Borgerligheten på väg mot enpartisystem

Av och till spekuleras det om vi går mot ett tvåpartisystem. Utan att dra för stora växlar på den SIFO-mätning som publiceras i bland andra Svenska Dagbladet, kan man säga att så verkar inte vara fallet. Däremot verkar borgerligheten raskt marchera mot ett enpartisystem.

Trenden är att moderaterna ökar medan satellitpartierna minskar, på väg mot fyraprocentspärren eller rent av under densamma. Det syns alltså i opinionen att moderaterna håller på att käka upp de små partierna. Som om det inte vore nog gör dessa partier själva sitt bästa för att utplånas. "Hjärtefrågorna" som folkpartiet, centern och kristdemokraterna driver är inte längre så mycket hjärtefrågor; mera gamla moderatförslag som det statsbärande partiet inte längre prioriterar, eller har släppt till sina kollegor.

Maud Olofsson skriver i Expressen en debattartikel där hon attackerar Maria Wetterstrand och miljöpartiet. Sakfrågan handlar om de hushållsnära tjänsterna, och inlägget skulle kunna ha skrivits av vilken moderat som helst.

Ja, jag är övertygad om att centern är bättre än miljöpartiet på att driva frågan om hushållsnära tjänster. Och jag är lika övertygad om att väljarna vet det också. Dock tror jag att problemet för centern är att miljöpartiet uppfattas som mera trovärdiga i miljöfrågan. Men, vill Maud Olofsson prioritera de hushållsnära tjänsterna, så får hon väl göra det.

Naturligtvis är det som läckt av miljöproppen inte alls bra. Ett parti som säger sig vara alliansens gröna röst får inte hamna i en diskussion där det heter att regeringen sänker miljökraven för att kunna uppfylla dem. Man får inte vända en i stort samlad miljörörelse mot sig.

Utspelet med att kommunerna ska få besluta om bilfria zoner förstärker den bilden. Intervjun med stockholmscenterns Per Ankersjö var kliniskt rent från synpunkter om satsningar på en förbättrad kollektivtrafik. Beundranvärt i all sin tragik. Regeringen vill att det ska låta bra, men helst inte göra något. Uppgivet kan man säga.

Expressen Aftonbladet