onsdag 1 juni 2016

Lokal faktaresistens


Sittningarna runt fikabordet på en arbetsplats kan vara nog så intressanta, och ibland inte så lite skrämmande. Kommunala arbetsmarknadsprojekt inte undantagna. Det diskuteras högt och lågt, och petitesser om vad som är sant eller inte lämnas ofta därhän.

En alldeles vanlig diskussion landade i Falu Kommuns accelererande ökning av kostnaderna (sic) för försörjningsstödet. Jodå, chefen på arbetsplatsen hade koll på detta. Han kände personer som jobbade, och gick på knäna, på socialkontoret. Förvaltningen hade till och med överskridit sin budget med runt 20 miljoner kronor. Tidningen hade ju skrivit om det också. En av orsakerna till detta var naturligtvis att Falun tagit emot många nyanlända.

Invändningar avfärdades enligt ovanstående. Att kontrollera uppgifterna med årsredovisningen var onödigt.

Det var inte utan att jag blev illa till mods. En chef som inte värderar sanningen högre än visklek och lösa antaganden. En snabb koll på kommunens bokslut visade mycket riktigt att chefen, anställd på arbetscenter, var ute och cyklade rejält.

Kostnaderna för försörjningsstödet, ingen ökning där inte:

2011              90 319 000 kr

2012              93 073 000 kr

2013              94 900 000 kr

2014              90 300 000 kr


I årsredovisningarna för Falu Kommun (enkelt att googla fram) står till och med angivet hur många som fått ekonomiskt bistånd, försörjningsstöd, för respektive år.

Varifrån kom då uppgiften att kommunen ökat sina kostnader med 20 miljoner kronor för socialbidragen (termen som fortfarande används till vardags för ekonomiskt bistånd)?

Uppenbarligen från fantasivärlden.

Att förvaltningen överskridit budgeten var riktigt. Tidningen (DT) hade också skrivit om det. En väl genomarbetad artikel där kostnadsökningen för omhändertagandet av barn som far illa, och ungdomar som behöver vård för missbruk, noggrant redovisas. Även kostnadsökningen för assistans till personer som inte klarar sig själva.

Min redovisning här anser jag visar på en sorglig faktaresistens. Att inte vilja ta till sig av den kunskap och fakta som finns, och i stället ägna sig åt spekulationer och visklek.

Dubbelt sorgligt blir det när viskaren visar sig vara en chef på Arbetscenter i Falu Kommun, med ansvar för att lotsa människor, som hamnat utanför arbetsmarknaden ut till arbetslivet.

En del av dom som bidragit till budgetöverskridandet har jag sedan själv kommit att jobba med. Personer som helt enkelt hamnat snett i tillvaron. Sådant är inget att hymla om. Det är ett viktigt kommunalt ansvarstagande.

Att som ansvarig chef på arbetscenter ljuga vid fikabordet, och sprida falska uppgifter vidare, för att kunna ställa riktigt svaga grupper mot varandra, inte utan en rasistisk underton, anser jag däremot vara för jävligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar