Back to future!

Jag läser ett blogginlägg från en god vän, aktiv centerpolitiker i Haninge, som oroas över vikande opinionssiffror, och som undrar hur trenden ska vändas.

I rubriken skriver jag "Back to future", alltså tillbaka till framtiden. Min åsikt är att centern måste hitta både tillbaka och till framtiden. Tillbaks till de historiska rötterna alltså; nej inte till de rötter som leder till bondesamhället, utan till de rötter som kommer därifrån.

Små människor som slog för sin rätt, mot såväl myndigheter som mot dem som hade makten över kapitalet. Hade det dåvarande bondeförbundet ansett att kapitalintressena haft för lite att säga till om, hade vi inte behövt föra den här diskussionen i dag ... I dag, ett centerparti som mer eller mindre agerar torped för Svenskt Näringsliv, i opposition mot moderaterna.

När agerade centern senast (ett ypperligt exempel för Haninge) för alla de människor, som år ut och år in, oavsett väder, som är beroende av en väl fungerande kollektivtrafik för att kunna ta sig till och från sitt arbete. Jag räknar inte miljardinvesteringar i Kringfart Stockholm, som något annat än en satsning på den, ofta högljudda, grupp som kanske ändå inte behöver ta bilen. Ett alternativ som ekonomiskt aldrig kommer att vara ett alternativ för pendlarna. Ett ställningstagande som varit en katastrof för centerns trovärdighet i miljö- och klimatfrågan. Även om Andreas Carlgren sagt att investeringen görs med tanke på framtidens bilar, blir ändå resultatet bullshit för de människor som inte har något annat alternativ än pendling.

Här tror jag att jag lyckades väva samman:

1. En förbisedd väljargrupp, som inte är speciellt högljudd, men som väl har rösträtt.
2. Agerandet, och med det trovärdigheten i klimat- och miljöfrågan.
3. Fördelningspolitik, om än sammankopplat med (1).

Som stor beundrare av Andreas Carlgren under min CUF-tid tycker jag hans agerande som miljöminister blir dubbelt tragiskt. Klarar inte centern av att använda miljöministerposten som en tillgång när man sitter i regering, har man inte i en regering att göra. Eller ännu värre, man är inte förtjänt av att sitta i regeringen.

Vargjakten har blivit en annan eländesfråga för miljödepartementet. I strid mot all tillgänglig forskning (Erik Svensson har en mycket bra genomgång av turerna) har regeringen accepterat en verklighetsbeskrivning, gjord av en annan högljudd grupp: jägarlobbyn. Att skjuta av 10 procent av ett utrotningshotat djur, för att stärka stammen, går inte att förklara. Och än dummare blir det om man försöker. En miljöminister som representerar ett parti som vill framstå som miljöparti, ska nog inte vända dem ryggen, som anser att miljö- och naturvård är viktigt.

Det här handlar om som jag tidigare skrivit, mycket om en förbisedd glesbygd, som slåss mot avfolkning och krympande service. Och jag tror inte att servicegraden ökar om jägarkåren får besämma (jag tror inte ens att tillresta älgjägare handlar i den lokala butiken eller tankar på by-macken).

Ska man ta tag i dessa problem handlar det om åtgärder där det gör nytta. Ta till exempel det här med upphandlingsregler. Det är inte stora stygga EU som beslutat att servicehemmen i Grycksbo och Svärdjö måste hämta in offerter på kanelbullarna eller potatisen från hela Europa. Det är kommunen som centraliserat upphandlingen så att man kommer upp i de höga summor som "europiserar" inköpen. Dumsnålhet kallar jag det. Låt kommunala institutioner själva göra upp med lokala producenter om vad man ska köpa in, och till vilket pris. Då blir det också intressant att driva livsmedelsföretag på den lokala orten. Här kom jag till och med in på CUF:s gamla lokalsamhällestanke (minns någon den): lokal produktion för lokala behov. Och den tanken handlar inte om protektionism eller nostalgi. Fortfarande är det så att den som kan producera något bättre eller billigare, ska göra det. När det är motiverat vill säga, och jag anser inte att något är motiverat bara för att hålla igång transportsektorn.

Här har centern i Rättvik gjort en hel del nytta, även om jag anser att partiet där är en katastrof vad gäller miljö- och viltvård. Men kan de vakna till liv till verkligheten, och skapa bra förutsättningar för dem som vill satsa på till exempelvis rovdjursturism, även i det infekterade centrat Furudal, tror jag att det traditionella (bland annat "knätofs") har bra förutsättningar att gå hand i hand med den nya upplevelseturismen, och utveckla bygden.

Så visst finns det möjligheter för ett parti som centern, men jag tror inte att det någon bra idé att fortsätta kombinera det sämsta globala med det sämsta lokala. Enligt en undersökning åtnjöt inte centern störst förtroende i någon enda sakfråga, och jag tror dessvärre att partiet åtnjuter högst förtroende i de frågor, som prioriteras högst av de väljare, som ändå aldrig kommer att rösta på partiet. (Rätta mig om jag har fel, någon som läst undersökningen, för den är visst intern.)