Hammarström, regeringen och vargarna

Tommy Hammarström skriver i en ledare i dagens expressen "Låt oss jaga varg". Ja, det får han naturligtvis tycka; men det blir motsägelsefullt när han fortsätter med att han "gärna vill ha en livskraftig vargstam i skogen".

Regeringen, på vilka grunder vete tusan, har fått ett förslag godkänt i riksdagen, om att antal vargar ska begränsas till 210 stycken.

Hallå! Tänk er en situation med 210 älgar i sverige, eller lika många björnar eller för den skull lodjur. Den aktuella arten hade naturligtvis betecknats som utrotad, inget snack. Men andra premisser gäller för vargen. Den kan vi ha licensjakt på.

Det här handlar om ett djur, i toppen på näringskedjan, som bidragit till att göra älg, rådjur och andra bytesdjur till vad de är i dag; ett ekologiskt samspel som inte minst jägarna borde vara intresserade av att bevara.

Jag kan bara se ett skäl till att regeringen agerat som den gjort: röstfiske. Ingen vet hur en licensjakt på ett socialt djur, som till på köpet är hotat av inavel, ska bedrivas. Och ingen seriös naturvårdare skulle heller komma på tanken att föreslå något sådant. Och med hänsyn till vad jag nyligen skrivit om vildsvin och jägare, så betecknar jag inte jägarkåren som seriös när det handlar om viltvård.

Vargar som blir närgågna, och som inte kan skrämmas bort ska naturligtvis skjutas av; ofta är det ungvargar som fått "dåligt beteende", och då är det bra att dessa blir inte blir flockledare. Men här handlar det också om diciplin hos jägare och andra boende i vargområden: Se till att inte lämna slaktavfall eller åtlar (medvetet eller omedvetet) i anslutning till bebyggelse. Eller inte alls, rovdjur ska inte kunna koppla ihop mänsklig vittring med mat.

Jag anser att det skulle vara straffbart att lämna sådant som drar in rovdjur i byarna. (Detta är egentligen ett sanslöst förslag - det här borde såväl jägarkår som allmänhet begripa själva, ändå händer det.)