Matte är kul! - Visa det

Jag läser Astrid Petterssons artikel "Satsa medvetet på matematiken" på Newsmill. Mellan raderna tycker jag mig läsa: Lämna oss i fred, låt oss få sköta vårt arbete, för det är viktigt.

Som en person som aldrig blev mattelärare, jag klantade mig med lånetaket, och läste inte det finstilta. Så är det, inget att jämra sig över, men synpunkter har jag...

Först: Det som inte tycker att matte är roligt, ska inte undervisa. Följaktligen ska inte heller den, som inte tycker matte är kul skriva läroplanen, eller vara ansvarig minister heller för delen. Läroplansmål för matematikundervisningen kan aldrig bli något annat än en anpassning av vad som krävs i samhället i fråga om matematikkunskaper. Men, matematik kräver fantasi.

Under mina högskolekurser i matematik lärde jag mig en sak, eller två: Det matematiska hantverket är grunden, det måste man ta till sig. Sedan att det är irrationellt att lösa problem. Många matematiska uppgifter löste jag ute på balkongen till studentkorridoren. Med pipan i käften, och med en mugg kaffe. Förmodligen ingen metod som folkhälsoinstitutet kommer att rekommendera, eller något som kommer att skrivas in i läroplanerna.

Men det var en metod som fungerade för mig; hyfsat duktig på matte, ingen stjärna, men nyfiken.

Alltså: hur lär man eleverna det hantverk som är nödvändigt? Genom att i en läroplan tala om vad man ska kunna? Nja, påminner lite för mycket om något som jag undviker att prata om.

Vi måste helt enkelt ha lärare som är kunniga, men framförallt så inspirerande, att ungdomarna tar till sig viljan att lära sig mer. Och för att lärarna ska kunna göra det måste de ha rätt att få utöva sitt yrke. Alltså i någon mån lämnas ifred från centrala direktiv.

Här kommer jag återigen in på "kraven". Alldeles för många ser matematik som ett verktyg, i stället för en egen vetenskap. Visst är det bra om vi visar den praktiska tillämpningen, tex hur långt en mopedtank räcker om den drar x liter bensin per  mil, svara i kilometer. Men det får enligt mig inte vara huvudsyftet, det har redan någon räknat ut, och ungdomarna som har moped kan det redan. Däremot måste en mattelärare kittla fantasin; det här kom matematikerna fram till långt innan det fanns en praktisk användning för det! Då får man också upp ögonen för hur viktigt det är med grundforskning, alltså den forskning som bara syftar till att öka kunskapen, kanske den kommer till användning.

Ett underbart exempel på detta är Rafael Bombello, italienare som började fundera på lösningar av negativa tal(!) under rottecknet. Omöjlingt, saknar reell lösning. Men det finns lösningar, och dessa hittade Boblello redan på 1500-talet. Att de skulle komma till användning långt mycket senare, hade han ingen aning om. Utan komplexa tal är det näst intill ogörligt att arbeta med system i svängning, till exempel växelström...

Komplexa tal är abstrakta, kan inte åskådligöras, men finns i verkligheten. Eleverna måste helt enkelt få leka matematik, utan att kravet ska vara att vi ska se den praktiska användingen - vanligt knep och knåp helt enkelt. (Jag ser också mina korsord som jag konstruerar mera som matematik än som ordlek.)

Och, lite grann som att svära i kyrkan. Några av mina bästa lärare saknade pedagogisk utbildning, men de brann! Därmed inte att jag ser några fel på den pedagogiska utbildningen, mera att fel personer gärna söker sig till den... Något som är en spegel av samhället.