Klimatdebatten på internet är speciell, måste jag säga. Det finns väl inget annat fora där en nyanserad artikel eller krönika kan framkalla något, som närmast kan liknas vid personförföljelse. Så även denna gång när Karin Bojs skriver en krönika om klimat och väder. Trots att hon har rätt, hon skulle inte kunna göra någon annan analys - december månad, och även början av januari, var varm. Enligt UAH den fjärde varmaste december sedan 1979 (fast skeptiker vill kanske hellre säga den 27:e kallaste sedan samma år).
Ett antal klimathaverister har också varit aktiva under de här kalla (nåja) veckorna och dödförklarat den globala uppvärmningen. Utan i stort några andra refeferenser än att de fryser. (Det är ingen slump att ungdomar, som är vana att kolla fakta på nätet, är mest oroade över klimatförändringarna.) Jag är långt ifrån någon ungdom, men till och med jag hade lätt att hitta referenser för att beskriva verkligheten i mitt inlägg för några dagar sedan.
Bloggen Watts Up With That talar i alla fall klarspråk om vädret: "This data shows why the focus needs to be on the regional scale and that a global average is not of much use in describing weather that all of us experience." I klartext, eftersom vi har en global uppvärmning prata i stället om snödjupet i USA.
Det är otäckt med, som det verkar, de här organiserade kampanjerna mot journalister och andra som deltar i debatten. Jag kan inte se något annat syfte än, att det ska vara så personligt obehagligt att uttala sig, eller skriva, om klimatförändringar att man drar sig för att göra det.
Och naturligtvis dyker climatgate upp. En kriminell handling för att komma över forskarnas konversation, under en period av drygt tio år. Om någon verkligen hade hittat fusk, hade vi fått reda på det. Lita på att man letat. Bara "bevis" där man refererar till någon internetsida eller att någon konspiratoriker uttalat sig.
Uppsalainitiativet har bestämt sig för att tillämpa en mera strikt moderering av kommentarer. Naturligtvis dyker det upp liknelser med cencur och åsiktsförtryck. Till skillnad mot "skeptiska" bloggar och andra fora där det är högt till tak. Saknar golv skulle jag vilja säga.
Det här tycker jag är bra exempel på hur skeptiker, nej förresten, jag skriver klimathaverister, ser till att styra debatten. "Håller klimatalarmismen på att utvecklas till en fascistisk rörelse?" och "Hör klimatalarmismens stöveltramp" är intellektuella höjpunkter från Stockholmsiniativet (SI) och bloggen The Climate Scam (TCS).
Vilken vettig människa vill delta i en öppen diskussion eller debatt där han eller hon får stå till svars för att ha fascistiska sympatier? Några få som är riktigt hårdhudade klarar det, men de flesta avstår. Den "yttrandefrihet" som de så kallade klimathaveristerna säger sig försvara, används för att skrämma bort oliktänkande. Kolla gärna i på trådarna under Newsmill-inläggen och se hur svansen - och den är snabb! - effektivt försöker jaga bort dom som ändå vill ta debatten, redan från början.
Den här bloggen "En kättares notiser under pågående klimatväckelse" tar upp en liknelse med Hitlerjugend när aktivister stör ett möte under Köpenhamnsmötet. Nu måste det dock påpekas att det källan är Lord Monkton, välkänd konspiratoriker, så jag är inte riktigt säker på vad som hände...
Tydligt är dock att liknelsen gentemot fascism och nazism är något man gärna tar till hos klimathaverister. Men vad ska man kalla det här: "Debatten" på ingenjörsvetenskapsakademin i mars förra året. Är inte detta exakt samma beteende, som aktivisterna visade i Köpenhamn, med den skillnaden att drägget på IVA bar slips och kavaj?
Eller den här hearingen som arrangerades i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler: "Finns det plats för klimatskeptiker?" Verkade vara en hel del pöbelfasoner där också... "Det stora sjöslaget" kallades debatten för på TCS. Dagen efter tackade bloggadministratören, medlemmen i SI, Maggie Thauersköld-Crusell för uppbackningen, "med sådana vänner kan man inte misslyckas". Hm.
Jag tror dessvärre att ansvariga för publicering av material på nätet måste titta över sina rutiner för att få en ordning där inte bara den skriker högst ska få höras. Om inte det är syftet vill säga. En bra början vore att direkt sortera bort inlägg med ord som klimatizter, eller med invektiv mot Al Gore (när det inte handlar om honom), kanske starta en debattsida om "climatgate" - den har inget att göra med klimatförändringen, och har inget att göra med den sida i DN som jag länkar till. Bara en massa fjanteri från sådana som borde starta sin egen blogg i yttrandefrihetens namn. Sedan kan klimathaveristerna roa sig med att länka till varandra.
Klimathaverist då - ska det få förekomma i ett inlägg? Ja, jag kan acceptera, även om jag inte tycker om det, att kallas för alarmist. Det ligger långt ifrån tillmälen som "klimatizt", som inte är något annat än en ren skymf mot dem som verkligen drabbades av förintelsen. Men som för historielösa individer på SI och TCS tydligen är en petitess.
Länkad till Svd förnekar sig den här bloggen (bland många andra) inte vad gäller förnekandet.
måndag 11 januari 2010
torsdag 7 januari 2010
Kan vi lita på temperaturdata?
Jag fick en intressant frågeställning av Gustav på ett tidigare blogginlägg, som jag väljer att utveckla. Det handlar om forskning, och om tilltron till denna. Jag för ett allmänt resonemang, eller hellre reflekterar kring Gustavs frågeställning, som jag fick som kommentar:
"En mycket tanvärd tråd som gav en intressant och för mig ny vinkel. Måste ändå ställa en fråga som hänger i luften med anledning av följande du skriver:
"Men den som bara vill obstruera begär data från CRU, i trygg förvissning om att den inte kommer att lämnas ut. Även tveksam till om USA släpper all data."
Hur ska då någon kunna kontrollera CRU:s data? Man kan tycka att när materialet används av FN borde det vara öppet för alla och envar att ta del av rådata?"
---
Min reflektion:
Först och främst så blir alla forskningsresultat granskade, innan de publiceras. Det är så tidskrifter, som bland andra Nature och Science, arbetar. Alternativet för dessa tidskrifter är att falla mycket, mycket snabbt i anseende i den akademiska världen. Jag har tyvärr inte råd med någon av dessa tidningar, så jag läser dem sällan, men de tar upp betydligt mera än klimat. Och inte en enda artikel får vara tveksam, det har de inte råd med.
Sedan är det frågan om vi tror på dem eller inte, och även om vår tilltro är konsekvent. Och någonstans blir det inkonsekvent om vi godkänner det här förfarandet vad gäller "övrig vetenskap", men underkänner samma metod för klimatet. (Här ser jag onekligen en parallell med homeopatin som inte godkänner god sed i medicinsk forskning.) För jag utgår från att få forskare är beredda att lämna ifrån sig sitt arbetsmaterial. Eller till och med lämna ifrån sig andras material. Vi får inte glömma bort att många forskare, inte bara klimatforskare, bedriver sin forskning med material som inte är deras.
