Sittningarna runt fikabordet på en arbetsplats kan vara nog
så intressanta, och ibland inte så lite skrämmande. Kommunala
arbetsmarknadsprojekt inte undantagna. Det diskuteras högt och lågt, och
petitesser om vad som är sant eller inte lämnas ofta därhän.
En alldeles vanlig diskussion landade i Falu Kommuns
accelererande ökning av kostnaderna (sic) för försörjningsstödet. Jodå, chefen
på arbetsplatsen hade koll på detta. Han kände personer som jobbade, och gick
på knäna, på socialkontoret. Förvaltningen hade till och med överskridit sin
budget med runt 20 miljoner kronor. Tidningen hade ju skrivit om det också. En
av orsakerna till detta var naturligtvis att Falun tagit emot många nyanlända.
Invändningar avfärdades enligt ovanstående. Att kontrollera
uppgifterna med årsredovisningen var onödigt.
Det var inte utan att jag blev illa till mods. En chef som
inte värderar sanningen högre än visklek och lösa antaganden. En snabb koll på
kommunens bokslut visade mycket riktigt att chefen, anställd på
arbetscenter, var ute och cyklade rejält.
Kostnaderna för försörjningsstödet, ingen ökning där inte:
2011 90 319 000
kr
2012 93 073 000
kr
2013 94 900 000
kr
2014 90 300 000
kr
I årsredovisningarna för Falu Kommun (enkelt att googla
fram) står till och med angivet hur många som fått ekonomiskt bistånd,
försörjningsstöd, för respektive år.
Varifrån kom då uppgiften att kommunen ökat sina kostnader
med 20 miljoner kronor för socialbidragen (termen som fortfarande används till
vardags för ekonomiskt bistånd)?
Uppenbarligen från fantasivärlden.
Att förvaltningen överskridit budgeten var riktigt. Tidningen
(DT) hade också skrivit om det. En väl genomarbetad artikel där kostnadsökningen
för omhändertagandet av barn som far illa, och ungdomar som behöver vård för
missbruk, noggrant redovisas. Även kostnadsökningen för assistans till personer
som inte klarar sig själva.
Min redovisning här anser jag visar på en sorglig
faktaresistens. Att inte vilja ta till sig av den kunskap och fakta som finns, och
i stället ägna sig åt spekulationer och visklek.
Dubbelt sorgligt blir det när viskaren visar sig vara en
chef på Arbetscenter i Falu Kommun, med ansvar för att lotsa människor, som
hamnat utanför arbetsmarknaden ut till arbetslivet.
En del av dom som bidragit
till budgetöverskridandet har jag sedan själv kommit att jobba med. Personer
som helt enkelt hamnat snett i tillvaron. Sådant är inget att hymla om. Det är
ett viktigt kommunalt ansvarstagande.
Att som ansvarig chef på arbetscenter ljuga vid fikabordet,
och sprida falska uppgifter vidare, för att kunna ställa riktigt svaga grupper
mot varandra, inte utan en rasistisk underton, anser jag däremot vara för
jävligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar