Södergrens underbara målgång

Jag var helt tagen i går av Marcus Hellner och Johan Olsson. Pär Elofsson grät i direktsändning, en nation som haft problem vid de stora mästerskapen fick uppleva ett lyckorus. När Hellner forsar förbi på upploppet står såväl tid som konkurrenter still. Vackert. Och att Johan Olsson inte vek ner sig efter att ha blivit infångad var stort. Det var han som gjorde loppet, han som såg till att det inte blev den den där tråkiga 28-kilometersuppvärmningen inför ett sprintlopp.

Guld och Brons ...

... och en tiondeplats! Med distans till loppet, och distans till medaljyran, är det ändå en tiondeplats som värmer lite extra. Anders Södergren, som rent ut sagt har haft ett helvete, och som naturligt också ramlar, och får ödsla kraft för att ta igen kanske tio sekunder.

Men han kom ifatt, och blev en del i en fantastisk laginsats - en taktisk triumf, planerad eller inte. Man kunde nästan höra "nu kör vi för Johan!".

Symbolen för detta lagarbete blev en Anders Södergren som åker i mål på en blygsam tiondeplats, sträcker armarna i skyn, som om han vunnit medalj, och direkt åker fram till de två medaljörerna. Det var som om snön skulle smälta. Idrott när den är som bäst.


Petter Northug var besviken, en bruten stav. Ett inte alls oväntat scenario; en åkare som lever på sin spurt och fräckhet, att alltid kunna tränga sig förbi och in på upploppet, får förr eller senare stavarna knäckta. Den risken måste han kalkylera med, ingen kommer att flytta sig frivilligt. Northugs taktik kommer att leda till fler stavbrott.


Och lita på att det svenska skidlaget betraktas med respekt inför stafetten. Särskilt med tanke på att Hellner såg ut att ha en hel del mer att ge, efter den här målgången ...

Aftonbladet1 2 3 DN1 2 3 4 5 Svd1 2 3