fredag 19 augusti 2011

Två länkar


Professor emeritus Wibjörn Karlén har ett gästinlägg på The Climate Scam, där han hävdar att torkkatastrofen på Afrikas horn borde förutsetts, eftersom astronomer förutsett dagens solfläcksminima, och att en studie från 1974 visat på en viss samstämmighet mellan ett litet antal solfläckar och torka i det aktuella området.

En aktuell nyhet på norska yr.no talar om att det successivt blivit torrare på Afrikas horn sedan 2003. Torkan är alltså inget nytt fenomen som startade med solfläcksminimat som tog sin början 2008.

Tvärtom så ligger det kraftiga solfläcksmaximat 2007 mitt i den period då torkan blev allt värre.

Men det är kanske för mycket begärt att ta med det i ett inlägg som skrivits av en emeritus, som bygger sin artikel på en rapport som producerades 1974.

Men kanske bloggen TCM skulle ha lite koll på om gästinläggen är av kategorin trovärdiga eller inte.

lördag 13 augusti 2011

Nordin och Stilbs förvånar inte ...


… däremot förvånar det att bloggen The Climate Scam torgför ännu ett av Lars Berns sjuka inlägg. Lars Bern använder, utan att blinka, i sin Newsmill-artikel ett mycket grovt förvanskat citat av Maurice Strong. Jag har tidigare skrivit om detta citat.

Originalet, som är belagt i citatbanker lyder:

 "Vi kan komma att nå den punkten att det enda sättet att rädda världen kommer att vara den industriella civilisationens kollaps."

Lars Bern använder det här ”citatet” som är endast är belagt på diverse konspiratoriska sajter:

Är inte det enda hoppet för planeten att den industriella civilisationen kollapsar? Är det inte vårt ansvar att se till att det sker?

Lars Bern är äcklig som inte drar sig för att använda grovt förvanskade, alternativt fabricerade, citat, trots att det inte utgör någon som helst svårighet att kontrollera ordalydelsen. Att professorerna Peter Stilbs och Ingemar Nordin personligen krälar omkring i Lars Berns avträde med bruna tungor är dock inget jag höjer på ögonbrynen över.

Att bloggen The Climate Scam, som infört en ny policy där personangrepp sägs ha bannlysts, hjälper till att sprida förfalskade citat anser jag däremot vara beklämmande. Enligt mig är förfalskade citat ett av de värsta personangrepp man kan göra sig skyldig till.

Punkt.

måndag 25 juli 2011

Kulturarv som dödar

Naturligtvis räcker det inte med en panisk skräck för det okända, som invandrare, andra kulturer och religioner, för att skapa jordmån till ett monster som terroristen i Norge. För han var inte ensam, som jag skrev i mitt förra inlägg.

Det måste till mer, en samhällsutveckling som gemene man kan sätta i samband med det omsorgsfullt uppmålade hotet från invandringen, från andra kulturer, från islam.

Att det är vårat eget kulturarv som vi släppt bortom kontroll talas det inte om.

Ett citat från den bisarra debatten kring brottslighet och andra samhällsproblem är ”alla vet vad det beror på, men ingen vågar prata om det”.

Att i vart fall ytterst få vågar prata om problemet, skriver jag under på. Att alla vet, utesluter jag.

De allra, allra, flesta våldsbrotten har sin grund i alkoholen. Inget att snacka om, det är sanningen. När jag växte upp koncentrerades de här problemen till fredagar och lördagar och dansbanan.

I dag går det knappast en enda dag, i vart fall inte i de lite större orterna, utan att det förekommer alkoholrelaterade misshandelsfall frampå nattkröken. Klockan tre på natten är ingen trygg tid på stan. Det är också mera folk i rörelse klockan tre på natten i dag än vad det var för ett antal decennier sedan. Den gamla tidsangivelsen ”dag” har förskjutits till ”dygn”. De aktiva timmarna har smetats ut.

Nej, jag är inte nykterist, jag tar gärna en sup. Det händer även att jag super till, rejält. Så pass att jag får repor i hårddisken och måste ta kompisar till hjälp för att uppdatera vad som hänt. Det är dock ingen som reagerar över det.

Nyligen kom en undersökning om ungdomars (barns) alkoholvanor. Niondeklassare tror jag att det handlade om. Det positiva var att fler ungdomar valde att inte dricka sprit. Det negativa var att dom som drack, drack mer. (Jag kan inte slå ifrån mig tanken att resultatet i undersökningen kan bero på en ökad andel invandrarungdomar gentemot tidigare.)

