Centerns Ideologiska dilemma

Lena Melin på Aftonbladet har en intressant analys av centern: "Landsbygdsborna känner inte igen sig hos Stureplanscentern eller Fredrick Federleys trans-alter ego Ursula. Och storstadsborna förstår inte riktigt vad partiet har att erbjuda dem." En skarp, om än något förenklad analys.

Utgår man från Federleys trans-alter ego (trams-alter ego skulle jag vilja säga) kan man ytterligare förenkla symboliken. Trams-alter ego skrev jag. Jag har inte sett Federley som transa, men jag jag har tidigare skrattat år "Babsan" Willhelmsson, och misstänker starkt att försök till efterapningar bara blir löjliga.

Fredrik Federley blir här en symbol för centerns nytänkande: apa efter, men inget nytt. Ungefär som centerns nya nyliberala politik; öppna för ungdomarna genom särskilda ungdomsavtal (LAS-attacken), inklusive lönesänkningar. Vad är det för nytänkande? Utöver att politiker som pratar om lönesänkningar stinker Nordkorea lång väg, har väl först SAF och sedan Svenskt Näringsliv alltid pratat om detta. Det enda nya, är att det numera är centern och inte moderaterna som politiskt driver frågan.

Stad och land - hand i hand, var en gammal centerparoll som kopplade samman avfolkningsbygdernas problem med storstadsregionernas tillväxtproblem. Genom en aktiv regionalpolitik skulle människors initiativförmåga tas tillvara. I dag ska initiativförmågan hos människor göra att man slipper bedriva regionalpolitik. Marknaden ska sköta detta. Jag tycker skillnaden i synsätt är av avgörande karaktär.

Valfrihet är regeringens ledord för den offentliga verksamheten. Men alla människor inser att det på många platser inte existerar någon valfrihet. Friheten inskränker sig till att där överhuvudtaget finns någon verksamhet. Lägger kommunen ut serviceboendet eller barnomsorgen på entreprenad, så ändrar inte detta ett enda dugg för den enskilda människan. Jo, man har övergått från en politiskt styrd verksamhet till ett lokalt marknadsmonopol. Är folk inte nöjda så får de väl bilda opinion till nästa gång verksamheten ska upphandlas ... För att inte tala om hur mycket valfriheten ökat sedan Apoteket bytte namn. Tar centerpartiet de här problemställningarna på allvar? I så fall smyger man med det.

Lena Melin tar också upp centerns självbild, om sig själva som regeringens gröna parti. En förödande självbild; sanningen är att centerns miljöministerpost utgör en belastning. Kärnkraften, Kringfart Stockholm, vargjakten. Är verkligen regeringsmakten så viktig att man är beredd att utplåna partiet? Den enda strid partiledningen har tagit är mot sina egna sympatisörer.

Det finns mycket att tänka på för centerledningen, och tiden är knapp.