Drevet går men Svenska Dagbladet tiger

Först vill jag säga, att jag inte tycker om mediadrev, men att som Svenska Dagbladet gör, försöka tiga ihjäl debatten bara därför att den råkar handla om moderaterna är mer än lovligt korkat. I dag kl 14:45 hade inte Svd någonting i nätupplagan om moderaternas nomineringsspektakel, och de ville uppenbarligen inte vara värdar för någon nätdebatt i går heller.

Som sagt, jag tycker inte om mediadrev, men i det här fallet får moderaterns skylla sig själva. Ända fram till dess att moderaterna fattar beslut, om att hela nomineringsprocessen fram dags dato kommer att annuleras, och att en ny process inte kommer att starta förrän den här härvan retts ut, kommer det statsbärande partiet att jagas med blåslampa.

Det ligger också i moderaternas egenintresse att stanna upp och tänka till, innan den interna kanibalismen på allvar sätter fart. Om det inte redan är för sent. Moderater är faktiskt kända för att hålla på lag och rätt (skrivet utan ironi).

Det finns säkert många som är skadeglada, jag är det inte. Moderaternas sanslösa hantering av det här, i skuggan av Svenska Dagbladets öronbedövande tystnad, skadar djupt det politiska systemet. Främst de partier som vill driva en aktiv politik i stället för att lämpa över ansvaret till en diffus marknad.

Moderaterna måste vidare göra klart att de personer (detta är hitintills bara starka misstankar, som blivit än starkare av partiets agerande), som brutit mot partiets stadgar måste lämna detsamma. Vi kan inte ha ett parti som aspirerar på regeringsmakten, som tillåter medlemmar att bryta mot det partiets stadgar. Det är inte tillräckligt att personer kliver av från uppdrag eller listor.

Tidigare inlägg i ämnet här:

DN1 DN2 DN3

Unket från moderaternas garderob

En av mina bloggläsare Markus Likvidvänster, hade som kommentar på mitt senaste inlägg om nomineringshärvan hos moderaterna, något i stil med att den borgerliga pressen skulle försöka tiga ihjäl det. Jag var på vippen att svara, att jag tyckte att Markus tankegångar var väl konspiratoriska.

Nu börjar jag misstänka att han i vart fall i fråga om Svenska Dagbladet har rätt. Dessvärre. Vad som står i papperstidningen vet jag inte, men uppenbarligen vill tidningen inte stå värd för någon nätdebatt. Jag tror inte detta är bra för vare sig tidningen, moderaterna eller demokratin. Ett agerande som får tidningens konspirationer, om att miljöpartiets framgångar till stor del kan kopplas till journalisternas gröna sympatier, att framstå i löjlig dager. Att tidningen håller käften i en viktig demokratifråga kan då i konsekvensens namn kopplas till ledarredaktionens blå sympatier. Illa men troligt.

Juristen Eva Stenborre uttalar för DN att härvan till och med bör bli föremål för polisutredning, eftersom det INTE är fråga om något internt mygel. Och moderaterna verkar inte vilja tala om det som hänt. Bland inflytelserika moderater har Anne-Marie Pålsson krävt öppenhet. Ansvariga moderater hänvisar till att Ernest & Young ska granska nomineringsprocessen, och att inget blir offentligt innan den granskningen är klar.

Jag hade haft förståelse för detta, om det inte hade varit så att nomineringsprocessen fortskrider mitt i den här turbulensen. Det enda rimliga hade varit att avbryta nomineringsarbetet, och avvakta tills granskningen är klar, och ge granskningen den tid den behöver. Inte några dagar för en revisionsfirma att ringa runt till "misstänkta".



Och inte blir jag på bättre humör när jag läser om att den borgerliga regeringen vill behålla anonyma kampanjbidrag till partierna. Vad är det här för öppenhet? FRA-lagen kan man piska igenom, men egna känsliga uppgifter ska skyddas med lagens hjälp. Självmål kallas sådant för, och kommer att skada regeringen. Jag kallar det också för bestickning; det finns väl ingen vettig människa som skänker stora pengar till ett politiskt parti utan att vänta sig något i gengäld. "Valhemlighet" motiverar Ask det med. Jo, kyss mig.


Det stinker från den moderata garderoben.

