Avfolkning och loserstämpel

Sverige är i dag inne i en snabb urbanisering, där många människor, främst yngre söker sig in till tätorter och städer, ofta storstäder.  Arbetslösheten ökar hos de som blir kvar, småorter och bygder drabbas hårt av ”braindrain”; entreprenörerna flyttar. Lite överdrivet naturligtvis, men sanningen drar åt det här hållet.

 

I mitt resonemang utgår jag från Rön från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU): Vargen påverkar jakten – men inte markpriset tillsammans med valresultaten från riksdagsvalet 2010.

 

Det forskarna på SLU noterat är att vargmotståndet är som störst i bygder som lider av avfolkning. Vargen blir en symbolfråga för den glömda, hotade bygden. Lite grann som ”Bögarnas fel” med Grotesco.

 

Det är också så att bygderna där vargen etablerat sig till stora delar är samma bygder som drabbats hårdast av urbaniseringen.

 

Varför flyttar då människor, främst ungdomar, från landsbygden? Knappast på grund av att vargen eller andra rovdjur hotar livskvalité eller existens. Snarare utbildning, se sig om i världen, ta ett steg till i den personliga utvecklingen. Kanske det till och med finns de som vill uppleva friheten att slippa en omgivning som har synpunkter på ens sätt att vara och leva.

 

Ett vanligt argument i vargdiskussionen är att där finns en klyfta mellan stad och land i synen på varg. Det som försvinner med denna polarisering, är vilka som är stadens innevånare: många är barn och barnbarn till landsbygdens folk!

 

I Ungdomsbarometern som presenterades för Jordbruksverket var den brutala siffran, att endast 8 % av ungdomarna som i dag bor på landsbygd hade som förstaalternativ att bo kvar.

 

Vilken är landsbygdsungdomarnas syn på rovdjur och biologisk mångfald? Delar ungdomen värdering med landsbygdens starka jägarlobby? Eller blir rovdjursfrågan ytterligare en klyfta mellan äldre och ungdom?

 

Ett annat kännetecken för avfolkningsbygderna (här håller jag mig till dalarna) är att det främlingsfientliga missnöjespartiet Sverigedemokraterna här har sina starkaste fästen. Falu Kommun är inget undantag, SD är starkast i de områden som har negativ såväl utveckling som prognos. Områden med minimal invandring.

 

Å ena sidan missnöjesröstning över krympande service och arbetsmarknad, å andra sidan ungdomar som vill pröva sina vingar och flytta till en tillväxtregion, kanske Malmö som av OECD rankas som världens fjärde mest innovativa stad. Kontrasten blir avgrundsdjup, och det blir inte så lite loserstämpel över de som stannar (lämnas) kvar.  

 

Det finns skäl att ta den här loserstämpeln på allvar, inte minst för personer som i olika konstellationer verkar för en levande landsbygd.