Allt tydligare klyvning stad-land

Intresset för landsbygdsfrågor är obefintligt. Visst hettar det till när exempelvis en skola måste läggas ner. Eller en lanthandel tvingas avveckla. Men väldigt tyst om varför underlaget, som leder fram till nedläggningarna, minskar.

För några veckor sedan publicerade Peter Gladoić Håkansson och Peter Karpestam en studie ”Rural boys, urban girls? The mystery of the diminishing urban-rural gender gap in Sweden” i den vetenskapliga tidskriften Journal of rural studies.

Författarna publicerade även en debattartikel i Svenska Dagbladet: ”Genusgapet mellan stad och land ökar”.

Trots att Gladoić Håkansson och Karpestam, utöver en gedigen analys, även föreslår åtgärder, som i alla fall ger en möjlighet att vända utvecklingen, har det varit närmast tyst om debattartikeln.

Ska vi tolka detta som att genusproblematiken stad-land inte ska diskuteras?

Det här borde inte vara kontroversiellt:

• Skapa möjligheter för välutbildade kvinnor att bo kvar på landsbygden genom förbättrade kommunikationer, infrastruktur och fortsatt möjlighet till distansarbete.
• Motverka att pojkar fortsatt halkar efter flickorna i skolan samt satsa fritidsaktiviteter på alla orter som lockar både pojkar och flickor.
• Arbeta med traditionella genusnormer som påverkar den rurala mannens beslut att stanna på landsbygden och kvinnors val att flytta till städerna.

Forskarna efterlyser åtgärder på alla nivåer för att stötta civilsamhället, från regeringen ner till kommunerna.

Det finns även en politisk klyvning som förstärker det forskarna pekar på. Detta syns tydligt i den senaste väljarbarometern från Novus (SVT):

Horisontell axel visar partiernas stöd bland manliga respektive kvinnliga väljare. Lodrät axel partiernas styrka i stad respektive landsort.  Två tredjedelar av Sverigedemokraternas väljare är män, samma siffror för Miljöpartiet vad gäller kvinnor. SD starkaste fästen finns på landsbygden (-orten). Hela undersökningen på SVT.

Gladoić Håkansson och Karpestam betonar, som resultat av sin forskning, vikten av förbättrade villkor (eller kalla det jämställdhet om ni hellre vill) för (främst unga) kvinnor på landsbygden. Frågor som inte förknippas med Sverigedemokraterna eller andra reaktionära krafter. Karlar ska jaga och köra skoter eller fyrhjuling, kvinnor safta och sylta. Klimat, miljö och naturvård finns inte på dagordningen. Feminism något farligt. Mångfald och öppenhet, vad är det? 

Så vad är problemet? De som inte gillar machoattityden flyttar ju. De nöjda stannar kvar, och som bonus slipper den förhatliga feminismen.

Vi kan låta gruvorten Gällivare symbolisera problematiken. Ett aktuellt fall:

Gällivare, en liten kommun – stor för Norrlands inland – står inför en utmaning i samband med omställningen till en fossilfri stålproduktion. 200 nya industrijobb är mycket i en ort som länge kämpat mot utflyttning. Lena Abrahamsson, forskare i arbetsvetenskap, LTU, beskriver utmaningen i att samhällen som Gällivare måste locka till sig nya invånare. En öppen och inkluderande attityd viktig för att orten ska bli attraktiv. Gamla normer och värderingar utgör ett hinder.

Det är svårt att hitta något sensationellt i Lena Abrahamssons resonemang, ändå avfärdar SD-anknuten media resonemanget. Öppenhet och inkludering får man inte tala om i Sverigedemokraternas PK-värld. SVT-inslaget utmålas som en attack mot Gällivare.

En attack som naturligtvis gäller samtliga orter som kämpar mot att kvinnorna drar medan männen stannar kvar. Häri ligger utmaningen. Inte att de så kallade vita männen tvingas ta klivet in i det 21:a århundradet. Alternativet torde vara att siste man får i uppdrag att ta ner flaggan och släcka ljuset.