Här kommer vi in på CRU-material och rådata. Forskarlaget som analyserat CRU-datan borde lätt kunna kontrolleras, av den som vill och kan (jag tror också att det blivit gjort mer än en gång). Genom stickprov på och av tillgänglig data bör man enkelt kunna se om temperaturkurvorna stämmer.
Rådata är nog tämligen överskattat. Hadcrut 3v tar ungefär tre veckor på sig för att analysera en månads temperatur. Jag vet inte hur det är för din del, men jag utgår från att jag inte skulle begripa ett enda dugg om jag fick fri tillgång till en månads rådata...
Nu resonerar jag utifrån logik, jag vet inte säkert, men helt fel är jag inte ute: För att kunna använda rådata måste man känna till medeltemperaturen under dygnets olika delar, för varje plats. Detta för att kunna översätta temperatur till avvikelse från medel. Och för att kunna fylla i missade avläsningar. Man måste känna till vid vilka tider instrumenten avlästs. Eller om man bara läst av min och max under dygnet. Jag kan också tänka mig att det går åt energi till att rensa bort "fantasivärden". Jag tror inte att teamet som fixar det här ligger på latsidan. Och jag vet inte hur många de är heller. Men det ger en liten tankeställare att de jobbar i 36 veckor för att sammanställa de värden som ska bli ett "avvikelsevärde" för året. Jag har sett en uppgift på att det är värden från 5000 stationer som ska sammanställas, och det innebär inte att en station betyder 1/5000-del av det slutliga värdet.
En berättigad fråga är om McIntyre tänker ägna 36 veckor för att analysera ett enda år och verkligen göra en jämförelse, eller om han bara är ute för att leta fel och samla poäng. För fel tror jag nog att till och med jag skulle hitta. Säkert en hel del temperaturer som jag skulle vilja öka!
Eftersom det handlar om approximativa värden, måste man sträva efter att hamna i mitten. (Här är en förklaring till varför jag klassar McIntyre som klimathaverist. Jag har ALDRIG stött på, att han nämnt, att redovisade värden även kan visa för lite. Inte Antony Watts heller för den delen.)
Om vi då ändå väljer att inte lita på CRU-data, vem ska då granska detta? Naturligtvis någon som kan det här med praktiskt meterologiskt fältarbete. Ser man objektivt på det kan man singla slant om det ska bli McIntyre eller en representant från WWF. Varför? Jo, båda tillskrivs samma typ av egenintresse. Och precis som med McIntyre tror jag att det är svårt att hitta någon på WWF som har kunskap att göra det. Nog bättre att leta upp någon med kompetens.
Antony Watts gjorde ett sådant här felsökningsarbete. Ett antal volontärer undersökte NOAA:s väderstationer och kom fram till att de flesta var felplacerade ... Dock visade en undersökning på samma resultat vid en jämförelse mellan de av Watts godkända stationerna och NOAA:s ordinarie värden. Tror ni att Watts har givit cred till NOAA för att värdena stämde? Nej, och han lär visst vara på gång igen. Slutsats: Karln är inte hederlig - en klimathaverist.
Vi andra dödliga kan enkelt kontrollera och jämföra satellitmätningar med de markbaserade dito. De stämmer väl överens, även UAH som sköts av skeptikern Roy Spencer. Nej, jag anser definitivt inte att Spencer är haverist. Däremot ställer jag mig mycket undrande till varför han har ändrat från löpande 13-månaders medelvärde till 25 dito. Jag kan bara tolka det som om han vill få bort att det senaste året var betydligt varmare än 2008. Sedan anser jag inte att man ska använda udda månaders medelvärde. Varje år har tex ett sommarsolstånd, i vissa medelvärden ska det därför inte dyka upp två sommarsolstånd.
I min förra post har jag ett antal andra bra länkar för temperatur.
Något som jag personligen är intresserad av, är att ta upp en diskussion om Urban Heat Islands, men det tänker jag skriva en separat bloggpost om.
Tack för en bra frågeställning Gustav! Och, ja, jag litar på CRU-datan. Mycket därför att jag inte har sett en enda seriös rapport som talar emot en uppvärmning av naturen, och konsekvenserna av denna.
DN Svd
"En mycket tanvärd tråd som gav en intressant och för mig ny vinkel. Måste ändå ställa en fråga som hänger i luften med anledning av följande du skriver:
"Men den som bara vill obstruera begär data från CRU, i trygg förvissning om att den inte kommer att lämnas ut. Även tveksam till om USA släpper all data."
Hur ska då någon kunna kontrollera CRU:s data? Man kan tycka att när materialet används av FN borde det vara öppet för alla och envar att ta del av rådata?"
---
Min reflektion:
Först och främst så blir alla forskningsresultat granskade, innan de publiceras. Det är så tidskrifter, som bland andra Nature och Science, arbetar. Alternativet för dessa tidskrifter är att falla mycket, mycket snabbt i anseende i den akademiska världen. Jag har tyvärr inte råd med någon av dessa tidningar, så jag läser dem sällan, men de tar upp betydligt mera än klimat. Och inte en enda artikel får vara tveksam, det har de inte råd med.
Sedan är det frågan om vi tror på dem eller inte, och även om vår tilltro är konsekvent. Och någonstans blir det inkonsekvent om vi godkänner det här förfarandet vad gäller "övrig vetenskap", men underkänner samma metod för klimatet. (Här ser jag onekligen en parallell med homeopatin som inte godkänner god sed i medicinsk forskning.) För jag utgår från att få forskare är beredda att lämna ifrån sig sitt arbetsmaterial. Eller till och med lämna ifrån sig andras material. Vi får inte glömma bort att många forskare, inte bara klimatforskare, bedriver sin forskning med material som inte är deras.
Här kommer vi in på CRU-material och rådata. Forskarlaget som analyserat CRU-datan borde lätt kunna kontrolleras, av den som vill och kan (jag tror också att det blivit gjort mer än en gång). Genom stickprov på och av tillgänglig data bör man enkelt kunna se om temperaturkurvorna stämmer.
Rådata är nog tämligen överskattat. Hadcrut 3v tar ungefär tre veckor på sig för att analysera en månads temperatur. Jag vet inte hur det är för din del, men jag utgår från att jag inte skulle begripa ett enda dugg om jag fick fri tillgång till en månads rådata...
Nu resonerar jag utifrån logik, jag vet inte säkert, men helt fel är jag inte ute: För att kunna använda rådata måste man känna till medeltemperaturen under dygnets olika delar, för varje plats. Detta för att kunna översätta temperatur till avvikelse från medel. Och för att kunna fylla i missade avläsningar. Man måste känna till vid vilka tider instrumenten avlästs. Eller om man bara läst av min och max under dygnet. Jag kan också tänka mig att det går åt energi till att rensa bort "fantasivärden". Jag tror inte att teamet som fixar det här ligger på latsidan. Och jag vet inte hur många de är heller. Men det ger en liten tankeställare att de jobbar i 36 veckor för att sammanställa de värden som ska bli ett "avvikelsevärde" för året. Jag har sett en uppgift på att det är värden från 5000 stationer som ska sammanställas, och det innebär inte att en station betyder 1/5000-del av det slutliga värdet.
En berättigad fråga är om McIntyre tänker ägna 36 veckor för att analysera ett enda år och verkligen göra en jämförelse, eller om han bara är ute för att leta fel och samla poäng. För fel tror jag nog att till och med jag skulle hitta. Säkert en hel del temperaturer som jag skulle vilja öka!
Eftersom det handlar om approximativa värden, måste man sträva efter att hamna i mitten. (Här är en förklaring till varför jag klassar McIntyre som klimathaverist. Jag har ALDRIG stött på, att han nämnt, att redovisade värden även kan visa för lite. Inte Antony Watts heller för den delen.)
Om vi då ändå väljer att inte lita på CRU-data, vem ska då granska detta? Naturligtvis någon som kan det här med praktiskt meterologiskt fältarbete. Ser man objektivt på det kan man singla slant om det ska bli McIntyre eller en representant från WWF. Varför? Jo, båda tillskrivs samma typ av egenintresse. Och precis som med McIntyre tror jag att det är svårt att hitta någon på WWF som har kunskap att göra det. Nog bättre att leta upp någon med kompetens.
Antony Watts gjorde ett sådant här felsökningsarbete. Ett antal volontärer undersökte NOAA:s väderstationer och kom fram till att de flesta var felplacerade ... Dock visade en undersökning på samma resultat vid en jämförelse mellan de av Watts godkända stationerna och NOAA:s ordinarie värden. Tror ni att Watts har givit cred till NOAA för att värdena stämde? Nej, och han lär visst vara på gång igen. Slutsats: Karln är inte hederlig - en klimathaverist.
Vi andra dödliga kan enkelt kontrollera och jämföra satellitmätningar med de markbaserade dito. De stämmer väl överens, även UAH som sköts av skeptikern Roy Spencer. Nej, jag anser definitivt inte att Spencer är haverist. Däremot ställer jag mig mycket undrande till varför han har ändrat från löpande 13-månaders medelvärde till 25 dito. Jag kan bara tolka det som om han vill få bort att det senaste året var betydligt varmare än 2008. Sedan anser jag inte att man ska använda udda månaders medelvärde. Varje år har tex ett sommarsolstånd, i vissa medelvärden ska det därför inte dyka upp två sommarsolstånd.
I min förra post har jag ett antal andra bra länkar för temperatur.
Något som jag personligen är intresserad av, är att ta upp en diskussion om Urban Heat Islands, men det tänker jag skriva en separat bloggpost om.
Tack för en bra frågeställning Gustav! Och, ja, jag litar på CRU-datan. Mycket därför att jag inte har sett en enda seriös rapport som talar emot en uppvärmning av naturen, och konsekvenserna av denna.
DN Svd
onsdag 6 januari 2010
Fagerström svamlar vidare
Jag hoppas verkligen att Johnny Fagerström, överstelöjtnant i pansartrupperna, nu lagt den militära karriären på hyllan för gott, och bara satsar på att delta i klimatdebatten. I den torde han göra mindre skada än vad han skulle kunna göra i försvaret. Ett befäl som stryker bort viktiga delar i underrättelserapporteringen, skulle jag inte vilja vara underställd i ett skarpt läge.
Fagerström redovisar en lång lista om hur vintern slagit sitt järngrepp över världen. Inte en enda plats som är varmare än normalt, verkar det som. För den som är intresserad av temperaturerna i världen finns här en utmärkt länk:
http://ds.data.jma.go.jp/tcc/tcc/products/climate/synop.html
Varför vill inte Fagerström ge läsaren en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning, om väderläget vad gäller temperaturer? (För att se om det är kallare eller varmare än normalt är det bara att ändra gardinen till Anomaly.) Den här länken är BRA. Med den kan man följa världen vecka för vecka. Nu ser man tydligt att "vargavintern" är koncentrerad till ett område (nåja, en del av det området i alla fall) mellan 30:e och 60:e breddgraderna norr. Området mellan de här breddgraderna utgör ungefär 18 procent av jordens area. 18 procent!
Den bild som vi ser på en rektangulär skärm blir med nödvändighet skev. Ska man få en riktig uppfattning av hur stora eller små områden det handlar om i enskilda fall, måste man jämföra med en jordglob. (Enligt mig är det enda sättet att få en korrekt verklighetsuppfattning.) Då får man också en uppfattning om hur stort centraleuropa blir i verkligheten - hela Europa utgör 2 procent av klotet, 7 procent av landmassan. Ett stickprov ungefär.
Men vi skulle lika gärna kunna ta det stickprovet i Canada och Alaska. Eller östra Sibirien. Det är inte konstigt att isbildningen går långsamt i de arktiska vattnen. För den som vill kolla temperaturerna närmast nordpolen, har Danmarks vädertjänst en bra länk:
http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.uk.php
Jag ser utvecklingen i vintertemperaturer för det nordligaste Arktis som skrämmande. Sommartid blir där ingen temperaturökning, energin går åt till att smälta is.
Fagerström lämnar länken till UAH:s satellitmätning. Den stämmer i alla fall. Och deras kurva stämmer också utmärkt överens med de andra mätinstituen. Även med CRU:s serier som Fagerström pekar ut som fuskare. (Hur Fagerström får ihop detta begriper jag inte. Han godkänner en mätserie som visar på samma sak, som en mätserie som kommit till genom fusk??? För att jag ska få ihop den logiken måste jag lägga in variabler, som att överstelöjtnanten slagit huvudet i pansarvagnen vid passerandet av ett gupp.)
Jag önskar Stockholmsinitiativet och The Climate Scam lycka till i det fortsatta arbetet med att sprida upplysning i en kall värld.
Aftonbladet1 Aftonbladet2 DN Svd1 Svd2
Uppdatering:
Jag kan inte undanhålla mina läsare den här bloggen: Svensk Historia som även den ligger på brottslighetens gräns när det gäller att förtala klimatforskare. Men som med glädje plockar bort obehagliga fakta för att "bevisa" att växthuseffekten är bluff.
Jag får känslan att de här bloggarna i första hand gör sådana här inlägg för att gjuta mod i den pöbel som ser som sin livsuppgift, att förpesta klimatdebatten på debattsidor och under artiklar. Men, visst - att ljuga är tillåtet enligt yttrandefriheten.
http://www.newsmill.se/trackback/16191
Fagerström redovisar en lång lista om hur vintern slagit sitt järngrepp över världen. Inte en enda plats som är varmare än normalt, verkar det som. För den som är intresserad av temperaturerna i världen finns här en utmärkt länk:
http://ds.data.jma.go.jp/tcc/tcc/products/climate/synop.html
Varför vill inte Fagerström ge läsaren en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning, om väderläget vad gäller temperaturer? (För att se om det är kallare eller varmare än normalt är det bara att ändra gardinen till Anomaly.) Den här länken är BRA. Med den kan man följa världen vecka för vecka. Nu ser man tydligt att "vargavintern" är koncentrerad till ett område (nåja, en del av det området i alla fall) mellan 30:e och 60:e breddgraderna norr. Området mellan de här breddgraderna utgör ungefär 18 procent av jordens area. 18 procent!
