Det dröjer fyra år tills nästa IPCC-rapport kommer. Frågan många ställer sig är naturligtvis vad den kommer att innehålla, om larmrapporterna kommer att tonas ner, eller ...
Dessvärre inte. Redan syntesrapporten 2007 var till delar föråldrad innan den ens trycktes. IPCC:s projektioner angående den arktiska isen var grova underskattningar. Något som National Snow and Ice Data Center uppmärksammade innan dippen i det arktiska istäcket 2007. De flesta forskningsrapporter som ligger till grund för att kartlägga hoten mot isbjörnen är också de skrivna före 2007. Och läget i dag är definitivt inte bättre än vad det var 2006.
Havsnivåhöjningarna är ett annat område som IPCC kommer att tvingas revidera. IPCC har i sina tidigare prognoser räknat med en havsnivåhöjning på grund av dels termisk expantion, dels ett nettotillskott från smältande glaciärer.
IPCC har däremot inte räknat med någon ökad avsmältning från inlandsisarna på Grönland och Antarktis. Alltså det som händer. Och som händer med blott en blygsam temperaturökning på blott 0,13 grader per decennium, enligt Roy Spencer.
Den här avsmältningen satte igång under 2000-talet, och den kommer att fortsätta - om inte temperaturerna ser till att sjunka.
Temperaturerna ser inte ut att göra det. Det har inte hjälpt att solaktiviteten legat på ett minimum under flera år. Lindzens hypotes om att varmare hav påverkar molnbildningen, och att dessa kyler klimatet har inte slagit in. Havet har blivit varmare, det kanske har blivit fler moln, men det har inte precis kylt något klimat.
Permafrost som försvinner, glaciärer som krymper, metan som frigörs, tillhör också de delar där en ny IPCC-rapport knappast kommer att visa att läget förbättrats. När vi läser nästa IPCC-rapport kommer vi med största sannolikhet konstatera att det stora problemet från 2007 inte är omkastade siffror, från 2350 till 2035 - utan att 2350 inte är ett årtal som håller för Himalayas glaciärer ...
Svd1 2 3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar