Tankar om maktdelning

När jag blev medlem i Centerns Ungdomsförbund i mitten av 70-talet var en bidragande faktor att jag fascinerades av tanken på ett decentraliserat samhälle, lokalsamhällesidén. Miljöpolitiken som var ny. Förutom fester och fritidsaktiviteter förstås …

En hel del av de grundvärderingar jag skapade (för det är ungefär så jag ser det fungerar) bär jag med mig, som övertygelsen om ett lokalt självbestämmande kombinerat med lika förutsättningar oavsett bostadsort. Inte så lite motsägelsefullt, men spännande.

[Annat har jag efterhand omprövat. Som verkligheten att om vi vill ha nationell demokrati, så får vi finna oss i att dela den tillsammans med andra nationer, som även dom vill ha demokrati. Världen blir de facto allt mera gränslös och då är det dumt att försöka hävda motsatsen. Att sträva mot en mera öppen värld ser jag som självklart, även om vägen dit är lång.]

Lokalt inflytande över, och insyn i, verksamheten anser jag fortfarande vara viktigt. Särskilt inom mantrat vård, skola och omsorg. Viktigare än det som kallas för valfrihet, men som rent praktiskt inte betyder mycket annat än att välja arbetsgivare till personalen. På bekostnad av öppenhet och meddelandefrihet.

Jag handlar min mat och andra produkter jag behöver från stora kedjor, typ ICA och COOP, det berör mig inte. Jag kan komma och gå som jag vill under öppettiderna. Jag betalar för varan, behöver inte bekymra mig hur vinsten används, eller hamna i någon beroendeställning. Går butiken i konkurs tar jag mig för egen maskin till nästa butik.

Lite annorlunda är det med att välja verksamhet för den som sedan blir beroende av det valda. Där känns det för mig viktigare med inflytande, insyn och lokal förankring. Vi ska också komma ihåg att det inte bara är valet av utförare som gäller. Det finns en fri marknad också. Den som väljer en lokal utförare av omsorgen kan snart visa sig ha valt Attendo eller Humana. Utan att ha blivit tillfrågad.

Att ta lätt på den problematiken ser jag inte som ansvarsfullt.

Vi ska inte heller ta lätt på det ekonomiska ansvaret samhället har. En bister sanning är att en åldrande befolkning kräver ett maximalt utnyttjande av de resurser, såväl ekonomiska som personella, som finns tillgängliga. Nödtvång kräver att verksamheten bedrivs så rationellt det bara går. I vissa fall, inte minst i små krympande kommuner, kan det innebära att omsorgen måste samordnas av en enda utförare.

Åter till maktdelningen. Att olika företag vill ta del av, och bli en del, av den nya marknaden ser jag inga konstigheter i. Däremot oroas jag över en situation där marknad, politiker och myndigheter driver på i en och samma riktning, och utifrån en given problemformulering.

Jag känner mig betydligt lugnare av en situation där marknaden driver på samtidigt som politiker och myndigheter faktiskt bromsar och inte ser utvecklingen som självklar, att det finns problem som inte kan lösas med ökad valfrihet.

Ungefär den situation som råder i dag. Med lite mera eftertänksamhet. En slags maktdelning som gör att allt för många viljor inte drar åt ett och samma håll.