Den bild som vi ser på en rektangulär skärm blir med nödvändighet skev. Ska man få en riktig uppfattning av hur stora eller små områden det handlar om i enskilda fall, måste man jämföra med en jordglob. (Enligt mig är det enda sättet att få en korrekt verklighetsuppfattning.) Då får man också en uppfattning om hur stort centraleuropa blir i verkligheten - hela Europa utgör 2 procent av klotet, 7 procent av landmassan. Ett stickprov ungefär.
Men vi skulle lika gärna kunna ta det stickprovet i Canada och Alaska. Eller östra Sibirien. Det är inte konstigt att isbildningen går långsamt i de arktiska vattnen. För den som vill kolla temperaturerna närmast nordpolen, har Danmarks vädertjänst en bra länk:
http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.uk.php
Jag ser utvecklingen i vintertemperaturer för det nordligaste Arktis som skrämmande. Sommartid blir där ingen temperaturökning, energin går åt till att smälta is.
Fagerström lämnar länken till UAH:s satellitmätning. Den stämmer i alla fall. Och deras kurva stämmer också utmärkt överens med de andra mätinstituen. Även med CRU:s serier som Fagerström pekar ut som fuskare. (Hur Fagerström får ihop detta begriper jag inte. Han godkänner en mätserie som visar på samma sak, som en mätserie som kommit till genom fusk??? För att jag ska få ihop den logiken måste jag lägga in variabler, som att överstelöjtnanten slagit huvudet i pansarvagnen vid passerandet av ett gupp.)
Jag önskar Stockholmsinitiativet och The Climate Scam lycka till i det fortsatta arbetet med att sprida upplysning i en kall värld.
Aftonbladet1 Aftonbladet2 DN Svd1 Svd2
Uppdatering:
Jag kan inte undanhålla mina läsare den här bloggen: Svensk Historia som även den ligger på brottslighetens gräns när det gäller att förtala klimatforskare. Men som med glädje plockar bort obehagliga fakta för att "bevisa" att växthuseffekten är bluff.
Jag får känslan att de här bloggarna i första hand gör sådana här inlägg för att gjuta mod i den pöbel som ser som sin livsuppgift, att förpesta klimatdebatten på debattsidor och under artiklar. Men, visst - att ljuga är tillåtet enligt yttrandefriheten.
http://www.newsmill.se/trackback/16191
tisdag 5 januari 2010
Regeringens bondeoffer
"Nu går drevet efter Carlgren" skriver aftonbladet på ledarplats i vargjaktens efterdyning. Nej, det är ingen "drevartikel", utan en sansad beskrivning av miljöministerns dilemma. Nog så allvarligt.
Vargjakten, som jag skrev om i går, är inget annat än ett uselt hastverk; en panikåtgärd för att uppfylla ett vallöfte. Den som personligen får betala priset är miljöministern, centerpartisten Andreas Carlgren. Det är naturligtvis förödande för trovärdigheten att behöva stå till svars för ett dåligt genomfört beslut, som hela alliansen kollektivt drivit igenom.
Att jägarförbundet är nöjt, trots att man medger att jakten varit hetsig, är knappast något miljöministern kan yvas över. Bidrar man till att släppa ut 10-tusentals jägare, utan ringaste krav på utbildning (nej, jag räknar inte jägarexamen) för att skjuta av tio procent av ett utrotningshotat djur, ska man f-n i mig skämmas.
(Nu väntar jag bara på att det riktiga krypskyttet ska börja; alliansvänner som ifrågasätter regeringens miljöpolitik, med udden riktad mot centern. Den borgerliga kannibalismen på ett parti som blottat strupen... Jag räknar inte riktigt MUF-ordförandens utspel i går som krypskytte, inte än i alla fall.)
Detsamma gäller Förbifart Stockholm. En massiv satsning på biltrafiken i en hårt ansträngd storstadsregion, samtidigt som klimatfrågan är glödhet, är naturligtvis ingen önskedröm för en miljöminister.
Detta är rent ut förödande. Ett parti som vänder naturvården ryggen, och som gör storstaden än mera beroende av bilen (ett alternativ som ALDRIG kommer att vara ett alternativ för dem med låga inkomster), kommer inte att kunna gå till val som ett miljöparti.
Återstår ett marknadsliberalt parti, väl anpassat till den borgerliga fyrklövern. Precis som moderaterna vill ha det. Regeringens bondeoffer.
DN Svd1 Svd2
Vargjakten, som jag skrev om i går, är inget annat än ett uselt hastverk; en panikåtgärd för att uppfylla ett vallöfte. Den som personligen får betala priset är miljöministern, centerpartisten Andreas Carlgren. Det är naturligtvis förödande för trovärdigheten att behöva stå till svars för ett dåligt genomfört beslut, som hela alliansen kollektivt drivit igenom.
Att jägarförbundet är nöjt, trots att man medger att jakten varit hetsig, är knappast något miljöministern kan yvas över. Bidrar man till att släppa ut 10-tusentals jägare, utan ringaste krav på utbildning (nej, jag räknar inte jägarexamen) för att skjuta av tio procent av ett utrotningshotat djur, ska man f-n i mig skämmas.
(Nu väntar jag bara på att det riktiga krypskyttet ska börja; alliansvänner som ifrågasätter regeringens miljöpolitik, med udden riktad mot centern. Den borgerliga kannibalismen på ett parti som blottat strupen... Jag räknar inte riktigt MUF-ordförandens utspel i går som krypskytte, inte än i alla fall.)
Detsamma gäller Förbifart Stockholm. En massiv satsning på biltrafiken i en hårt ansträngd storstadsregion, samtidigt som klimatfrågan är glödhet, är naturligtvis ingen önskedröm för en miljöminister.
Detta är rent ut förödande. Ett parti som vänder naturvården ryggen, och som gör storstaden än mera beroende av bilen (ett alternativ som ALDRIG kommer att vara ett alternativ för dem med låga inkomster), kommer inte att kunna gå till val som ett miljöparti.
Återstår ett marknadsliberalt parti, väl anpassat till den borgerliga fyrklövern. Precis som moderaterna vill ha det. Regeringens bondeoffer.
DN Svd1 Svd2
måndag 4 januari 2010
Ett köttben till de som ylar mest
Niklas Wykman, MUF-ordförande, går till skarpt angrepp mot regeringen för turerna kring vargjakten. Jag förstår honom, men undrar samtidigt var han befann sig i valrörelsen när moderaterna visade upp den något smaklösa affischen "Det finns inga vargar i Stockholm", just för att dra till sig röster från jägarlobbyn. Man lyckade, och nu betalar man tillbaka.