Vi sitter där vi sitter. Alkoholkonsumtionen ökar, i vart fall hos dom som dricker, och detta leder till en ökning av våldsbrotten. Det är inte under Ramadan polisen förstärker, utan till de svenska storhelgerna. Inte minst jul.

Just julhelgen är ett elände för polisen. Att man tvingas förstärka på grund av alla företags julfester är en sak och på ett sätt hanterbart. Alla privathelveten med familjetragedier är värre, och sätter polispsykena på värre prov. Dödfall som stavas mord och dråp förekommer.

Naturligtvis har antalet kvinnomisshandelsfall ökat mycket på grund av att ett mörkertal blivit synligt. Men också på grund av en ökande alkoholkonsumtion i hemmen, som ofta kan förkortas BIB.

Bristande kvinnosyn, våldtäkter och kvinnomisshandel kopplas gärna till invandrarkulturer.

Man räknar med att var tionde kvinna blir utsatt för våld i hemmet. Den som tror att detta beror på invandringen vill jag beteckna som bortom räddning. Jag vill inte gå så långt att jag tror att alla som pratar om svartskallar och kamelknullare har en usel kvinnosyn, men jag är övertygad om att merparten av kvinnomisshandlarna gärna säger att islam är ett hot mot den svenska jämställdheten.

Vi vet genom undersökningar att våldtäktsförövare är vanligare bland män i vissa invandrargrupper. Det är sant.

Men det är också sant att midsommarhelgen har en stor del i våldtäktsstatistiken.

Och som sagt, alla vet vad det beror på, men ingen vågar prata om det.

lördag 23 juli 2011

Ondskan ibland oss

Tragedin i Norge är obeskrivlig. En nation är i sorg, och vi är många som känner med landet. Vad många inte kan eller vill förstå, är att det var en av deras, eller våra, egna som utförde dådet. Det ingår inte i världsbilden att västerlänningar, i synnerhet blonda nordiska män utför fasansfulla gärningar.

Aningslösheten och en mentalitet av typen blundar-jag-tillräckligt-hårt-slipper-jag-se är förfärande. Vi är inte, och har aldrig varit förskonade från terror i väst. USA har mig veterligt varit utsatt för två stora terrorbrott i modern tid. 11:e september var extremt, och Al Qaida tilläts sätta skräck i världen. Oklahomadådet, som uppvisar likheter med det som skedde i Norge, utfördes av en egen galning, som heller inte var så ensam som görs gällande. Vi har haft Al Qaida-dåd i Storbritannien och Spanien. Två länder som har lidit hårt av terrorism från IRA respektive ETA, inhemsk terror. Japan räknas i stora drag till västvärlden, och har heller inte varit förskonade, där var det en inhemsk domedagssekt som spred cyanid i tunnelbanan.

Så förvrängd har vår världsbild blivit, att många direkt, utan att invänta fakta i målet, pekade ut, inte ens en terrorgrupp som ansvariga, utan muslimer. Det var kort och gott muslimska kroknäsor, apor, kamelknullare, och ett otal andra epitet, som bar ansvaret. Det var så självklart att det inte behövde diskuteras. Mellanöstern skulle helst göras om till parkeringsplats.

I stället var det en norsk pedofil (det är en vanligt förekommande fördom hos invandrargrupper, i vart fall i Sverige, att vi allmänt är pedofiler) som var ansvarig.

Var han ensam? Nej.

Kanske om dådet, men i den miljö av vilken han hämtade sin inspiration var han inte ensam. Och han hade många svenska vänner. Alltför många.

En hatisk människa, som är svag och stark på samma gång, och som ständigt vistas i en miljö där det är kutym att peka ut islam som det stora hotet mot väst, mot den egna, i den förvrängda tankevärlden, homogena nationen. Där ingen reagerar mot uttalanden, om att Gro Harlem Bruntland är landsförrädare och att politikerna vill införa sharialagar, utan tvärtom dunkas i ryggen, och säger att det är bra att någon vågar tala klartext.

Känns det igen. De här argumenten är vanligt förekommande, de finns mitt ibland oss; vardagsrasismen som legitimerar dårar som Anders Behring Breivik, och i värsta fall triggar.

