Obegriplig klimatdebatt

Det slår inte fel. Så fort IPCC presenterar en sammanställning av det senaste inom klimatforskningen dyker det upp påståenden om felaktigheter, att forskare och vädertjänster överdriver. Inte sällan kombinerat med att Greta Thunberg skulle vara okunnig.

Hur dessa personer får ihop världsbilden är svårbegripligt.

Jag tror inte att jag stött på någon som förnekat koldioxidens betydelse för livet på jorden. Inte en enda som påstått att planeten skulle fungera utan koldioxidens växthuseffekt.

Ändå finns det klimatförnekare som påstår att en kraftig ökning atmosfärens koldioxidhalt inte kommer rubba klimatsystemet.

Tänk er en lärobok i meteorologi med det upplägget. Först inledande om växthusgasernas betydelse, att utan dessa skulle jorden varit en isklump. Därefter en förklaring, att jorden inte påverkas, alldeles oavsett hur mycket geologiskt bundet kol vi frigör.

Självklart även aktuella och historiska observationer – temperatur, havsnivå, inlandsisar, havsisar, naturobservationer – följt av förklaringen ingen vet, eftersom nivån av koldioxid i atmosfären tidigare sagts sakna betydelse för klimatet.

Någon sådan lärobok kommer inte tryckas. Växthuseffekten är inget kontroversiellt i forskarvärlden. En koldioxidmolekyl tar upp och emitterar värmestrålning inom vissa våglängder. Det utgör ingen skillnad om molekylen befinner sig i fria atmosfären eller inne i laboratoriet.

Ja, så kan man ju också tycka, om man är pensionerad meteorolog, och struntar i konsekvenserna för människa, natur och miljö.

Gemensamt för ”forskare”, som ifrågasätter våra utsläpps koppling till klimatet, är frånvaron av vetenskapligt granskade och publicerade artiklar inom ämnet. Ibland med understöd av någon pensionerad meteorolog, som tycker det är positivt för sjöfart och turism om Arktis havsis smälter. Påhejade av politiker, tyckare och opinionsbildare som inte kan acceptera att vår livsstil och konsumtion utgör ett problem.

Klimatdebatten måste rimligen handla om hur vi minskar utsläppen av växthusgaser. Dessvärre även hur vi kan skademinimera det som redan händer.

Klimatförnekare gillar värme

Den som, trots att det inte bra för välbefinnandet, dristar sig till att följa diskussionen bland klimatförnekare, slutar snart förvånas. Även om det nu börjar bli dags att höja lite på ögonbrynen.

Bakgrunden är nedanstående diagram från Roy Spencer, UAH, som redovisar temperaturen via satellitmätning i lägre troposfären. Uppgifterna är ifrågasatta då beräkningarna visar klart lägre trend än samtliga vädertjänster som håller till på marknivå, alltså där vi lever. Men även här är trenden glasklar.

Temperaturen redovisad av Roy Spencer, University of Alabama in Huntsville.

Samtliga andra vädertjänster visar en klarare och jämnare trend, bild från WMO.

Varje månad redovisas Roy Spencers resultat på klimatförnekarnästet ”Klimatupplysningen”, som jag avstår från att länka.

Alla gillar inte epitetet klimatförnekare, men vilken benämning ska då användas om personer som inte ens accepterar grunderna i klimatsystemet?

Den förste som beräknade koldioxidens klimatpåverkan var Svante Arrhenius, och det redan 1896. Ingen har ifrågasatt detta förrän vi blev medvetna om att vi bränner iväg väl mycket kol, olja och naturgas. Frigjort från det geologiska kretsloppet. Och att vi därmed påverkar våra egna livsbetingelser. Antropocen.

Nu inser även klimatförnekarna att det blir varmare, bortförklaringarna allt mera krystade.

Men att det blir varmare är bara positivt! Och ibland lyssnar man till och med på personer, som inte avfärdar vetenskapliga förklaringsmodeller. Förutsatt att dom gillar värme, eller i vart fall inte bryr sig.

Lennart Bengtsson, professor emeritus i meteorologi, har en lång rad vetenskapliga artiklar bakom sig, varav många citerats i rapporterna från IPCC. Det senaste jag läste från honom var dock några kommentarer på ”Klimatupplysningen” (se ovan) … Bland annat det här:

Kommentaren påminner om oljebolagens förnekande av klimatförändringarna, trots tidig kännedom om konsekvenserna.

Tonen från Lennart Bengtsson ser jag som bottenlöst nonchalant. Men kanske ungefär vad man kan begära från en person, med åsikten att isbjörnar är ganska osympatiska. Visserligen länge sedan jag läste det, men jag minns ordvalet eftersom jag höll på att tappa hakan. 