Naturligtvis är det smaklöst. Riksdagen har beslutat (!) att 220 djur ska utgöra vargpopulationen i Sverige. Jag vågar lova att vilket annat djur som helst hade betecknats som utrotat, med den storleken på stammen. Regeringen har struntat i den kunskap som finns om den del av bioligin som kallas ekologi och biologisk mångfald. Och att centern har har ansvaret för dess frågor i regeringen är mycket allvarligt. Det parti som en gång kallade sig miljöparti struntar i naturvården. Någon som funderar över varför miljöpartiet växer?
Naturligtvis handlar en stor del av vargdebatten om något helt annat. Det finns en vrede på landsbygden över att servicen blir sämre, affärer och bensinstationer läggs ner, övriga kommunikationer finns i stort inte, framtidstron falnar. Regeringen struntar mer eller mindre i att ta tag i de här problemen. I stället väljer man att kasta ut ett köttben till de ulvar som skriker mest: varsågoda, nu har ni fått er vargjakt.
Detta är dubbelt förödande. Det sista människor på landsbygen behöver är att utmålas som skjutgalna rovdjurshatare. Det är knappast något som kommer att utveckla Sveriges glesa områden. (Rena sabotage mot dem som vill utveckla bygen med rovdjursturim är inte något annat än en terrorattack mot "hela Sverige ska leva".)
För det vi befarade skulle hända har hänt. Ansvarsfull jakt av ansvarsfulla jägare? Glöm det. Vargjakten har bedrivits som om vi utrustat Säters klientel med bössor, och släppt ut dem i skogen.
I dalarna sköts två alfa-hannar. Just de vargar som INTE ska skjutas. Nu vet vi inte om eller hur flockarna splittras, bara att ledarhannen för flocken skjutits.
Ärligt talat, hur många jägare tror ni har kunskap om vargens ekologi? När det gäller högvilt krävs det en speciell jägarexamen för detta. Nu är det vargjakt, en jakt på ett näst intill utrotat djur, som ovanpå allt brottas med inavel, då behövs ingen extra utbildning. Varför? Naturligtvis därför att regeringen vill uppfylla sitt löfte innan valet. Riktigt, riktigt uselt agerat. Och ansvarslöst.
Självklart ska vargar, och andra rovdjur som ställer till problem i byarna, och som inte kan skrämmas bort, skjutas av. Men det handlar också om diciplin i byarna, att man inte lämnar slaktavfall eller rena åtlar i närhet till bebyggelse, som lockar dit djuren. Sunt förnuft helt enkelt.
Men blås av det här spektaklet nu!
Svd DN1 DN2 Aftonbladet1 Aftonbladet2
Naturligtvis är det smaklöst. Riksdagen har beslutat (!) att 220 djur ska utgöra vargpopulationen i Sverige. Jag vågar lova att vilket annat djur som helst hade betecknats som utrotat, med den storleken på stammen. Regeringen har struntat i den kunskap som finns om den del av bioligin som kallas ekologi och biologisk mångfald. Och att centern har har ansvaret för dess frågor i regeringen är mycket allvarligt. Det parti som en gång kallade sig miljöparti struntar i naturvården. Någon som funderar över varför miljöpartiet växer?
Naturligtvis handlar en stor del av vargdebatten om något helt annat. Det finns en vrede på landsbygden över att servicen blir sämre, affärer och bensinstationer läggs ner, övriga kommunikationer finns i stort inte, framtidstron falnar. Regeringen struntar mer eller mindre i att ta tag i de här problemen. I stället väljer man att kasta ut ett köttben till de ulvar som skriker mest: varsågoda, nu har ni fått er vargjakt.
Detta är dubbelt förödande. Det sista människor på landsbygen behöver är att utmålas som skjutgalna rovdjurshatare. Det är knappast något som kommer att utveckla Sveriges glesa områden. (Rena sabotage mot dem som vill utveckla bygen med rovdjursturim är inte något annat än en terrorattack mot "hela Sverige ska leva".)
För det vi befarade skulle hända har hänt. Ansvarsfull jakt av ansvarsfulla jägare? Glöm det. Vargjakten har bedrivits som om vi utrustat Säters klientel med bössor, och släppt ut dem i skogen.
I dalarna sköts två alfa-hannar. Just de vargar som INTE ska skjutas. Nu vet vi inte om eller hur flockarna splittras, bara att ledarhannen för flocken skjutits.
Ärligt talat, hur många jägare tror ni har kunskap om vargens ekologi? När det gäller högvilt krävs det en speciell jägarexamen för detta. Nu är det vargjakt, en jakt på ett näst intill utrotat djur, som ovanpå allt brottas med inavel, då behövs ingen extra utbildning. Varför? Naturligtvis därför att regeringen vill uppfylla sitt löfte innan valet. Riktigt, riktigt uselt agerat. Och ansvarslöst.
Självklart ska vargar, och andra rovdjur som ställer till problem i byarna, och som inte kan skrämmas bort, skjutas av. Men det handlar också om diciplin i byarna, att man inte lämnar slaktavfall eller rena åtlar i närhet till bebyggelse, som lockar dit djuren. Sunt förnuft helt enkelt.
Men blås av det här spektaklet nu!
Svd DN1 DN2 Aftonbladet1 Aftonbladet2
söndag 3 januari 2010
Vad handlar CO2-debatten om?
Det finns naturligtvis dom som hävdar att temperaturen inte stigit de senaste decennierna, och att allt är påhittat. Dessa tragiska figurer lämnar jag i stort sett därhän i detta inlägg.
Likaså dom som hävdar att koldioxid inte är en växthusgas.
Så, vad handlar debatten om? Jo, återkopplingar - och framförallt negativa sådana.
Med få undantag verkar även skeptiker vara inne på att en fördubbling av koldioxidhalten kan värma atmosfären med drygt en grad. Tror den här länken är ganska bra. (Jag skriver värma, trots att det i själva verket handlar om att koldioxiden återreflekterar värmestrålning till jorden; hindrar avkylning alltså.) Det här handlar alltså om den direkta effekten, sedan tillkommer (vad gäller koldioxidens direkta effekt) att det återreflekterande skiktet flyttas uppåt i atmosfären. Vi behåller mera värme, och högre upp. Men vidare till återkopplingarna.
Moln sägs vara en sådan negativ återkoppling. Molnen skulle motverka koldioxidens växthuseffekt genom sin avkylande verkan. Onekligen en intressant teori, då den ökande molnbildningen mer eller mindre förutsätter en varmare atmosfär.
Saken är den, att en, på grund av värmen, ökande mängd vattenånga skulle leda till fler moln, och att dessa skulle ändra jordens strålningsbalans, så att solstrålar reflekteras från molnens ovansidor, och således aldrig får en chans att värma upp klotet.
Klimatet skulle alltså balansera sig självt, och riskerna skulle vara minimala, för att uppvärmingen skulle öka utöver vad koldioxiden bidrar med, snarare tvärtom.
För en positiv återkoppling är att halten vattenånga, som också är en växthusgas, ökar med stigande temperatur. Och naturligtvis vill de som är skeptiska till den globala uppvärmningen hitta teorier som visar att vattenångan inte har så stor betydelse för vare sig klimat eller temperatur, eller helst sänker densamma.