Aftonbladet1 Aftonbladet2 

Inte moderaternas ensak

Igår skrev jag om vilka förändringar i det politiska livet, som gjort det här nomineringsmyglet möjligt. Gjort är gjort, skadan är skedd. Några lycksökare har allvarligt skadat en redan svag tilltro till det politiska systemet. Frågan vi politiskt intresserade måste ställa, är vad moderaterna måste göra för att, om inte återskapa förtroendet, så i vart fall förbättra anseendet.

För det här är ingen intern moderatfråga. Detta handlar om allmänhetens syn på den svenska demokratin. Alltså svensken syn på hela det politiska livet, synen på det demokratiska systemet.

Statsvetaren Tommy Möller är i en debattartikel på Newsmill inne på samma sak: Det är ingen intern fråga för moderaterna. (Jag är för övrigt tacksam för att Möller, utan att jag visste det i går, redovisar siffror för en del av det jag beskrev i mitt förra inlägg i ämnet.)

Moderaterna måste alltså ta hjälp för att bringa klarhet i vad som hänt. Och det som hänt måste få konsekvenser.

Skulle det visa sig att det inte går att styrka några stadgebrott, att verksamheten bedrivits i någon slags gråzon, för vad som är formellt tillåtet, måste moderaterna - och andra partier - strama upp riktlinjerna. När det handlar om väljarnas tilltro till demokratin kan vi inte ha några gråzoner, dessa måste bort.

Har det förekommit stadgebrott, alltså formellt mygel, så måste de ansvariga för detta skickas ut i kylan. Och detta oavsett vilken position de i dag har i det politiska livet.

Detta är en anledning till att moderaterna måste ta extern hjälp för att utreda vad som hänt. Det vore förödande för partiet, att misstänkas för att skydda medlemmar därför att de i dag har en ansvarsfull post.

Resultatet av en utredning kan bli en mardröm för moderaterna och regeringen. Visar det att "fel" personer brutit mot stadgarna, och måste uteslutas, kan följden bli att det valåret 2010 kan komma att sitta ett antal politiska vildar i riksdagen. Uteslutna av det regeringsparti som innehar statsministerposten. Ingen avundsvärd situation.

Men demokratin kräver att moderaterna inte backar från sitt demokratiska ansvar.

Aftonbladet1 Aftonbladet2 Aftonbladet3 DN1 DN2 Svd1 Svd2 Svd3 Svd4

Kris för partisystemet?

Moderaternas problem med köpta röster i nomineringsförfarandet, är dessvärre inga oväntade nyheter. Och det som nu uppdagas ska tas som varnagel för ALLA politiska partier.

En automatisk följd av det sjunkande medlemstalet i alla partier (skulle något parti öka är det inte från någon hög nivå) är att varje medlem får en procentuellt större vikt vid interna omröstningar. Utrymmet för sådana här tilltag har alltså ökat. Det som för några decennier sedan, kanske hade krävt hundratals nya medlemmar ådstadkommer man i dag med betydligt färre. Eller rättare: det som i princip hade varit omöjligt är i dag en kreativ möjlighet.


Detta var den rent matematiska delen. Nu till den partipolitiska delen; det har alltså blivit en lösare struktur, med mindre skolning in i politiken, för nya medlemmar.

Från att ha varit ett system, med, på gott och ont, en inneboende tröghet, är det i dag snabba ryck. En ny medlem kan snabbt avancera i hierarkin. Ingen höjer på ögonbrynen om någon gör en snabb politisk karriär.

Nackdelen med det "gamla" systemet var att det gick trögt att få fram nya politiska förmågor, stofilerna satt där de satt. Fördelen var att de nya som kom fram, hade fått visa vad de gick för. De hade fostrats i partidemokrati och ideologi. Nog så viktigt för demokratin, att medlemmen tvingas inse, att det hon själv tycker är självklart, kanske inte alltid är det bästa. Att politiska frågor mår bra av en längre diskussion, i stället för att snuttifieras.

Men det viktigaste var att medlemmarna skolades in i politiken. Den som inte kände en genuin respekt för sitt parti, eller sitt uppdrag tröttnade och försvann. Resultatet blev en kontinuitet som säkert kunde kännas något träig. Men som också innebar respekt för varandra; man myglar inte mot människor som man lärt känna, och som man arbetat länge tillsammans med.

Den som ändå försökte mygla, blev utfryst eller till och med utesluten. Lycksökare hade det svårare.

DN1 DN2 DN3 Svd1 Svd2 Svd3