Den medeltida värmperioden och glaciärerna

Det var varmt under den medeltida värmeperioden, vikingarna bosatte sig på Grönland och det odlades vindruvor på Vinland (som vi dock inte är säkra på var låg). Detta är påståenden som dyker upp när den globala uppvärmningen kommer på tal. Vissa påståenden är riktiga, andra inte.

Vad vi kan vara säkra på, är att det finns indikationer i fjällvärlden på att det inte alls var så varmt. Kårsavagge-glaciären vid Abisko visar på hemligheter när den drar sig tillbaka. Det har vuxit skog, långt över vår trädgräns, och nu kommer de ibland 7000 år gamla trädresterna fram. Efter det att de bragts i dagen multnar de snabbt; därför kan man säga att glaciärerna, efter det att de lade sig över skogen inte någon gång varit mindre än vad de är i dag.

Om den medeltida värmeperioden än var varm, så förmådde den ändå inte smälta Kårsavagge-glaciären till dagens utbredning. Detsamma gäller naturligtvis även för den glaciär i Alperna där man hittade Ötzi, ismannen.

Det kan naturligtvis vara så att glaciärerna dragit sig tillbaka i etapper, men då lämnar de spår i form av ändmoräner, och några sådana har jag inte hört talas om i de aktuella fallen.