Molnbildningen, och dess inverkan på klimatet, är en utmaning för alla atmosfärforskare. Moln kyler, men värmer också. (De milda temperaturer vi såg i november halva december i Sverige, berodde knappast på en försenad brittsommar.) Den som påstår att en ökad molnbildning per automatik medför att klimatet kyls, vill jag hävda, far mycket vårdslöst fram med sanningen.
Svensmark, en dansk strålningsfysiker, har blivit populär, i kretsar som tvivlar på den globala uppvärmningen, med sin "The chilling stars". Kortfattat menar Svensmark att minskad solaktivitet (svagare magnetfält) ökar den inkommande kosmiska strålningen, så att moln lättare bildas, som sedan kyler vår planet. Samma problem där; en ensidig fokusering på att molnen kyler.
Vad skulle då tala för "molnteorin"? Jo, att uppvärmningen avstannar eller att det till och med blir kallare. Därför är det så viktigt att plocka fram statistik som motsäger uppvärmningen. Och hittar man ingen bra statistik, så kan man visa att mätstationerna visar fel, eller står på fel ställe. Bara en äkta haverist, som Antony Watts, kan gå vidare i samma ullstrumpor efter en sådan felkalkyl. När det gäller Australien och ullstrumporna, tror jag att det är få människor där, som bekymrar sig över att termometern visar för mycket...
Man kan också hacka ett universitet som bedriver klimatforskning, och sedan hävda att forskarna myglat med data. Till varje pris gäller det att trolla bort uppvärmningen.
En uppvärmning som bland annat resulterat i att isen i de arktiska områdena minskar i utbredning, area och volym. Naturligtvis hävdas det med utgångspunkt från ett sådant här diagram att isen nu växt två år på raken!!! Det ser heller inte bra ut för merparten av glaciärerna runt om på jordklotet. Något som är allvarligt för färskvattenförsörjningen, i torra områden. Här drar sig inte vissa klimathaverister för att hävda att det inte är ett året-runt-problem, och därför lätt att lösa ... I den mån de accepterar att problemet finns. Sådana människor borde få vattenledningen kapad för några varma sommardagar.
Och smälter inlandsis och glaciärer, stiger havet. Och smälter glaciärer läggs berget i dagen och utsätts för vittring. Något som knappast lär minska halten tungmetaller i grund- och ytvatten från Himalya.
Det är naturligvis lätt att säga att isen smälter på grund av att det blir varmare. Men vi glömmer det mycket enkla fysikaliska samband som säger oss att isen smälter i stället för att det blir varmare. Något som framför allt den här länken till vädertjänsten i Danmark visar. Uppvärmningen norr om den 80:e breddgraden är koncentrerad till vintern, på sommaren när isen smälter, håller sig temperaturen kring det normala.
Bestickande är att temperaturen har stigit i ett område, under en period, som inte påverkas ett vitten av instrålning från solen. Och följaktligen ej heller av något sot.
DN
Likaså dom som hävdar att koldioxid inte är en växthusgas.
Så, vad handlar debatten om? Jo, återkopplingar - och framförallt negativa sådana.
Med få undantag verkar även skeptiker vara inne på att en fördubbling av koldioxidhalten kan värma atmosfären med drygt en grad. Tror den här länken är ganska bra. (Jag skriver värma, trots att det i själva verket handlar om att koldioxiden återreflekterar värmestrålning till jorden; hindrar avkylning alltså.) Det här handlar alltså om den direkta effekten, sedan tillkommer (vad gäller koldioxidens direkta effekt) att det återreflekterande skiktet flyttas uppåt i atmosfären. Vi behåller mera värme, och högre upp. Men vidare till återkopplingarna.
Moln sägs vara en sådan negativ återkoppling. Molnen skulle motverka koldioxidens växthuseffekt genom sin avkylande verkan. Onekligen en intressant teori, då den ökande molnbildningen mer eller mindre förutsätter en varmare atmosfär.
Saken är den, att en, på grund av värmen, ökande mängd vattenånga skulle leda till fler moln, och att dessa skulle ändra jordens strålningsbalans, så att solstrålar reflekteras från molnens ovansidor, och således aldrig får en chans att värma upp klotet.
Klimatet skulle alltså balansera sig självt, och riskerna skulle vara minimala, för att uppvärmingen skulle öka utöver vad koldioxiden bidrar med, snarare tvärtom.
För en positiv återkoppling är att halten vattenånga, som också är en växthusgas, ökar med stigande temperatur. Och naturligtvis vill de som är skeptiska till den globala uppvärmningen hitta teorier som visar att vattenångan inte har så stor betydelse för vare sig klimat eller temperatur, eller helst sänker densamma.
Molnbildningen, och dess inverkan på klimatet, är en utmaning för alla atmosfärforskare. Moln kyler, men värmer också. (De milda temperaturer vi såg i november halva december i Sverige, berodde knappast på en försenad brittsommar.) Den som påstår att en ökad molnbildning per automatik medför att klimatet kyls, vill jag hävda, far mycket vårdslöst fram med sanningen.
Svensmark, en dansk strålningsfysiker, har blivit populär, i kretsar som tvivlar på den globala uppvärmningen, med sin "The chilling stars". Kortfattat menar Svensmark att minskad solaktivitet (svagare magnetfält) ökar den inkommande kosmiska strålningen, så att moln lättare bildas, som sedan kyler vår planet. Samma problem där; en ensidig fokusering på att molnen kyler.
Vad skulle då tala för "molnteorin"? Jo, att uppvärmningen avstannar eller att det till och med blir kallare. Därför är det så viktigt att plocka fram statistik som motsäger uppvärmningen. Och hittar man ingen bra statistik, så kan man visa att mätstationerna visar fel, eller står på fel ställe. Bara en äkta haverist, som Antony Watts, kan gå vidare i samma ullstrumpor efter en sådan felkalkyl. När det gäller Australien och ullstrumporna, tror jag att det är få människor där, som bekymrar sig över att termometern visar för mycket...
Man kan också hacka ett universitet som bedriver klimatforskning, och sedan hävda att forskarna myglat med data. Till varje pris gäller det att trolla bort uppvärmningen.
En uppvärmning som bland annat resulterat i att isen i de arktiska områdena minskar i utbredning, area och volym. Naturligtvis hävdas det med utgångspunkt från ett sådant här diagram att isen nu växt två år på raken!!! Det ser heller inte bra ut för merparten av glaciärerna runt om på jordklotet. Något som är allvarligt för färskvattenförsörjningen, i torra områden. Här drar sig inte vissa klimathaverister för att hävda att det inte är ett året-runt-problem, och därför lätt att lösa ... I den mån de accepterar att problemet finns. Sådana människor borde få vattenledningen kapad för några varma sommardagar.
Och smälter inlandsis och glaciärer, stiger havet. Och smälter glaciärer läggs berget i dagen och utsätts för vittring. Något som knappast lär minska halten tungmetaller i grund- och ytvatten från Himalya.