Känns uttryck som Mona Muslim, landsförrädaren Bengt Westerberg, eller olika klintbergare, vandringssägner som understryker olika folkgruppers lägre kulturella nivå, igen?

De här vardagsrasisterna klarar av konststycket att dels att se sig själva som garanter för den västerländska civilisationen, dels att hemfalla åt det totala barbariet: Nämligen att INTE döma var och en efter sina gärningar, utan införa en slags kollektiv bedömning, som strider mot, ja, just det, den västerländska civilisationen.

Jag är snart 50 år. Jag har inte levt ett fläckfritt liv.

Jag har en ganska grovt kriminell bekant i den lilla församling jag kommer ifrån. Träffar jag honom, pratar jag med honom.

Jag hade en ingift i släkten som fick sparken från posten därför att han stal.

Jag hade ett antal i bekantskapskretsen som söp ihjäl sig. Det kommer kanske att bli fler.

Om människor skulle bedöma mig utifrån att jag känner kriminella, har haft kriminella släktingar och vänner som super ihjäl sig, skulle jag tycka att det var ett vidrigt samhälle.

Jag kan heller inte så till den milda grad förnedra mig intellektuellt, att jag börjar bedöma människor utifrån det synsätt som jag nyss förkastat.

Jag kan också tillägga att jag en period körde morgontidningar i Falun med omnejd. I gryningstimmarna ser man en del. Det blev mycket riktigt också några samtal till polisen. Jag kan intyga att den verklighet jag under den perioden såg och upplevde, skiljer sig från den verklighet, som via viskningsleken, frodas i radhusområden, som tillkännages kommentartrådar under tidningsartiklar, bloggar eller på Flashback forum. Men det är kanske, i motsats till mig, människor med ett fläckfritt förflutet, och med en oklanderlig omgivning, som viskar i radhusen, eller skriver på nätet.

Verkligheten och ondskan finns mitt ibland oss. Kanske redan hos dig själv eller grannen, även om du utan problem kan stava till namnet som står på dörren eller brevlådan.

fredag 22 juli 2011

Intressant på The Climate Scam


Professorn i Vetenskapsteori, Ingemar Nordin, verksam vid Linköpings Universitet, har skrivit en artikel på The Climate Scam där han anklagar media för att ha misslyckats i klimatfrågan, och inte klarar av att skildra den vetenskapliga processen.

Artikeln, som ger en intressant inblick i en konspirationsteoretikers tankevärld, är naturligtvis helt obegriplig, om den inte sätts in större sammanhang; att personen i fråga faktiskt jämför vårt skattesystem med slaveriet i Nordamerika:

”Det finns dårar, av slaverisystemets subtila propaganda förvirrade människor, som anser att skatt inte är stöld. Skatten, menar de, är blott ett slags ersättning för tjänster som man utnyttjat gratis under uppväxttiden såsom barnmorska och skola. Det är en skuld som alla medborgare har till det samhälle där de är födda. Allt sådant tal är förstås fullständigt nonsens.”

Som för att understryka resonemanget presenterar Ingemar Nordin sig som ”professor inom temat Hälsa och samhälle vid Linköpings universitet”. Jag förmodar att Nordin ser sig själv som en hederlig, via skatten, betald hälare.

Ingemar Nordin för också ett intressant resonemang om äganderätten i sin artikel, och här kommer vi in på kärnfrågan i de stolligheter Nordin presenterar: Den heliga äganderätten.

Ingemar Nordin radar upp ett gäng, mot äganderätten fientliga, argument, och drar till med det för honom enda giltiga argumentet:

”6) Den enda legitima inskränkningen av ovanstående rättigheter är då bruket av det ägda kränker någon annan individs rättigheter.”

Skatt är stöld, likställt med slaveri, och äganderätten är helig. Nu är inte längre Ingemar Nordins bloggpost på The Climate Scam lika obegriplig längre.

Allting som talar för att klimatförändringarna påverkar andra människor i negativ riktning, och som motiverar åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, upplevs naturligtvis som ett reellt hot mot professor Ingemar Nordin, och den världsbild han målat upp. Att ett tänkbart verktyg, dels för att minska utsläppen av växthusgaser, dels för att frigöra kapital till dom som drabbas, är en skatt på koldioxidutsläpp, gör att Ingemar Nordin ser dubbla hot: Inskränkningar i äganderätten (alltså hur du får bruka det du äger) och hotet om skattehöjningar.

