Kris för partisystemet?

Moderaternas problem med köpta röster i nomineringsförfarandet, är dessvärre inga oväntade nyheter. Och det som nu uppdagas ska tas som varnagel för ALLA politiska partier.

En automatisk följd av det sjunkande medlemstalet i alla partier (skulle något parti öka är det inte från någon hög nivå) är att varje medlem får en procentuellt större vikt vid interna omröstningar. Utrymmet för sådana här tilltag har alltså ökat. Det som för några decennier sedan, kanske hade krävt hundratals nya medlemmar ådstadkommer man i dag med betydligt färre. Eller rättare: det som i princip hade varit omöjligt är i dag en kreativ möjlighet.


Detta var den rent matematiska delen. Nu till den partipolitiska delen; det har alltså blivit en lösare struktur, med mindre skolning in i politiken, för nya medlemmar.

Från att ha varit ett system, med, på gott och ont, en inneboende tröghet, är det i dag snabba ryck. En ny medlem kan snabbt avancera i hierarkin. Ingen höjer på ögonbrynen om någon gör en snabb politisk karriär.

Nackdelen med det "gamla" systemet var att det gick trögt att få fram nya politiska förmågor, stofilerna satt där de satt. Fördelen var att de nya som kom fram, hade fått visa vad de gick för. De hade fostrats i partidemokrati och ideologi. Nog så viktigt för demokratin, att medlemmen tvingas inse, att det hon själv tycker är självklart, kanske inte alltid är det bästa. Att politiska frågor mår bra av en längre diskussion, i stället för att snuttifieras.

Men det viktigaste var att medlemmarna skolades in i politiken. Den som inte kände en genuin respekt för sitt parti, eller sitt uppdrag tröttnade och försvann. Resultatet blev en kontinuitet som säkert kunde kännas något träig. Men som också innebar respekt för varandra; man myglar inte mot människor som man lärt känna, och som man arbetat länge tillsammans med.

Den som ändå försökte mygla, blev utfryst eller till och med utesluten. Lycksökare hade det svårare.

DN1 DN2 DN3 Svd1 Svd2 Svd3