Moderaterna behöver Hanif Bali

Nu har då moderaterna, efter många givna tillfällen, satt ner foten mot Hanif Bali. Eller kanske inte. Bali petas från sina utskottsuppdrag i Riksdagen (tidigare har han fått lämna partistyrelsen), men blir inte föremål för någon uteslutningsprocess. Än.

Ulf Kristerssons agerande är förståeligt.

Moderaterna behöver Hanif Bali. Den moderata ledningen är skitnervös.

Så länge som Hanif Bali stod inne i det moderata rummet, och pinkade ut, sågs det som ganska okey, även om partiets företrädare ibland pliktskyldigast tog avstånd. Först när Bali tog steget, att pinka även in i det egna rummet, upphörde han vara rumsren.

Det är en ödets ironi, att moderaterna reagerar, och även agerar, först när Hanif Bali ger sig på någon som har muskler och kraft nog att försvara sig själv – Carl Bildt.

Så länge som de av Hanif Balis utsatta saknade möjligheter att försvara sig – eller ens fanns i verkligheten – låg den moderata partiledningen lågt.

Jag förstår dom.

Ofta låter Hanif Bali som en Sverigedemokrat, agerar som en Sverigedemokrat och ibland undrar jag om han inte är det också. Hur som helst skamlöst vårdslös med sanningen.

Ett särskilt gott öga verkar Hani Bali ha till Busschaufförer. I början av augusti i år blev en ung kvinna i Malmö nekad resa därför att föraren ansåg, att hon var för lättklädd.

”Nordens Ramallah levererar”. Det är inte svårt förstå syftet med formuleringen från Hanif Bali.

Trots att inga som helst uppgifter, inte från den drabbade själv heller, tydde på några som helst religiösa motiv hos föraren, drog den extremnationalistiska bubblan igång ett drev i rena Der Stürmer-stilen.

  

I den bubblan är moderaten Hanif Bali en viktig aktör, och det är han säkert väl medveten om. Sådant kan omöjligen ha undgått hans ego.

Då teg Ulf Kristersson. Naturligtvis. Hanif Bali hade ju bara ägnat sig åt illa dolt förtal, av en sharia-chaufför, som dessutom inte existerade. Och den inte oväsentliga grupp moderater, som uppskattar lite islamofobi och rasism, hade fått höra vad dom ville höra.

Annat när Hanif Bali ger sig på en person i de egna leden, som dessutom existerar. Då tar det hus i helvete.

En busschaufför har som bekant under sin rast ingen skyldighet att släppa ombord passagerare. Det tycker Hanif Bali ändå att han ska göra – om det visar sig att föraren ber under rasten. Balis agerande mot, och hånande av, chauffören, på sociala medier, påminner mera om Der Stürmer, än om ett ansvarsfullt agerande av en folkvald riksdagsman.

Men ändå inte. Hanif Bali är oerhört populär i en väljargrupp, som moderaterna är livrädda att stöta sig med, eller till och med stöta bort. Bali är även en viktig länk, och ger legitimitet, till den högerextrema sfär New York Times granskat (Tidningen ETC har publicerat en översättning från NYT, en låst artikel på nätet, men bör finnas på biblioteket – ETC 190815). Sajter där sanning (sic) proklameras före fakta, och där övriga medier, främst public service, utmålas som vänstervridna. Alltså samma framgångsrecept som Donald Trump, och kretsen kring honom använt.

Där är förklaringen till Ulf Kristerssons ryggradslösa beteende. Kristersson behöver Bali för att hålla en betydelsefull väljargrupp på gott humör, och han ser att det lönar sig.

Men det är en mycket farlig strategi, som bokstavligt talat innebär att leka med elden. I takt med att acceptansen ökar, inklusive legitimeras av politiker och opinionsbildare, för extremnationalistiskt tankegods, ökar också risken för att extrema element går till handling. Något som också SÄPO observerat, och varnar för.

Så lågt har alltså högern av i dag sjunkit.