Ingemar Nordins tankegångar ligger nära vad en av de mest, bland skeptikerna, hyllade klimatforskarna, Roy Spencer, uttryckte:

“Nicholas, I would wager that my job has helped save our economy from the economic ravages of out-of-control environmental extremism.
I view my job a little like a legislator, supported by the taxpayer, to protect the interests of the taxpayer and to minimize the role of government.”

Ingemar Nordin går ett steg längre. Nordin ser inte klimatförändringarna som en vetenskaplig fråga. Professorn i vetenskapsteori förvandlar frågan till en diskussion där båda sidor ska ges lika utrymme, och där han går till våldsamt angrepp mot massmedia (mainstream) för att de inte rapporterar om ”100-tals kritiska artiklar som överhuvudtaget aldrig nämns i gammelmedia”.

Den som följt med i klimatdebatten, och sett vilket genomslag kritiska artiklar kontra icke kritiska artiklar får, inser naturligtvis att Ingemar Nordin har en aningen subjektiv, möjligen störd, verklighetsuppfattning.

Vi kan ta en analogi, utanför klimat och miljö, och på den applicera Ingemar Nordins argumentation:

Det finns en hel del människor i det här landet som anser att cannabis skulle legaliseras. Det finns också forskning som visar att det i cannabis finns medicinskt intressanta substanser. Många människor anser att haschrökning är ofarligt. Enligt nordinsk logik skulle dessa åsikter få lika stort utrymme i gammelmedia, som den forskning som visar på allvaret med droganvändning. Inte minst den forskning som visar på lätta droger, som en inkörsport till tyngre dito.

Är jag orättvis mot professorn i vetenskapsteori. Nej, det som saknas hos de här drogliberalerna är tunga namn och starka lobbyorganisationer, som kan föra deras talan. Precis som i fallet med klimatskeptikerna är drogliberalerna marginaliserade i forskningsvärlden.

Ett mera praktiskt exempel i fallet Ingemar Nordins syn på massmedias (ensidiga) rapportering är fallet med den arktiska isen. Efter bottenrekordet för den arktiska isen 2007 har skeptikerna envist hävdat att massmedia förtiger att isen återhämtar sig. När vetenskapsredaktionen hade ett reportage om tillståndet för den arktiska isen, och att den de facto minskade volymmässigt, ja, då fanns det till och med skeptiker som anmälde programmet för opartiskhet.

Det här är ett utmärkt exempel på hur en skeptiker passerar gränsen till klimathaverism.

Detta är mycket talande för synen hos de här klimathaveristerna. Trots att, jag tror all, forskning visar att den arktiska isen minskar i en omfattning som ingen räknat med, anser de här individerna, att SVT, med ljus och lykta om så behövs, ska leta upp en forskare med motsatt uppfattning – för att balansera inslaget.

Detta är också kontentan av vad Ingemar Nordin skriver på The Climate Scam, det märkliga är bara att skribenterna där inte inser, varför massmedia inte tar dom på allvar.


I dagsläget tiger till och med klimathaverister om situationen i Arktis, bara som en parentes:
 Bilden är från Cryosphere Today och visar den totala arean av den arktiska havsisen, alltså inte utbredningen.

tisdag 19 juli 2011

Klimatdebatten allt mera bisarr


På CERN-laboratoriet är man nu klara med försöken kring kosmisk strålning och molnbildning, enligt en intervju i Welt Online.

Tyska fungerar utmärkt i Google-översättning (nåja), varifrån jag hämtat den här delen (intervjun berör bara till en del molnbildning och kosmiska strålar):

Welt Online: Med stor makt väntas resultaten från den så kallade molnet experiment, där bildandet av moln är utforskas. Dessa resultat kan fortfarande vara viktig för att förstå de globala klimatförändringarna?

Heuer: Detta är verkligen en fråga om att bättre förstå uppkomsten av moln. I naturen finns det många parametrar som påverkar - inklusive temperatur, fuktighet, föroreningar och även den kosmiska strålningen. I experimentet "Cloud" handlar om att undersöka inverkan av kosmisk strålning på molnbildningen. Används för den strålning som kommer från gaspedalen. Och i en experimentell kammare kan studeras under kontrollerade förhållanden, såsom bildandet av droppar beror på strålning och partiklar. Resultaten kommer att publiceras inom kort. Jag bad kollega att göra resultaten tydliga dock inte att tolka. Detta skulle gå direkt till den mycket politiska arenan i klimatdebatten. Man måste vara klart att det är den kosmiska strålningen är bara en av många parametrar.

Jag borde inte bli förvånad över den närmast sjukliga misstänksamheten mot allt vad forskning och vetenskap heter på bloggen The Climate Scam, men den gången höjde även jag på ögonbrynen.

”Jag bad kollegorna göra resultaten tydliga, dock inte att tolka” blir på Scammen: CERN-chef förbjuder ”tolkning av molnresultat”.

Jag baxnar.

Att artikelförfattaren Jonny Fagerström struntat i allt vad research och självständigt tänkande heter, och i stället förlitat sig på suspekta bloggare är ingen ursäkt. Menar Fagerström allvar med att hyfsa till bloggen, bland annat genom att radera personangrepp, som varit framgångsrikt, borde han själv visa återhållsamhet med att sprida falska anklagelser och lösa rykten vidare.

Det är väl närmast en självklarhet att de forskare som gjort de praktiska försöken i det här Cloud-experimentet, klart ska redovisa sina resultat utan tolkningar.

En av dom som driver tesen om sambandet mellan kosmisk strålning och molnbildning är Henrik Svensmark. Det är väl ändå i första hand han, och eventuellt dom andra, som ska avgöra om och hur forskningsresultaten kan användas för att bekräfta/avfärda tesen eller indikera om det är värt fortsatt arbete?

Mycket klokt agerande av den aktuelle forskningschefen på CERN, som knappast har förbjudit någon tolkning heller.

Begriper inte Fagerström det, så är det illa ställt med synen på hur vetenskap och forskning ska bedrivas.


Personligen kan jag dock inte låta bli utan att spekulera, i att resultaten från CERN inte ger Svensmark något underlag som stärker hans tes. Men det är en annan historia, som grundar sig i att Svensmarks upptäckta samstämmighet mellan solfläckar (som sammanfaller med minskad kosmisk strålning) och temperatur helt upphör 1985, före den riktiga temperaturuppgången.

söndag 17 juli 2011

Den ”låga” klimatkänsligheten

Så kallade skeptiker, som anser att människan bara till ringa del påverkar klimatet, skjuter gärna in sig på att klimatkänsligheten är överskattad. Alltså hur biosfären och klimatet reagerar på en av koldioxiden orsakad temperaturhöjning.

Tesen är att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären skulle kunna öka temperaturen med cirka (ofta max) en grad Celsius. Alltså inget att oroas över.

En av de klimatforskare (en av de få) som driver denna tes* är Roy Spencer, som även redovisar satellitmätningen av temperaturerna från University of Alabama in Huntsville.

Roy Spencers UAH-mätning, som pågått sedan 1978, visar en långtidstrend på 0,14 graders temperaturökning per decennium. En temperaturökning på nästan en halv grad globalt, nästan en och en halv grad norr om 65:e breddgraden, sedan 1978.

Under samma tid har koldioxidhalten i atmosfären ökat från 330 ppm till 395 ppm; ungefär faktor 1,2.

Vänta nu, skeptikerna hävdar ju att en fördubbling (faktor 2) av koldioxidhalten ska öka temperaturen med en grad, hur kan det då komma sig att vi nått mer eller mindre halvvägs redan med en faktor 1,2?

Ja, det kan man ju fråga sig. Spencer borde kunna ge något besked om varför, tidsperioden det handlar om är ju trots allt drygt 30 år. I stället säger Spencer att han hittat bevis på att värmestrålning, i vart fall till en del, driver väderfenomenen El Ninõ och La Nina. Spencer utgår i sin, ännu opublicerade, studie återigen från att molnbildningen på något mystiskt sätt skulle styra klimatet, så att koldioxiden kan försummas. Om det nu är som Spencer skriver, att han får sin studie publicerad, och hur betydelsefull tidskriften är, så är inte sista ordet sagt i den frågan, det är jag övertygad om.

Spencer och de andra skeptikerna MÅSTE producera en hållbar förklaring till varför temperaturen stigit med nästan en halv grad, samtidigt som koldioxidhalten bara ökat med faktor 1,2. En verklighet som definitivt inte pekar mot någon låg klimatkänslighet á la Spencer.


Om vi ändå leker med tanken att en fördubbling av koldioxidhalten ökar temperaturen med en grad, så hamnar vi ändå i ett orimligt resonemang när det handlar om klimatkänslighet. En halv grads ytterligare temperaturökning, vad skulle det innebära rent konkret?

