fotboja för personer med samröre med terrororganisationer var ett sådant populistiskt utspel. För den som tog sig tid att läsa referaten om vad Fridolin verkligen sade, stod det snabbt klart att han med sitt fotbojeutspel inte avsåg att förövaren på Drottninggatan, Rakhmat Akilov, skulle utrustats med fotboja. Akilov hade ingen anknytning till någon terrororganisation, något som SÄPO tidigare konstaterat. Typisk copycat skulle jag vilja hävda. Inklusive noll religiositet.  

Fotboja är något som kriminalvården använder i stället för fängelse, något som förutsätter att personen faktiskt är dömd för något. Medlemskap i en terrororganisation skulle en person vara dömd för, men det var då sannerligen inte Rakhmat Akilov. Därför var det sällsynt korkat av miljöpartisten Gustav Fridolin att ta upp en diskussion om fotboja i samband med Akilovs attack.

Däremot tycker jag att det är viktigt att samhället håller koll på personer som bevisligen är medlemmar i terrororganisationer. Och att vi har en lagstiftning som reglerar detta.

Det ska lagföras om en person aktivt stöder en organisation som använder terror som medel. Sedan ska det inte spela någon roll om organisationen tillhör Islamiska Staten eller Nordiska Motståndsrörelsen. Det är skit samma. Frågan är på vilket sätt. Fotboja kan vara en metod.

Om medlemmar i Islamiska Staten vill anordna en demonstration i Falun den 1:a maj anser jag att detta faktiskt faller utanför yttrandefrihetens ram. Det ska inte vara grundlagsskyddat att terroristorganisationer får göra sin röst hörd.

Detsamma gäller Nordiska motståndsrörelsen. Organisationen borde vara olaglig, och frågan är även här på vilket sätt medlemmarna ska lagföras. Fotboja kan vara en metod.

Frågan är gränsdragningen. Ska alla medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen utrustas med fotboja, eller bara de mest våldsbenägna?

Churchill och den fria världen

När världen hotades av nazismen på 30- och 40-talen var det sir Winston Churchill som stod upp som garant och fungerade en tid till och med som närmast ensamt bålverk mot denna utveckling.

Sir Winston Churchill slog med framgång mot nazismen, men vad slogs han för?

Från Wikipedia

Inget som smickrar alls. Vi ska vara tacksamma för att sir Winston Churchill både vann och förlorade.

Sir Winston Churchill var inget annat än en vidrig imperie- och kolonialist, utöver rasist. Hans bild av den fria världen var den vite mannens hegemoni. Kolonierna var till för att skänka välstånd åt imperiet. Utöver att leverera soldater, som skulle slåss mot nazisterna, utan vare sig cred eller rättmätig sold. Inte ens en menig vit britt skulle behöva förnedras genom att tvingas göra honnör inför en brun officer (annars är kutym i militära sammanhang ”salute the rang, not the person” även när det gäller krigsfångar).

Sir Winston Churchill var när andra världskriget började sedd som en förbrukad politiker. Hans syn på världen hörde redan då till en förgången tid. Men, Churchill var envis och dök upp vid rätt tid. Churchill reagerade mycket häftigt mot att en diktator som Adolf Hitler tog sig samma friheter i Europa som han själv tog för givet i Asien, med en mycket, mycket, viktig distinktion. Medan Adolf Hitler ville förslava och utrota, inte minst vad nazisterna såg som undermåliga raser, såg Churchill det som naturligt att bara hålla dessa som förslavade.

Ingetdera är en syn på världen vi överhuvudtaget vi kan överväga att acceptera i dag. Tack och lov har synen på vad som ska vara den fria världen vidgats, även om väldigt mycket återstår. Vi har i alla fall nått fram till läpparnas bekännelse.

Men trots sir Winston Churchills seger över nazismen kan vi ändå inte blunda för mannens brott mot mänskligheten. Churchills behandling av Indien, närmare bestämt Bengalen, måste av varje objektiv bedömare placera Churchill i topp bland folkmördarna under 1900-talet. Churchills vanvettiga beslut att trots svält i Bengalen konfiskera livsmedel till England kostade upp emot tre miljoner indier livet. De som protesterade sköts eller fängslades. Detta var ett brott mot mänskligheten, även rättsligt.

Att skänka sir Winston Churchill rätt eftermäle innebär för mig även att berätta sanningen även om Churchills mycket mörka sidor. Inklusive en man som platsar på topplistan över folkmördare.