Som allmänt klimatintresserad följer jag vad olika forskarteam rapporterar om just värme, och då inte bara från Arktis. Även Kalifornien, Brasilien, Sibirien, men kanske mest Australien. Jag hör ingen som tycker det är bra med mer värme. Och definitivt inte för att öka produktionen av naturgas - kol och olja skulle också följa med. I en enda mening avfärdar Lennart Bengtsson årtionden av forskning. Det är positivt om det blir varmare.

Det borde vara en gåta, hur Lennart Bengtsson hamnat i lag med rena klimatförnekare, men svaret är nog ganska enkelt. Bengtsson är meteorolog. Inget mer. 

Därmed kan han strunta i glaciologer, oceanografer, biologer, geologer och alla andra som kan tänkas ha synpunkter på vad som händer med planeten.

Vi som inte struntar i den delen kan med fördel lyssna till Lennart Bengtsson gamla kollegor, verksamma inom World Meteorological Organization.

Innevarande år är på väg att hamn inom topp tre av de varmast uppmätta åren. Kanske varmast.

Det är svårt se det positiva i den utvecklingen.

Lennart Bengtsson om klimat- och miljöpolitik

Professor Lennart Bengtsson lyfter, i ett gästinlägg på The Climate Scam, den mycket viktiga frågan om vilka nationella åtgärder som är bäst för att möta klimatförändringarna. Bengtssons inlägg är politiskt och polemiserar till stor del mot miljöpartiet.

Professor Lennart Bengtsson är kanske Sveriges mest framstående klimatforskare, och har på senare tid hörts allt mera i den offentliga klimatdiskussionen. Bengtsson är även starkt kritisk till den så kallade vetenskapliga diskussionen som förs i anslutning till The Climate Scam.

I mina ögon är det ett friskt och sakligt inlägg, fjärran från de dårhusargument, som vi alltför ofta läst på den aktuella bloggen, om en förestående grön diktatur, eller antydningar om att en världsregering, styrd av Greenpeace och WWF, håller på att bildas. Om TCS håller de knäppskallar borta som brukar föra fram de här tankegångarna, och avhåller sig från illa kamouflerade påståenden om att forskare fuskar eller är kriminella, finns det en reell möjlighet, att TCS ska kunna bli en röst i klimatdiskussionen.

Jag både delar och delar inte professor Bengtssons syn på den politiska verkligheten. Bengtsson har rätt i att Sverige har ytterst liten betydelse för de globala koldioxidutsläppen. Däremot tror jag inte att Sveriges nationella åtgärder saknar betydelse i ett globalt perspektiv.

Framför allt inte för Sverige som industrination.

Min privata åsikt om Sveriges klimatarbete är lika mycket självisk nationalism som omtanke om världen, och jag tycker att professor Lennart Bengtsson missar kopplingen mellan att ligga i framkant i klimatpolitiska åtgärder parallellt med att ligga i framkant i teknisk innovation.

Kan vi Sverige utveckla energibesparande teknik, som både minskar koldioxidutsläpp och energiåtgång, torde vi ha en bra produkter som även ger avtryck i handelsbalansen. Personerna som byggde upp våra stora företag, som i dag är internationella giganter, var faktiskt en gång beroende av framsynta politiska beslut. Ericsson hade förmodligen inte varit någonting i dag, om inte staten sett till att använda Ericsson som ett verktyg för att bygga upp en fungerande telekommunikation för hela landet. Ungefär samma med ASEA.

Jag håller inte med om att miljöpartiet är tillväxtfientligt.

Det är därför en händelse som ser ut som en tanke, att miljöpartiet, när professor Lennart Bengtsson i ett blogginlägg, räknar ut partiet som en kraft att lyssna till, ökar kraftigt i opinionen.

Miljöpartiet är sanningen att säga, inte så vidare extrema i klimatfrågan, och inte heller extrema i miljöfrågorna.

Snarare är miljöpartiets framgång en konsekvens av att partiet blivit trovärdigt. Man har till och med kastat orealistiska krav på ett utträde ur EU i papperskorgen.

Däremot säger partiet nej till stora motorvägsbyggen runt Stockholm, som väl inte kommer att leda till något annat än ökad biltrafik i innerstaden. Man bedriver även en trovärdig politik i fråga om miljövård och biologisk mångfald. Det är naturligtvis en katastrof för ett parti som kallar sig grönt, att driva igenom en licensjakt på ett utrotningshotat djur bara för att en lobbyorganisation gnäller lite. Centern kommer att få jobba lite för att återvinna trovärdigheten i de gröna frågorna.

Tills vidare kommer miljöpartiet att stärka sin ställning oavsett vad Lennart Bengtsson anser om partiets roll.

DN  Svd  Aftonbladet  Expressen

Även Synovate bekräftar bilden.