Metoo-kampanjen uppskattas inte av alla

Dagens Eko 6 juli 2008

Flyttar vi oss några år tillbaks i tiden finner vi en attityd där det liksom bara konstateras, att nu har det varit tre våldtäkter, i det här fallet, på Power Meet i Västerås. Dock inga andra sexuella övergrepp. Ehh … Tror inte på det. Så korkad tror jag ingen är.

En kampanj som syftar till att uppmärksamma sexuella övergrepp välkomnas naturligtvis inte av alla. I synnerhet inte när kampanjen visade att problemet var allmänt förekommande, och definitivt inget nytt problem. Sådant verkar störande för människor som lever med en förvriden världsbild.

Sexuella övergrepp började på allvar komma upp på dagordningen i samband med ett antal fall på olika festivaler. Exempelvis insåg Joakim Lamotte, att det här var en fråga som kunde ordna brödfödan. Understödd av diverse politiker och opinionsbildare, som fick för sig att sexuella övergrepp var ett nytt fenomen.

Det där med sexuella övergrepp var sådant som feminister tjatade om, och sådant fick liten plats i offentligheten. Sådant man kunde skoja om i byggkojorna, typ.

Det var först i samband med några uppmärksammade fall av övergrepp på festivaler, som frågan kom upp på bordet. Jag har sett en siffra från 2016, att det anmäldes 116 fall av sexuella övergrepp från olika festivaler. Proportionen är att det mellan 2010 och 2016 anmäldes 51 fall varje dag. Sett till årskvoten utgör festivalövergreppen lite mer än två dagar. Sajten Tjejjouren har samlat statistik inom ämnet. Tjejjouren har dessutom varit verksam sedan 2008.

Om det nu anmäls 51 sexbrott varje dag, varför tror ni då att bara ett fåtal av dessa anmälningar får spridning i olika medier? Det är svårt att se någon annan anledning, än att det krävs en syndabock för att en anmälan ska bli allmänt känd. Går det att skriva om, och dela, till och med påstådda övergrepp (vilket mytomaner som Katerina Janouch inte drar sig för), utförda av någon med utomnordisk bakgrund, vaknar en del av internets riddare, och en våg av indignation sveper över nätet. Huvudregeln är att om inte en delning kan föses med texten ”ut med packet” så får inlägget liten spridning.

Troligen är delningarna ett sätt att dölja egna sunkiga värderingar och beteenden.

Metoo-kampanjen visar med eftertryck, att alla påståenden, om att sexuella övergrepp och trakasserier, skulle vara ett nytt fenomen, eller knutna till etnicitet eller främmande kultur, är gripna ur luften.  

Galghumor blir det när det börjar pratas om sexuella övergrepp på festivaler, med kvinnor närvarande som kommit en bit på väg upp bland åren. Det räcker med att någon säger ”Rättviksparken” för att det ska resultera i råa skratt och huvudskakningar.

Det är inte ovanligt att samma personer, som tidigare indignerat krävt utvisningar för brott, som inte ens har fängelse i straffskalan, gör helomvändningar, och börjar försvara den typ av övergrepp man tidigare krävt utvisning för. Det här är närmast rörande i sin enfald:

Ungefär som att så länge det passar ens egna politiska syften går det bra att fördöma sexuella övergrepp. När det sedan visar sig att övergreppen inte längre kan knytas till det som är främmande, utan tränger sig på, in i bekantskapskretsen, då ursäktas i stället övergreppen med att det finns dom som är värre. Kreativt. 

Det är inte konstigt alls att det finns dom, som inte tycker om metoo-kampanjen. Det är jobbigt när ens världsbild inte stämmer med verkligheten.