Lite blandade synpunkter

Eftersom klimathaveristerna på Stockholmsinitiativet har skrivit ett nytt inlägg, som vanligt ganska temperaturfixerat - precis som om termometern skulle vara den viktigaste indikatorn för en klimatförändring, så kan jag inte låta bli att lyfta upp några inlägg som jag gjort den senaste tiden.

Först vill jag lyfta fram klimatforskarna, inte dom som sitter vid tangentbordet och arbetar med modeller, utan forskare, och även andra människor, som lever och verkar ute på fältet, och som med egna ögon ser vad som händer.

Jag vill också påminna om vad som händer med den arktiska isen. Att läget är långt allvarligare än vad man ser om man stirrar sig blind på bara isens utbredning. Det handlar även om isens tjocklek, koncentration, fördelningen ny- och flerårig is, men även temperaturerna i det nordligaste Arktis.

För att förtydliga vad det handlar om när det blir varmare i Arktis, det handlar inte bara om isbjörnar och valrossar, tar jag upp ett inlägg som jag skrev när de Kanadensiska Inuiternas ledare, Mary Simon, besökte Sverige. Hennes budskap var kärnfullt: Mitt land smälter.

Slutligen kan jag inte låta bli att redovisa hur bland annat Stockholmsinitiativet systematiskt arbetar med att desinformera, och vantolka klimatforskare, för att få fram sitt budskap. Forskaren Mojib Latif hade pratat om att naturliga variationer alltid kommer att påverka klimatet; ibland kallare, ibland varmare, men trenden är uppvärmning. Det blev en formlig bloggbävning där det hette att den Globala Uppvärmningen avstannat ...

Det här är också intressant: Hur vissa bloggar fick det till att forskaren Stephen Schneider på 70-talet hade varnat för en ny istid, och därmed kunde avfärdas som populist. (han agerade precis tvärtemot vad vissa mindre nogräknade bloggar hävdade.)

Det finns seriösa forskare som har invändningar mot vissa delar inom klimatforskningen. Dessa ska tas på allvar. Dit hör inte Stockholmsinitiativet.

Svd