2-gradersmålet är politiskt

Jag litar inte på tvågradersmålet. För mig är det forskningsrapporter som blivit bristfälligt översatta till politiska realiteter. Målet ger en illusion om att vi människor kan styra klimatet, och att vi har en aning om vad som händer i framtiden.

(Det finns dessvärre också knäppgökar, som med detta argument, glatt hävdar att eftersom människan ändå inte kan styra klimatet, så kan vi fortsätta som vanligt ...)

Den värld vi lever i är nyckfull, det finns ingenting som säger - ingenting - att en temperaturstegring slår lika. En ökning med två grader i Sverige betyder i stort inte så mycket, mer än en ledsam utveckling för mig som vinterfiskare, och kanske till och med högre avkastning i jordbruket. Men två grader varmare runt medelhavet ...

Mycket av uppvärmningen har hamnat i de arktiska regionerna. Det måste även nämnas, att IPCC är mycket försiktiga i sina analyser, läs deras översatta rapport via länken, om ni inte tror mig. Skulle en global tvågraders uppvärmning fortsätta att koncentreras till Arktis, är det svårt att tänka sig konsekvenserna. National Snow and Ice Data Center (NSIDC) är, om inte på kollisionskurs med IPCC, så i vart fall, inte överens med FN-kommittén om den aktuella utvecklingen. (läs gärna press resources på länksidan). Minst lika viktigt som att mäta temperaturen, är att se hur miljön utvecklas för människor, växter och djur. Eric Post, professor i biologi vid Penn State University i USA, har lett en forskargrupp som undersökt detta - inte heller den gruppen verkar tycka att IPCC överdriver ...

Det stundande klimatmötet i Köpenhamn handlar om mera än två grader.
Svd