Det är naturligvis lätt att säga att isen smälter på grund av att det blir varmare. Men vi glömmer det mycket enkla fysikaliska samband som säger oss att isen smälter i stället för att det blir varmare. Något som framför allt den här länken till vädertjänsten i Danmark visar. Uppvärmningen norr om den 80:e breddgraden är koncentrerad till vintern, på sommaren när isen smälter, håller sig temperaturen kring det normala.
Bestickande är att temperaturen har stigit i ett område, under en period, som inte påverkas ett vitten av instrålning från solen. Och följaktligen ej heller av något sot.
DN
lördag 2 januari 2010
Journalistik och klimatforskning
Inspirerad av Per-Axel Janzons inlägg i Journalisten.se måste jag skriva ett inlägg om vetenskap och journalistik. "Forskarna måste krävas på bevis", skriver han. Och det finns säkert flera än Janzon som har liknande synpunkter i detta ämne. Hans Berström i DN har en något suspekt signerat-kolumn. Det enklaste sättet att kontrollera Bergströms trovärdighet är att slå upp och läsa om MWP på Wikipedia, som tydligen skulle raderats ur historien. Frågan är om Hans Berström är ett offer för mytbildningen eller om han är mytbildningen.
Jag är inte bara inspirerad, utan även lite skrämd. Jag undrar om Per-Axel Janzon verkligen menar att resultat från klimatforskning, journalistiskt sett, ska behandlas på ett annat sätt än övrig forskning? Särskilt besvärligt blir det i så fall med all den forskning som inte specifikt rör klimatet, men som tar upp de förändringar i naturen som vi ser i dag. Bara en äkta klimathaverist kan ifrågasätta exempelvis förbuskningen i fjällvärlden (11/8 2008), eller hur glaciärerna smälter så att kartorna måste ritas om (detta gäller för övrigt även Grönland). (Här måste det också påpekas att de flesta forskarna uttalar sig mycket försiktigt om det som går utanför deras ämne. Skulle vi kräva att en biolog förklarar varför det blir varmare, skulle vi sätta munkavle på många forskare.)
Bevisen för sin egen forskning, dvs den rapport eller avhandling som de lägger fram, ska naturligtvis följa den ordning som gäller i vetenskapliga sammanhang. Disputation, eller att rapporten fackgranskas före publicering i en tidskrift.
Tidskrifter som är att lita på? Inte några som är knutna till något egenintresse i vart fall. I den akademiska världen finns det ett antal tidskrifter, som alla vill bli publicerade i. Nature och Science rankas högt. Bloggar kan vi räkna bort (om inte bloggen verkligen kan länka till en trovärdig källa). Publikationer från tankesmedjor som Cato- och Heartland-institute, WWF, Greenpeace och branchtidningar kan inte användas som primärkälla.
När en vetenskaplig rapport presenteras har massmedia en viktig roll. Dels den grannlaga uppgiften att avgöra vilket allmänintresse de nya rönen har. Dels att kritiskt rapportera (under förutsättning att rapporten är intressant).
Ett oerhört viktigt arbete för journalisten. Det vetenskapliga språket är inte alldeles lätt att förstå, och måste "översättas" om det ska nå en bredare publik. Detta gäller även frågor om klimatet. Anser journalisten att det finns frågetecken i rapporten, anser förmodligen allmänheten det också. Den aktuelle forskaren ska ställa upp för att svara på frågor, och förklara det som är oklart; och är säkert också villig att göra det. Däremot blir det smaklöst om man kräver bevis, till exempel, för att det blivit varmare, men samtidigt har struntat i tidigare rapporter om detta, som presenterats. En forskare får faktiskt referera till en rapport som tidigare blivit accepterad. OM DEN INTE BLIVIT FALSIFIERAD VILL SÄGA. Men lita på att skeptikerna inte hade låtit det passera under tystnad, om de lyckats falsifiera en tidigare godkänd rapport.
Ett litet tanke-experiment: Plocka ut den tidsföljd som det ofta talas om i klimatsammanhang: 1998-2008. Vänd på serien; börja med 2008 och sluta med 1998. Räck upp handen den som tror att en skeptiker skulle sagt att temperaturen stigit ...
Däremot kommer förmodligen ingen forskare att lämna ut rådata eller bakgrundsmaterial till vem som helst. Och ingen kräver det heller. Undantaget klimatforskare. Dessvärre tycks det inom det fältet, numera vara accepterat att haverister begär ut det underlag som forskaren använt. Universitet brukar ha en policy om att material ska vara tillgängligt för forskning, även universitet som bedriver klimatforskning.
Här kommer vi osökt in på statistikern Steve McIntyre ... Han har som bekant krävt att få ut rådata till Briffas trädproxie-studier (bland annat ...) för forskningen kring forntida klimat. McIntyre är vem som helst, han har aldrig genomfört en proxiestudie. Såklart att han inte får fri tillgång till Briffas arbetsmaterial. Inom vilket annat forskningsområde som helst, som inte rör klimatet, hade McIntyre blivit utskrattad av de ansvariga, medan vi andra ryckt på axlarna.
För det kan väl inte vara så att folk går omkring och tror, att det ingår i en forskares arbetsuppgifter att förse intresserade ur allmänheten med uppgifter som han eller hon samlat in?
Klimatdata och offentlighet är för övrigt inte helt okomplicerat. Vädertjänster och militära intressen ligger som bekant ganska nära varandra.
Därmed går jag över till den Arktiska isen som Per-Axel Janzon tar upp i sin debattartikel. Att beskriva hälsoläget för isen är komplicerat, det räcker inte att jämföra två bilder. Det handlar om långsiktiga trender; isutbredning, istjocklek (volym), koncentration, och nu har ytterligare en faktor dykt upp: pipis. Fast kanadensiska forskare talar om "rotten ice". (Något som genast uppmärksammas och förlöjligas på haveristbloggen WUWT.) Pipis är något som isfiskare ska passa sig framåt vårkanten; ungefär en matta av istappar, som skapas av väder och vind ovanifrån, och som sedan fryser till på natten ...
Jag har inte sett en enda seriös rapport om den Arktiska isen, som talar om någon förbättring i sikte. (Däremot, om jag får spekulera, så undrar jag hur länge vi kommer att få detaljerade satellitrapporter från NASA. Där ligger så stora nationella värden under Arktis is, att jag tvivlar på att Pentagon verkligen vill ha dagens offentlighet. Ryssarna håller på att bygga en oljetanker som ska kunna forcera metertjock is söder om Novaya Zelma. Jag kan ha fel men jag har för mig att det vintertid, tidigare varit ett par meter tjock is i det området. Det är knappast bara naturmuppar som är intresserade av hur isen drar sig tillbaka. Kustbevakningen har säkert också synpunkter.)
Med ovanstående utvikning vill jag visa, för att skaffa sig en bild av isens kondition i Arktis, att man inte ska stirra sig blind på vetenskapliga rapporter, utan även beakta hur olika nationer agerar i området.