Ja, vi får väl titta på Roy Spencers satellitmätning:



Jag kan då i alla fall inte se någon annan rimlig konsekvens, än att bottenvärdet för den senaste La Ninan faktiskt skulle hamna i nivå med El Ninõ-året 2010: Det varmaste året (tillsammans med 1998 och 2005) som uppmätts. Ett ”normalt” år skulle hamna på en temperaturanomali på 0,8 grader i Spencers diagram.

Ingenting att oroa sig över?

Vi vet att det 2005 och 2010 (två av de varmaste åren) varit torka i delar av Amazonas, av kalibern 100-årsevent. Vi behöver naturligtvis inte oroa oss för att stora delar av regnskogen kan försvinna med ytterligare en halv grad varmare.

Den extrema värmeböljan i Ryssland sägs ha varit av typen 1000-årsevent. Ingen kan säga hur stor del den globala uppvärmningen har i den värmeböljan. Men höjer ni inte lite på ögonbrynen, att den värmeböljan sammanfaller med det år man uppmätt mest nederbörd i världen?

Något som resulterade i katastrofala översvämningar runt om i världen. Jo visst, det hände där för 50 år sedan, för 60 år sedan där, och 45 år sedan på det tredje stället. Pinglar det ingen liten klocka när 40-60 årsrekord slås på så många olika platser ett och samma år.

Samtidigt som det råder extrem torka på andra håll, detta den blötaste period man registrerat.

Ingenting att oroa sig över.

Tesen om att koldioxidhaltens värmande egenskaper skulle begränsas till en grad i atmosfären vid en fördubbling är bisarr. När det varit en grad varmare en period, följer naturligtvis havet efter, och transporterar värme till andra områden som i sin tur värms upp. Då är inte världen en grad varmare längre.

Merparten av glaciärerna minskar i omfattning. Att några glaciärer visar tillväxt ändrar inte detta faktum. Det är vad som händer i dag utan att det blivit en halv grad varmare (totalt då en grad). Den kommande halva graden kommer naturligtvis inte att minska avsmältningstakten. Snö och is reflekterar inkommande solstrålning. Glaciärer som försvinner ersätts av mark som absorberar värme. Då blir det mera än en halv grad.

Ingenting att oroa sig över.

Arktis är det område som värmts upp kraftigast. Två grader över några decennier. Den senaste femårsperioden är den varmaste man uppmätt (Grönland är en inte alltför stor del av Arktis, till alla dom som hävdar att Grönland var nästan lika varmt under 30- till 40-talen).

En halv grad ger två grader, så har det varit, och ingenting säger att den trenden inte fortsätter. Grönlands inlandsis visar nettoavsmältning.

Vi lägger på ytterligare två grader på Grönlands ismassa, ingenting att oroa sig över.

Den arktiska havsisen är på väg att försvinna sommartid. I år ser det bedrövligt ut, vi är på väg att passera 2007 års bottenrekord. 



Försvinner isen sommartid värms Arktis upp av den anledningen. Det har redan skett, men stiger världens medeltemperatur med ytterligare en halv grad kommer det att gå ännu fortare. Då kommer Arktis att bidra till att temperaturen stiger mera än den här halva graden. Upp till ett nytt jämviktsläge.

Att permafrosten tinar är inte till vår fördel, i all synnerhet inte då metan, en ännu mera potent växthusgas frigörs. Sker detta i stor omfattning, ja, då hamnar vi ovanför IPCC:s scenarion på en klimatkänslighet på 4,5 grader. Heller ingenting att oroa sig över.

Ett nytt jämviktsläge, ett varmare, energirikare och mera instabilt klimat. Extrem torka följt av häftiga skyfall, ungefär som 2010, fast lite värre.

Ingenting att oroa sig över.

Förtydligande: Med ungefär som 2010, fast lite värre, menar jag ett klimat en halv grad varmare globalt, än i dag. Hur det blir med ett klimat flera grader varmare vill jag inte tänka på.




*Jag är osäker på om Roy Spencer själv på allvar har hävdat denna mycket låga klimatkänslighet. Hur som helst verkar Spencer inte ha något emot att andra tar hans ”resultat” till intäkt för att hävda en mycket låg klimatkänslighet. Och Spencer kritiserar ju vad som i hans tycke är en hög klimatkänslighet.

Aftonbladet DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 SVD1
SVD2