Tankar om en kursgård (politik)

En ”fanclub” på Facebook fick mig att börja fundera; nostalgi, glädje, ljusa minnen, men även mycket sorg. Sidan är ”Vi som varit på Memkurs”. Nu blir det en hel del intern center- och CUF-historia, men jag tycker ändå att inlägget platsar på en offentlig blogg. Det handlar om ledarskapsutbildning och kursverksamhet, med ett politiskt ungdomsförbund som ansvarigt. Verksamhet som har betytt mycket för föreningsliv och organisationer i Sverige.


Kurserna ägde rum på Mem Slott i Östergötland, en fastighet som det dåvarande SLU (Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund) köpte efter några landsomfattande insamlingar.

Från början handlade det om vanlig vidareutbildning för dom som annars inte fick chansen; det fanns inte så mycket utbildning anpassad till ungdomar (främst män) som tänkt sig att leva och verka på landsbygden. Undan för undan ändrades inriktningen till att tillgodose ungdomsförbundets behov av funktionärer, där främst tre kurser blev viktiga: ungdomsledarkurs I, II och III. Kurser som gav oss deltagare kunskaper som vi alltid bär med oss. Kunskap som även samhället i stort dragit nytta av.

Mycket var naturligtvis politik, men mera organisation. Eller rättare politik och organisation. Delarna gick inte att sära på. Centerns Ungdomsförbund var decentralisering; det vi pratade om lokal verksamhet och politik gjorde vi ute i våra avdelningar. Att se till så att vi hade något att göra på fritiden blev innebandy eller volleyboll en kväll i veckan. Strunt samma om deltagarna var politiskt intresserade. Brännboll på sommaren, grillfester, gemenskap. Praktisk politik.

De flesta av oss som åkte iväg på centrala kurser blev funktionärer och föreläsare på mer lokala kurser. Ett viktigt arbete för att få föreningar att fungera praktiskt.

Många då äldre centerpartister såg det naturligtvis som positivt, att unga blivande politiker åkte iväg på utbildning. Efter det att vi kommit hem, förbannade dom det faktum att vi ställde till oreda i organisationen; snorvalpar som fått en massa idéer om verksamhet och politik och allt annat. Alltså precis som det ska vara.

Många, många av dem som fostrades i det här är i dag föreningsaktiva eller samhällsengagerade. Ungdomsledarkurserna på Mem har haft betydelse för hur Sverige ser ut.

Mem var en smältdegel för unga politiskt intresserade, från Sveriges alla delar, och några stockholmare som vi tittade misstänksamt på. Min första kurs på Mem var en Ungdomsledarkurs I, en het augustivecka i slutet av 70-talet. Mest minns jag hur vi varje natt i månljuset gick ner och badade: Månskensdoppet som blev den kursens kännemärke. Vid min andra kurs, en U II:a en smällkall februari, blev det i stället bastubad och snörullning varje natt. Kurs på dagarna och ingen sömn på nätterna. Men vi orkade, och vi lärde oss faktiskt något också. Mycket lärde vi oss av det faktum att vi som deltagare var så olika, och hade något att ge varandra. Ingen av oss kunde tänka sig att CUF:are var så olika …



Var det vid min U III:a i början av 80-talet som Mem dog? En kurs som mera var ett experiment i ledarskap, för oförberedda deltagare, och som gick ut på gruppsykologi. Ett experiment för att se hur individer i en grupp arbetade tillsammans för att lösa olika uppgifter. Något som vi sedan utvärderade. Ett tecken i tiden; 80-talet, individualismens årtionde.

Experimentet var säkert lyckat, men det var ett avsteg från att utbildningen skulle handla om vikten av den starka organisationen; förbund – distrikt – krets – avdelning, som tidigare varit det viktigaste. En tingens ordning där vi som deltagare representerat det nya, medan kursledning och föreläsare stått för kontinuiteten. En ordning där politik och verksamhet gick hand i hand.

De tre stegen i ungdomsledarutbildningen försvann. Den direkta kopplingen mellan utbildningen och de olika organisationsleden gick samma väg.

Nu hade vi tagit första steget mot en lösare organisation - eller kanske en upplöst organisation. Jag ska erkänna att jag också stått i talarstolar och svamlat om en ny tid och en ny folkrörelse. Det blev en ny tid men ingen folkrörelse. Mina tankegångar, som jag definitivt inte var ensam om, om att det ”gemensamma intresset” borde vara det sammanhållande kittet, i stället för den geografiska avdelningen, var ingen bra idé. Kontinuiteten gick förlorad. Vi behövde inte samsa olika individer med olika intressen i avdelningarna, vi kunde arbeta som fraktioner. Det blev inga fraktioner heller. Jag tror knappt att det bildades någon ”intresseavdelning”.

Det vi åstadkom var att vi särade på politik och verksamhet. Den ideologi som gjorde centerns ungdomsrörelse så stark. CUF:s gamla tema ”gemenskap där alla behövs” och lokalsamhällestanken var inget flum – den var praktisk verklighet.

Kanske hade utvecklingen slagit sönder CUF i alla fall, men jag tror då definitivt, att det jag beskriver påskyndade sönderfallet. Som sagt, ideologi och verksamhet var ett. Gemenskapen var underordnad individualismen, nyliberalismen slog igenom långt senare.

Jag tänker tillbaka på Mem med mycket glädje - men också sorg över det som gick förlorat.