Kortfattat, att SI och figurer i dess omgivning sprider ut att klimatforskarna inte är trovärdiga därför att de inte lämnar ut rådata. Trots att SI mycket väl vet, att det inte är forskaren som bestämmer om rådata ska lämnas ut eller inte. SMHI bestämmer över sveriges klimatdata, inte Phil Jones. Punkt.
Africagate är avslöjande skrev jag. Klimatförändringar är bekymmersamma i Afrika. En kontinent, tre gånger större än Europa, med savann, regnskog och vändkretsöknar - och ett jordbruk i utvecklingsstadiet, blir med nödvändighet sårbar.
Utbildningsväsendet är fortfarande under uppbyggnad i Afrika. Forskning och data om klimatets utveckling är än så länge bristfällig. Men håller snabbt på att bli bättre, bland annat därför att man börjar dokumentera den muntliga traditionen; när brukar regnen komma och hur mycket, torrperioderna, tidigare svängningar, kunskap som finns hos jordbrukarbefolkningen. Och som är minst lika viktig som temperaturserier.
Just kunskapsluckorna om Afrika utnyttjas skamlöst när det gäller försöken att skjuta FN och dess klimatpanel i sank.
IPCC skriver i rapporten:
”Vid år 2020 kan avkastningen från jordbruk som är avhängiga regnvatten i vissa länder att minska med upp till 50 %.”
Vilket är grundat på WG II
I andra länder finns ytterligare risker som kan förvärras av klimatförändringarna, inkluderande större erosion och upp till 50 % minskande skördar på regnbevattnade marker under perioden 2000-2020 och minskning av skördarnas växtperiod (Agoumi, 2003).
Men, och det är förbannat viktigt, det står också i rapporten:
Hursomhelst är det möjligt att en anpassning kan minska dessa negativa effekter (Benhin, 2006).” Några exempel på detta följer och sedan fortsätter det med: ”Emellertid kommer inte alla förändringar i klimat och klimatväxlingar vara negativa, då jordbruk och växtsäsonger i vissa områden (exempelvis delar av Etiopiens högland och delar av södra Afrika som Mozambique) kommer att gynnas av klimatförändringarna beroende på en kombination av ökad temperatur och nederbördsförändringar (Thornton et al., 2006). Klimatscenarior med mildare klimat ger en bild av fler fördelar bland afrikanska bevattnade åkermarker, speciellt de på torra områden.
Alltså i mångt och mycket ett resonemang kring klimatförändringarna i Afrika, om hur dessa kommer att slå och hur man ska anpassa sig. Något som jag har fått intryck är vad många skeptiker säger sig efterlysa. Men säga en sak, göra en annan. Därför ger man sig på referenserna till Agoumi 2003, och hävdar att dessa referenser aldrig skulle blivit godkända. (Naturligtvis rent skitsnack, huvudsyftet är att underminera FN.) En minst sagt subjektivt slutsats, vilket framgår av det Tim Lamberth skriver om på Deltoid.
Det är också intressant att en del av slutsatserna i det tredje citatet, även de kommer från så kallad grå litteratur.
En liten samvetsfråga; om man nu genomför åtgärder som tar ut effekterna från klimatförändringarna, tror ni då att alla skeptiker kommer att tycka att det är bra, eller tror ni att det kommer att finnas skeptiker som tar detta till intäkt för att säga att IPCC hade fel i sina prognoser?
Grå litteratur hör som en konsekvens av vad jag skrivit ovan om bristfällig klimatforskning, samman med Afrika. Och den högljudda kritiken hör samman med, att om man kan avfärda klimatproblemen på grund av formella skäl så ska man försöka.
Den ena huvudfiguren i det är krypskyttet är Richard North, en lobbyist placerad någonstans till höger om höger, och vars gärning går ut på, utöver att underminera FN och dess organisationer, att kritisera EU utifrån att unionen riskerar att slå sönder samhörigheten med USA (undrar hur han ser på NATO). Man kan lungt säga, att här har vi ett exempel på hur man utifrån en egen agenda politiserar forskningen.
Den andra huvudfiguren är journalisten Jonathan Leake. Helt klart är väl, att inte alla vetebröden är färska, utan det dyker upp kontroverser kring det mesta han ger sig in på. Han är vetenskapsjournalist, så det ingår i hans arbete att skriva om klimatet. Jag måste säga att jag känner tacksamhet över att han, som man säger engelskspråkigt, tillhör kategorin "deniers".
Slutsatserna om bluff och mygel från dessa två figurer, sprids som löpeldar på nätet; av den del av en rapport, som innehåller slutsatser om Afrikas klimat, och som kan diskuteras, drar mindre nogräknade bloggare slutsatsen att
"... uppvärmningen ... inte kommer att minska skördarna i Afrika."
Och indignationen hos en del som kommenterar blir humoristisk, när jag blandar in lite lämpliga personangrepp, av nästan samma kaliber som i förnekosfären (jag skriver nästan, att jämställa klimathaverister med fascister gör jag inte).
Dom som tar illa upp av personangrepp, och svepande anklagelser, kanske skulle verka för att sådant försvinner ur debatten. Man kan göra personangrepp på olika sätt; en mycket effektiv metod är att antyda något i en bloggpost (ibland behövs inte ens antydningar), i trygg förvissning om att de som kommenterar kommer att sköta resten. För att sedan urskulda sig med något i stil med: men jag har inte skrivit något sådant ...
Skärpning för helvete!
Åter till den grå litteraturen. Grå litteratur är nödvändig om man vill ha en aktuell bild av läget. Utan den kommer IPCC:s rapporter, vad gäller iaktagelser om klimatförändringar, att vara inaktuella innan de ens går i tryck. Det kanske tar tre år att göra en vetenskaplig studie, något år innan den får accept, ytterligare något år innan IPCC gått igenom den och tagit in den i sin rapport. Först därefter publiceras AR 5 med fem år gamla vittnesmål om faktiska klimatförändringar.
Det borde inte vara svårt att lösa, att i en rapport ha material, som till exempel ovanstående om Afrika, avsett bland annat för en diskussion, om vad det bästa är för att lösa de hot och möjligheter som klimatförändringarna ger upphov till.
Det borde inte ens enstaka journalister och proffstyckare med paranoida drag kunna förhindra.
(Citaten ovan är från en översättning från RealClimate på bloggen Klimat och Energi av Christer Borg)
DN
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar