Regeringen och miljön

Det finns två sätt att skärpa miljöpolitiken. Det ena är att investera pengar, de områden man prioriterar får kosta. Det andra sättet är lagstiftningsvägen. Helt enkelt att skärpa miljölagstiftningen. Piska eller morot brukar det populärt heta.

Ett konkret exempel på hur det skulle kunna gå till tar jag från ett område, som jag själv tycker skulle prioriteras: korridorer med grönska i anslutning till vattendrag och diken. Det finns en del regler för det här, framförallt inom skogsbruket. Men, för att förhindra näringsläckage och för att öka den biologiska mångfalden behövs en skärpning. Åker ni genom ett jordbrukslandskap, ser ni naturligvis vattendrag och diken lite varstans som genomkorsar landskapet. Vitsen är att dessa vatten inte ska synas så mycket, i vart fall inte sommartid. Dessa vatten bör då vara dolda av grönska, som i sin tur är full av liv.

De här korridorerna kan man dels lagstifta fram, dels få fram genom bidrag. Eller bådadera. Men man måste prioritera om det ska hända något. Det här med bidrag är för övrigt inte alls något suspekt; i stället för att markägaren får betalt för x kg potatis får markägaren betalt för x kvadratmeter liv.

Regeringen har valt en tredje modell.

Jag förstår inte. För en regering som säger sig prioritera miljöfrågan borde det vara lätt att hitta områden att satsa på (av förståeliga skäl skulle jag gärna se en satsning enligt ovan). Väljer regeringen att inte öka anslagen till miljövård, förstår jag det. Om man i stället väljer att skärpa lagstiftningen, vill säga. Att välja en modell där lokala moderater lovar att plantera ett träd för varje ny lägenhet ser jag mera som något gulligt. Inte som offensiv miljöpolitik.

Aftonbladet har ett skarp analys av miljöminister Andreas Carlgrens dilemma i regeringen. En centerpartistisk miljöminister i en regering som inte tillför några nya pengar för miljöpolitiken, och som verkar sänka miljökraven för att kunna tala om att man uppfyllt dem! Ingen önskedröm direkt, och helt obegripligt anser jag. En regering som inte kopplar samman en hög arbetslöshet med miljöfrågorna, och ser möjligheten till gröna jobb, tänker inte vidare strategiskt. Praktikplatser hos myndigheter kostar också pengar ...

Aftonbladet skriver att Fredrik Reinfeldt inte unnar miljöminister Andreas Carlgren några framgångar. Den delen tror jag inte stämmer. Hade centern krävt att miljöpolitiken skulle prioriteras, så hade miljöfrågorna naturligtvis inte hamnat i strykklass.

Det största problemet, vad gäller miljöpolitiken, är inte statsminister Fredrik Reinfeldt. Problemet är i stället att centern inte prioriterar miljöpolitiken. Och partiledaren heter Maud Olofsson.

DN1 2