Jan ”JOLO” Johansson skildrar detta i sin lysande faktion ”Någonstans i Sverige”. Fänriken, gestaltad av Per Ragnar på besök hos sin flickvän boendes på Östermalm i Stockholm. Under början av kriget hade hennes föräldrar ett porträtt av Hitler på bokhyllan. När krigslyckan vände byttes detta till Churchills.

Däremot tror jag dessvärre inte att personerna som vände porträtt vände åsikt. Anledningen var helt enkelt att Churchill sågs som en bättre rasist än Hitler.

Jag länkar denna gång inte källor i texten. Mina uppgifter har jag tagit från:

1.      Folke Schimanski ”De bortglömda”. Här recensionen: http://www.sydsvenskan.se/2015-11-09/krigskartans-vita-flackar

2.      ”Rasismen visar hur komplex Churchill var”. SvD Johan Lindberg 2015.

Falun – växande stad på begränsad yta

Falu tätort kommer fortsätta växa. Från dagens knappa 39 000 invånare till kanske minst 44 000 inom en tjugoårsperiod. Den fördjupade översiktsplanen för Falu tätort och området runt Varpan är ute på remiss fram till den 28 april. Fram till det datumet kan alla som vill lämna synpunkter på planen som rör Faluns framtida planering.

Utöver nya bostäder behöver byggas förskolor, skolor, gemensamhetslokaler och även äldreboenden. Fler arbetsplatser kommer etableras. En utmaning om vi även fortsättningsvis vill att Falun ska ha karaktären av småstad, med en levande stadsmiljö.

Faluns läge medför begränsningar. Placerat i en sänka, omgivet av höga kullar och intill sjön Runn. Lite som i en gryta, vilket gör staden väldigt sårbar för luftföroreningar.

Det är dags att vi år 2017 börjar ifrågasätta om bilen ska vara det transportmedel samhällsplaneringen skall bygga på. I synnerhet för Faluns del.

Visserligen finns det en framtid för elbilar, men även elbilar kräver utrymme – även när det inte är rusningstrafik. Utgår vi från status quo i biltäthet framöver måste bilanvändandet per person de facto minska, vi blir ju 5 000 fler som både ska resa och dela livsutrymme.

De gator och vägar som finns i Falun är de som finns att tillgå. Anser vi inte att dessa räcker till är det husrivningar som gäller.

En fullständigt bisarr diskussion togs upp av moderaterna angående den nya Korsnäsleden som bland annat passerar järnvägsstation och bussterminal. Moderaterna ville ha Korsnäsleden tvåfilig i båda körriktningarna längs hela sträckan. Korsnäsvägen alltså. Inte några förändringar avGruvgatan, där de verkliga flaskhalsarna finns … Paradoxalt nog är det snarare så att ett snabbare trafikflöde på Korsnäsleden skulle korka igen Gruvgatan än mera effektivt.

Korsnäsvägen som övergår i Gruvgatan. En ofta använde "genväg" mellan Lugneleden (Rättvik - Sandviken/Hedemora) och Hanröleden (Borlänge). 

Jag tror att det är bättre att planera för ett samhälle med mindre biltrafik än dagens.

Vi måste börja titta på vad det är som genererar trafikströmmarna i Falun.

Falun och Borlänge brukar benämnas som tvillingkommunerna. Orterna har till stora delar en gemensam arbetsmarknad, och delar naturligtvis även då på resandet.

Fungerar då transporterna mellan Falun och Borlänge? Ja, tveklöst, om vi bara ser till människorna som pendlar mellan bostad och arbete. Nej, inte om vi ser till antalet bilar som i onödan kör mellan orterna.

Vi kommer som sagt att bli fler i Falun. Även i Borlänge. Samtidigt som detta kan leda till en minst sagt besvärlig trafiksituation i Falun ökar även underlaget för en förbättrad kollektivtrafik. Bara att välja vilket alternativ som föredras!

Pendlingsbussarna mellan Falun och Borlänge fungerar bra och har en tät trafik. Problemet är att komma vidare från slutstationerna, ut till arbetsplatserna. Det som behövs är bussturer som går lite som i en solfjäder ut från bussterminalerna i Falun respektive Borlänge. Tvillingkommuner är rätt benämning på de båda orterna. För att minska biltrafiken i Falun krävs bättre bussförbindelser i Borlänge, och tvärtom naturligtvis. Det går inte att separera Falutrafiken från Borlängetrafiken. Det är ett och samma flöde.

