Jag höll på att skriva det
accepterade våldet, men riktigt så illa är det inte. Hoppas jag.
I söndags, den 9 februari hade
Agenda ett långt inslag om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer. Bland
annat mötte Unizons generalsekreterare Olga Persson inrikesminister Mikael
Damberg (S) i Tv-studion.
Till skillnad från spektakulära
gängskjutningar skapar inte våld i nära relationer några större rubriker. Går
vi bakåt i tiden var det en lång kamp för att överhuvudtaget få till lagföringar.
Fortfarande finnas myndighetspersoner som betecknar brotten som
familjeangelägenheter. Trots lagändringen 1982, som placerade brottet under
allmänt åtal.
En dryg femtedel av alla dömda för
mord eller dråp utför gärningen mot sin nuvarande, eller före detta, partner.
I Agenda togs upp varför den här
brottsligheten hamnar i skymundan jämfört med gängskjutningar. Svaret gavs
mellan raderna: Inte ens Public Service har varit angelägna att lyfta frågan.
Jag tror att detta var första tillfället. Jag har heller inte hört några
hearingar om misshandel eller våldtäkter i nära relationer.
Och hur ser det ut på sociala
medier? Tystnaden är närmast öronbedövande. Trots att inslaget i Agenda
handlade om en femtedel av allt dödligt våld.
Tyst var det även när polisen
redovisade, att en tredjedel av alla anmälda våldtäkter sker i en parrelation,
troligen med ett mycket stort mörkertal. Tvärtom spreds det vanvettiga ryktet
att kvinnor inte vågar gå ut, därför att övergreppen ökar!
Tystast om övergreppen är dom som
vanligen låter mest.
Jag har inte hört Joakim
Lamotte skrika in i kameran, att det varje natt våldtas sju kvinnor i sina egna
sovrum.
Jag har inte sett Ann
Heberlein crowdfunda pengar till någon bok med titeln Den Svenske våldtäktsmannen.
Tino Sanandaji har inte
presenterat någon statistik på hur många våldtäktsmän en genomsnittlig
medborgare bör vara bekant med.
Katerina Janouch har inte
skrivit något hyllningsinlägg till alla feminister som kämpar för att dra fram
missförhållanden i ljuset.
Kajsa Dovstad har inte rekommenderat
pepparspray på nattduksbordet.
För att uttrycka det diplomatiskt
tror jag inte dom har förstått verkligheten.
Myndigheterna måste bli bättre på
att hantera våld i nära relationer. Nya rutiner, bättre dokumentation, bättre
omhändertagande. Förbättringar vars konsekvens blir ytterligare ökning av
antalet anmälda övergrepp.
Men det har inget att göra med
tryggheten utanför dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar