Den ickekonfessionella skolan

I någon läroplan bestämdes det att skolans undervisning skulle bedrivas ickekonfessionellt, alltså inte innehålla några religiösa inslag. All religionsundervisning skulle bedrivas utifrån ett objektivt synsätt.

Jag minns inte vilken LGR (läroplan för grundskolan) som slog fast detta, men det hade gått några år från min lågstadie-/mellanstadietid. På den tiden hette det fortfarande kristendomsundervisning, och en stor karta över Palestina hängde i klassrummet. En klasskamrat till mig hade föräldrar som var Jehovas Vittnen, och fick inte delta i den delen av undervisningen. Skoldagen avslutades med bön under mina första skolår. Skolavslutningarna hölls på lågstadiet (B-skola) dock i klassrummet. Ibland var föräldrarna inbjudna. På mellanstadium och högstadium gymnastiksal respektive Folkets Hus stora sal.

I och med denna nya läroplan tycktes vi gå mot en undervisning befriad från religiösa inslag. Beslutet att skilja kyrkan från staten befäste detta intryck.

Det var fel.

Friskolereformen 1992 öppnade upp för även religiösa friskolor. Skolor som när kärnämnena var avklarade kunde avsätta lektionstid för religiös undervisning.

Bild från Wikimedia

Religion är för mig en privatsak, och skattepengar ska inte användas för religiös indoktrinering. Hur vårdnadshavare däremot handskas med barnens kontakt med religionen är en helt annan sak. Det kan jag möjligen ha synpunkter på, även om jag inte har med det att göra. Men det är en helt annan sak.

Det skolan gör anser jag däremot ska vara glasklart. All religionsundervisning ska utgå från öppenhet, tolerans, nyfikenhet, förståelse och framförallt objektivitet. Det ska inte ens kunna misstänkas att undervisningen inte är objektiv.

Än viktigare är detta i tider av segregering, intolerans och extremism.

Jag ser ingen annan lösning än att riksdagen ger regeringen i uppdrag att ta fram en avvecklingsplan för de religiösa skolorna. Religiös förkovran får faktiskt vänta tills personen som fri individ gör det valet. Att det sedan finns föräldrar som vill göra det valet åt barnen vet vi, men det är inget som vare sig ska skattesubventioneras eller tillåtas skrivas in i schemat.

Ett förslag om en avvecklingsplan för de religiösa friskolorna skulle naturligtvis orsaka ett j-a liv hos Kristdemokrater och Sverigedemokrater, men det bjuder jag på.