Behövs det nya parkeringsplatser i Falun? Alltså skapa nya ytor som därefter inte kan användas till något annat.

Ja, det tror jag. Och i direkt anslutning till pendlingsmöjligheter. Kanske behöver Tiskenparkeringen utökas, inklusive att en Borlängebuss utgår från den parkeringen.

Vill vi vara rädda om stadskärnan i Falun ser vi också till att i möjligaste mån hålla bilarna borta från densamma. Det kräver att det är lätt att göra sig av med bilen i ganska nära anslutning till centrum.  

Det finns förutsättningar för Falun att växa utan att samtidigt öka biltrafiken. Men det kommer krävas en genomtänkt strategi för att lyckas.

Nazistiska strömningar i Sverige, Umeå och Falun

Nej, jag tänker inte skriva att Sverige är på väg åt helvete. Det finns alldeles för mycket förnuft samlat i nationen för det ordvalet. Men det finns skäl till en skarp uppstramning, inklusive åtgärder.

I Umeå lägger Judiska Församlingen nu ner sin verksamhet efter hot från nazister.

Samma nazister (Nordiska Motståndsrörelsen) kommer till Falun den första maj för att hålla torgmöte. De kommer att bevakas/skyddas av omkring 350 poliser. Vi vet vad polismördarna i Malexander hade för sympatier. Vi vet också vad medlemmar i Nordiska Motståndrörelsen skrek vid ett tumult i Södertälje för några veckor sedan: ”Leve Malexander”. Tre poliser fick uppsöka läkare, en med lindrig hjärnskakning. Föga förvånande var tyst från svansen som följer FB-gruppen ”Stöd Svenska Polisen”.

Till torgmötet i Falun vet jag i alla fall att tre medlemmar ur Nordiska Motståndsrörelsen har laga förfall. De sitter nämligen och väntar på rättegång för sprängattentaten mot flyktingförläggningar i Göteborgstrakten. Och det var nära att dom lyckades ta livet av en vaktmästare också. (Av någon outgrundlig anledning heter det inte terrorism när nazister spränger bomber. När nazister spränger heter det allmänfarlig ödeläggelse.)

Jo, räknar vi in mordet i Långshyttan, så har ytterligare en till två personer förhinder till torgmötet. Och hade polisen i Umeå prioriterat utredning av hoten mot den Judiska Församlingen där, så hade nog torgmötet ytterligare decimerats.

Jag överdriver inte när jag påstår, att om vi vill finna fler lagförda personer, än i nazistgruppen, som kommer ta plats på Stora Torget, måste vi besöka ett större fängelse.

Nazism och antisemitism är precis som hand i handsken. Även om det finns veritabla stolpskott som förnekar detta, typ Ingrid Carlqvist:

Ingrid Carlqvist är intressant i sammanhanget, därför att hon befinner sig i en gråzon mellan det uttalat nazistiska tankegodset och Sverigedemokraterna, inklusive den svans som vill normalisera partiet. Gemensamt för dessa är mycket starka antimuslimska åsikter inklusive opinionsbildning.

Och där islamofobin frodas, där dyker även antisemitismen upp som ett brev på posten. Svenska Kommittén mot Antisemitism varnar starkt för denna utveckling, och redovisar även en polsk studie som understryker allvaret i den värdeförskjutning vi ser runt om i världen.

Vi ser det i Folkets Demonstration.

Vi ser det i Sverigedemokraterna.

Vi ser det i FB-grupper som i olika former säger sig stödja polisen.

Egentligen borde det inte vara möjligt att kombinera islamofobi och antisemitism i en och samma mening, men det bevisas gång på gång att det är möjligt: Sionismen får helt enkelt skulden för att det kommer muslimer till västvärlden. Och i min begreppsvärld innebär det glasklar antisemitism och islamofobi om en grupp eller en enskild på Facebook låter sådana påståenden passera oemotsagt. Det finns gott om medlöpare till Nordiska Motståndsrörelsen.

Tidskriften Nya Tider, står dock Nordiska Motståndsrörelsen så nära, att den snarast bör kallas löpare.

Medlöpare är dom som högljutt kräver, att en branschorganisation, som Bok- och Biblioteksmässan, ska husera en tidskrift, som inte håller rent mot nazismen.

Det finns gott om medskyldiga till att Judiska Församlingen stänger i Umeå.