Vetenskapliga rapporter då, det händer ju att sådana visar motsatta resultat. Oftast inte, skulle jag vilja säga. Att en rapport talar om sotets betydelse issmältningen motsäger knappast AGW (egentligen inte alls eftersom även sot räknas till AGW), däremot kanske det till en del förklarar varför IPCC så grovt (hittills) har underskattat avsmältningen i Arktis. Olika rapporter som kompletterar varandra, även om det bland klimathaverister talas om att (ännu en gång) AGW falsifierats ...
Beviskrav, ja, vi kanske skulle börja med att ställa lika höga krav på amatörerna som säger att Arktis is återhämtar sig, som på forskarna på NASA och Norsk Polarinstitutt.
Jag är inte bara inspirerad, utan även lite skrämd. Jag undrar om Per-Axel Janzon verkligen menar att resultat från klimatforskning, journalistiskt sett, ska behandlas på ett annat sätt än övrig forskning? Särskilt besvärligt blir det i så fall med all den forskning som inte specifikt rör klimatet, men som tar upp de förändringar i naturen som vi ser i dag. Bara en äkta klimathaverist kan ifrågasätta exempelvis förbuskningen i fjällvärlden (11/8 2008), eller hur glaciärerna smälter så att kartorna måste ritas om (detta gäller för övrigt även Grönland). (Här måste det också påpekas att de flesta forskarna uttalar sig mycket försiktigt om det som går utanför deras ämne. Skulle vi kräva att en biolog förklarar varför det blir varmare, skulle vi sätta munkavle på många forskare.)
Bevisen för sin egen forskning, dvs den rapport eller avhandling som de lägger fram, ska naturligtvis följa den ordning som gäller i vetenskapliga sammanhang. Disputation, eller att rapporten fackgranskas före publicering i en tidskrift.
Tidskrifter som är att lita på? Inte några som är knutna till något egenintresse i vart fall. I den akademiska världen finns det ett antal tidskrifter, som alla vill bli publicerade i. Nature och Science rankas högt. Bloggar kan vi räkna bort (om inte bloggen verkligen kan länka till en trovärdig källa). Publikationer från tankesmedjor som Cato- och Heartland-institute, WWF, Greenpeace och branchtidningar kan inte användas som primärkälla.
När en vetenskaplig rapport presenteras har massmedia en viktig roll. Dels den grannlaga uppgiften att avgöra vilket allmänintresse de nya rönen har. Dels att kritiskt rapportera (under förutsättning att rapporten är intressant).
Ett oerhört viktigt arbete för journalisten. Det vetenskapliga språket är inte alldeles lätt att förstå, och måste "översättas" om det ska nå en bredare publik. Detta gäller även frågor om klimatet. Anser journalisten att det finns frågetecken i rapporten, anser förmodligen allmänheten det också. Den aktuelle forskaren ska ställa upp för att svara på frågor, och förklara det som är oklart; och är säkert också villig att göra det. Däremot blir det smaklöst om man kräver bevis, till exempel, för att det blivit varmare, men samtidigt har struntat i tidigare rapporter om detta, som presenterats. En forskare får faktiskt referera till en rapport som tidigare blivit accepterad. OM DEN INTE BLIVIT FALSIFIERAD VILL SÄGA. Men lita på att skeptikerna inte hade låtit det passera under tystnad, om de lyckats falsifiera en tidigare godkänd rapport.
Ett litet tanke-experiment: Plocka ut den tidsföljd som det ofta talas om i klimatsammanhang: 1998-2008. Vänd på serien; börja med 2008 och sluta med 1998. Räck upp handen den som tror att en skeptiker skulle sagt att temperaturen stigit ...
Däremot kommer förmodligen ingen forskare att lämna ut rådata eller bakgrundsmaterial till vem som helst. Och ingen kräver det heller. Undantaget klimatforskare. Dessvärre tycks det inom det fältet, numera vara accepterat att haverister begär ut det underlag som forskaren använt. Universitet brukar ha en policy om att material ska vara tillgängligt för forskning, även universitet som bedriver klimatforskning.
Här kommer vi osökt in på statistikern Steve McIntyre ... Han har som bekant krävt att få ut rådata till Briffas trädproxie-studier (bland annat ...) för forskningen kring forntida klimat. McIntyre är vem som helst, han har aldrig genomfört en proxiestudie. Såklart att han inte får fri tillgång till Briffas arbetsmaterial. Inom vilket annat forskningsområde som helst, som inte rör klimatet, hade McIntyre blivit utskrattad av de ansvariga, medan vi andra ryckt på axlarna.
För det kan väl inte vara så att folk går omkring och tror, att det ingår i en forskares arbetsuppgifter att förse intresserade ur allmänheten med uppgifter som han eller hon samlat in?
Klimatdata och offentlighet är för övrigt inte helt okomplicerat. Vädertjänster och militära intressen ligger som bekant ganska nära varandra.
Därmed går jag över till den Arktiska isen som Per-Axel Janzon tar upp i sin debattartikel. Att beskriva hälsoläget för isen är komplicerat, det räcker inte att jämföra två bilder. Det handlar om långsiktiga trender; isutbredning, istjocklek (volym), koncentration, och nu har ytterligare en faktor dykt upp: pipis. Fast kanadensiska forskare talar om "rotten ice". (Något som genast uppmärksammas och förlöjligas på haveristbloggen WUWT.) Pipis är något som isfiskare ska passa sig framåt vårkanten; ungefär en matta av istappar, som skapas av väder och vind ovanifrån, och som sedan fryser till på natten ...
Jag har inte sett en enda seriös rapport om den Arktiska isen, som talar om någon förbättring i sikte. (Däremot, om jag får spekulera, så undrar jag hur länge vi kommer att få detaljerade satellitrapporter från NASA. Där ligger så stora nationella värden under Arktis is, att jag tvivlar på att Pentagon verkligen vill ha dagens offentlighet. Ryssarna håller på att bygga en oljetanker som ska kunna forcera metertjock is söder om Novaya Zelma. Jag kan ha fel men jag har för mig att det vintertid, tidigare varit ett par meter tjock is i det området. Det är knappast bara naturmuppar som är intresserade av hur isen drar sig tillbaka. Kustbevakningen har säkert också synpunkter.)
Med ovanstående utvikning vill jag visa, för att skaffa sig en bild av isens kondition i Arktis, att man inte ska stirra sig blind på vetenskapliga rapporter, utan även beakta hur olika nationer agerar i området.
Vetenskapliga rapporter då, det händer ju att sådana visar motsatta resultat. Oftast inte, skulle jag vilja säga. Att en rapport talar om sotets betydelse issmältningen motsäger knappast AGW (egentligen inte alls eftersom även sot räknas till AGW), däremot kanske det till en del förklarar varför IPCC så grovt (hittills) har underskattat avsmältningen i Arktis. Olika rapporter som kompletterar varandra, även om det bland klimathaverister talas om att (ännu en gång) AGW falsifierats ...
Beviskrav, ja, vi kanske skulle börja med att ställa lika höga krav på amatörerna som säger att Arktis is återhämtar sig, som på forskarna på NASA och Norsk Polarinstitutt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
