Det finns grupper i samhället som känner både trängda och
kränkta av inte bara feminism utan till och med av jämställdhet. Grupper som
ger sig själva tolkningsföreträde till vad som är svenska traditioner och
värderingar. Som tror sig kunna göra skillnad på kultur och mångkultur. Det rör
sig om grupper, som säger sig inte ha med varandra att göra, som omfattar hela
skalan från konservativa nationalister, över sverigedemokrater, till rena
nazister och våldsverkare.
Och trots att grupperna tar avstånd från varandra sammanstrålar
dessa alldeles för ofta för att det ska kunna kallas slump (Bild ovan). Och gemensamt
har de ett antal megafoner som flitigt länkas i alla möjliga och omöjliga
sammanhang.
En av
dessa megafoner som flitigt länkas är en minst sagt suspekt figur som heter
Mohamed Eddie Omar. Omars CV kan bäst sammanfattas i att över tid inta
olika extrema åsikter, utöver att vara poet. Så sent som 2009 glödande islamist
och antisemit. Nu är det närmast tendentiös islamofobi som gäller. Och ingen
vet om Omar har flera överraskningar att erbjuda.
Självklart åtnjuter Mohamed Eddie Omar precis som jag och
alla andra yttrandefrihet. Och självklart äger Omar samma trovärdighet i dag, i
den offentliga debatten, som när han var radikal islamist och
förintelseförnekare. EXPO gör i
en artikel daterad den 19 april i år en intressant analys av Omars tvära kast
mellan extrema åsikter.
[En intressant iakttagelse är att vissa individer som köpte
Mohamed Eddie Omars förklaringar och ursäkter för antisemitism, och gladeligen
delar hans alster, INTE accepterade Gina Dirawis ursäkt för sina tidigare antisemitiska
uttalanden, utan ägnade sig åt grov smutskastning i samband med
hennes julvärdskap. Rent hyckleri alltså.]
Jag måste säga att jag har lite svårt förstå den status som
Mohamed Eddie Omar åtnjuter i vissa kretsar. Men troligen hittar
dom ingen bättre.
En annan megafon, inte minst i de antifeministiska
kretsarna, är Marcus Birro. Självgodhetens och bitterhetens främste apostel. Hans
inlägg på Facebook delas tusenfalt. Ofta simpla uttalanden i stil med att feministerna
inte försvarar kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp. Precis som om Birro
gör det … Bakgrunden är naturligtvis att så länge som Birro tror sig kunna koppla
övergrepp till en främmande kultur tar han högljutt avstånd, men när det gäller
alldeles vanliga vardagliga övergrepp håller han käften. Om Birro ville göra
något för utsatta kvinnor, så kunde han börja med att dra igång en insamling
till de feminister som sliter på kvinnojourerna runt om i landet för att ta
hand om utsatta kvinnor. I stället sprider han förtal. Och delas.
Marcus Birro kräver även gärna och ofta att muslimer
offentligt ska ta avstånd från IS illgärningar. Det räcker liksom inte med att
det är muslimer som tar kampen mot IS på slagfältet. Är det någon som hört
Birro, som inte för så länge sedan konverterade till katolicismen, ta avstånd
från katolska kyrkans pedofilövergrepp. Konsekvens är inte Birros starka sida …
Tino Sanandaji delas flitigt i mer eller mindre
främlingsfientliga sammanhang. En duktig ekonom som dessvärre inte drar sig för
agera charlatan i sammanhang han vare sig behärskar eller vill läsa in sig på.
Tvärt emot all forskning, kunskap och fakta om att antalet mord och grova
våldsbrott minskat i Sverige över tid, hävdade Sanandaji tvärtom. Med sina egna
åsikter, och kanske några tidningsrubriker, som källa. Sådant är fullt
tillräckligt för inläggen ska delas av den som vill höra just detta, men där
stringens och saklighet saknar betydelse.
Intrycket blir ofta att Tino Sanandaji anpassar sina inlägg
efter vad kretsen kring sverigedemokraterna vill höra, något som till stora delar bekräftas i den här
DN-artikeln om forna SDU från december 2015.
För trots att de här figurerna, Mohamed Eddie Omar, Marcus
Birro och Tino Sanandaji, vare sig kan sägas vara konsekventa eller några
sanningsvittnen, så delas dessa flitigt, i inte minst grupper som gärna gör en
dygd av att inte vara PK.
Uttrycket PK tycker jag för övrigt är en smula missvisande,
antingen är ett påstående korrekt eller inte.
