Naturligtvis heter det "akut utrotningshotad", men jag kallar det för rödlista. SR:s miljöblogg klotet tar i ett inlägg upp isbjörnens skyddsstatus, där framförallt USA velat rödlista Ursus Maritimus, som den heter på latin. Något som inneburit totalt stopp för handel med alla isbjörnsprodukter. Jag använder isbjörnshår som flugbindningsmaterial, men det är inte därför jag är tveksam till ett totalförbud mot jakt.
Isbjörnen är hotad, men det är inuiterna och deras kultur också! Jag har mycket svårt att säga att inuiterna ska förbjudas att jaga isbjörn som de alltid gjort, samtidigt som deras livsstil är minst lika hotad av klimatförändringar som isbjörnen.
Isbjörnsstammen har efter inskränkningar i jakten ökat kraftigt de senaste decennierna. Från att ha varit nere på kanske 5 000 djur räknar man med att populationen vuxit till i dag 25 000 djur.
Så vad är problemet?
Miljögifter och att den globala uppvärmningen är som starkast i de arktiska regionerna. Med avsikt skrev jag ut det latinska namnet Ursus Maritimus; namnet har björnen fått av att den är knuten till havet, närmare bestämt hav i frusen form. Isbjörnen får problem med att hitta mat de perioder då det är helt öppet vatten.
Is i arktis som redovisas i grafer och på kartor är inget man gå på till nordpolen ... I vart fall inte sommartid. NSIDC redovisar isutbedning som hav till mer än 15% täckt av is; drivis alltså, och perfekt för säl - och jagande isbjörn. Försvinner denna is från kusterna, och det gör den - allt annat är lögn - får djur som är knutna till isen problem. Nej, de kan inte följa iskanten, sälen är beroende av kunna dyka ner till botten för hämta föda, och det är djupt i ishavet, mycket djupt.
Det är inte i första hand de vuxna isbjörnarna som får problem utan det är ungarna. Och eftersom isbjörnen i alla fall blir 25 år så märks det till en början inte så mycket om det försvinner några generationer. Man räknar med att en isbjörnsunge på tre övererlever.
Vi vet alltså att isbjörnarna habitat är statt i stark förändring och att djuren får problem under en del av året med näringssöket, och att denna period blir längre och längre. Att säga att "artis is återhämtar ju sig varje år" är bara dumt, om man syftar på isbjörnarna. Inträder en lång period där björnarna inte kan skaffa föda, sätter det naturligtvis spår i populationen. Det kan i värsta fall leda till en dramatisk minskning, utan att det märks så mycket. Det kommer inte att märkas så mycket till en början, om ett antal generationer björnungar försvinner.
Detta skriver jag därför att klimatskeptiker gärna använder antalet isbjörnar som ett mått på att klimatförändringarna i Arktis inte skulle ha så stor betydelse. De skeptiker som säger så kan väl ta en liten fastekur från det att exempelvis Novaja Semlja blir isfritt fram till dess att isen återvänder.
Nog om den delen. Problemet med klimatförändringar är att födotillgången minskar för isbjörnen. Därför kan man i högsta grad ställa sig frågan vilken positiv effekt ett totalt jaktförbud skulle ha. Om isbjörnar svälter till döds för att maten inte räcker är de helt enkelt för många. Detta är ett cyniskt resonemang, jag vet.
Men det är en situation som vare sig de som jagar (inuiter) eller isbjörnen bett om. Orsaken finns i vårt sätt att hantera de fossila bränslena, det är vi som skapat de problem som gör att isbjörnarnas habitat förändras.
Ska vi skydda isbjörnen bara för att ge ytterligare några individer björn förmånen att svälta ihjäl, tror jag, att jag föredrar att inuiterna får fortsätta med licensjakt på björn.
torsdag 18 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar