Västvärldens klimatarbete och utvecklingsländer

Gösta Walin och Pär Krause skriver i en debattartikel (Aftonbladet), att de fattiga länderna måste prioritera tillväxt (sensationellt), och ställer denna självklarhet mot ett aktivt klimatarbete. Debattörerna hävdar att dessa länder måste få släppa ut mer koldioxid.

Det måste finnas fler än jag som noterat, att debattörerna inte med ett ord berör västvärldens utsläpp av växthusgaser, och om jag förstått det hela rätt handlar det kommande köpenhamnsmötet till stora delar om detta. Och om hur vi ska hjälpa utvecklingsländerna med att anpassas till de förändringar som sker - och redan har skett.

Med berömvärd entusiasm har de båda debattörerna hittat ett exempel på att 1900-talets klimatförändring varit positiv för Sydafrika. Det är lätt att hitta exempel på klimatförändringar vad gäller den gigantiska kontinent som Afrika utgör. Alla förändringar är dock inte positiva. Att glaciärerna smälter på Mount Kenya, som är källflöde till floder, som försörjer några miljoner människor med vatten är knappast positivt.

Afrika är så stort, och med så stora skillnader i klimat, att det naturligt förekommer såväl torka, som skyfall. Ingetdera är bra för människorna som lever i respektive område. För ett område som drabbas av torrperioder naturligt, kan någon tiondel i ökad medeltemperatur vara förödande. Områden där man riskerar att den bördiga jorden sjöljs bort av skyfall, behöver inte mer av den varan.

Nej, det här inlägget känns mera som en ursäkt, att eftersom de fattiga länderna behöver utveckling, så behöver inte vi heller göra något.