Åsikter har vi alla, och ska tillåta oss att ha, men åsikter
måste grundas på fakta, och det slarvar ovanstående personer med å det grövsta.
Och de personer som medvetet delar deras alster.
"Tvärt emot all forskning, kunskap och fakta om att antalet mord och grova våldsbrott minskat i Sverige över tid, hävdade Sanandaji tvärtom."
SvaraRaderaMytoman:
Jag har aldrig sagt att antal mord ökar utan att minskningen sen runt 1990 beror på bättre vård och räddning.
Ljug inte och citera mig nästa gång-
Nöjd nu? Lägg märke till min fetning och kursivering.
SvaraRadera” DN-läsare som ville ta reda på vad som hände på IKEA igår möttes av dessa tvåhuvudrubriker: “Rädsla på boendet efter knivattacken. Asylsökande: Jag känner mig rädd för reaktionerna som kan följa” samt “Sverige har blivit tryggare”
Risk för våldsam hämnd var tydligen så påtaglig att det var huvudfokus i rapporteringen. Det är dock oklart vad hotbilden grundas på. Även denna gång har någon svensk hämndaktion i varje fall hitintills inte materialiserats annat än i journalisters fantasier.
DN baserar påståendet om ökad trygghet på reduktion av antal fullbordade mord ”Under 1990-talet rapporterades i snitt cirka 100 fall av dödligt våld per år. Nu är siffran nere på 87 fall per år”.
Vad DN inte nämner är att det inte är våldet som har sjunkit, det är antal som dör av våldet. Bättre ambulans och akutvård räddar dramatiskt fler våldsoffer. Antal anmälda mordförsök har inte sjunkit, däremot sjönk andel som dör av våldet. Dessa tendenser finns även i andra länder och är inte synonymt med minskat kriminalitet. När dödlighet från given mängd våld sjunker är antal som dör ett missvisande mått på brottslighet. Rättspatolog Jovan Rajs gav detta exempel ”Lasermannen sköt elva personer, varav en dog. På 30-talet skulle åtta eller nio ha avlidit, på 70-talet ungefär fem och i dag förmodligen ingen”.
Sveriges befolkning har ökat med ca 17 procent sedan 1980. Samtidigt visar Brå att antal anmälda mordförsök, misshandel och rån mer än fördubblats. I SCBs undersökning av levnadsförhållanden har andel som uppger att de blivit utsatta för våld likaså ökat mellan 1980 och sist rapporterade år 2007. Att antal väktare tredubblats och utgifter på larm och övervakning ökat ännu mer tyder heller inte på ökad underliggande trygghet.
Ökad trygghet och minskat våld är knappast vad en seriös granskning av statistiken tyder på. Statistiken visar ungefär vad tidningsrubrikerna visar, nämligen att våldet har ökat jämfört med exempelvis 1980. Det stämmer inte som Fredrik Reinfeldt påstår att ”Brottsligheten sjunker och den sjunker brett”. DN och Reinfeldt ger sken av att de är upplysta och informerar en irrationell pöbel att våldet ”faktiskt” har minskat. Who are you going to believe, me or your lying eyes?”
Det här stämmer helt enkelt inte med rapporter från sjukvården: "Vad DN inte nämner är att det inte är våldet som har sjunkit, det är antal som dör"
Radera"Det här stämmer helt enkelt inte med rapporter från sjukvården"
SvaraRaderaFel. Enligt sjukvården har antal som läggs in på sjukhus för svåra skador, exempelvis skottskadade och knivhuggna ökat.
Antal som läggs in på sjukhus för mindre allvarliga skador som misshandel har sjunkit, även där inte nödvändigtvis för att färre skadas utan för att öppenvården kanske tar hand om fler.
Som jag påpekar dör färre av våldet sen 1990, men det kan bero på bättre vård, inte mindre våld. Det finns inga bevis på att antal ”grova våldsbrott minskat”. Anmälda grovt våldsbrott har tvärtom ökat.
Det forskas mycket på våldsbrott, orsaker och konsekvenser. Du behöver inte fantisera Tino.
SvaraRaderaVi som är intresserade av samhällsfrågor är inte ett dugg förvånade över att det grova våldet minskat. Det är en naturlig följd av att alkoholkonsumtionen, den i särklass viktigaste anledningen till våld i samhället, minskat i riskgrupperna.
Läs gärna på från BRÅ:
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/vald-och-misshandel.html