Tesen är att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären skulle kunna öka temperaturen med cirka (ofta max) en grad Celsius. Alltså inget att oroas över.
Roy Spencers UAH-mätning, som pågått sedan 1978, visar en långtidstrend på 0,14 graders temperaturökning per decennium. En temperaturökning på nästan en halv grad globalt, nästan en och en halv grad norr om 65:e breddgraden, sedan 1978.
Under samma tid har koldioxidhalten i atmosfären ökat från 330 ppm till 395 ppm; ungefär faktor 1,2.
Vänta nu, skeptikerna hävdar ju att en fördubbling (faktor 2) av koldioxidhalten ska öka temperaturen med en grad, hur kan det då komma sig att vi nått mer eller mindre halvvägs redan med en faktor 1,2?
Ja, det kan man ju fråga sig. Spencer borde kunna ge något besked om varför, tidsperioden det handlar om är ju trots allt drygt 30 år. I stället säger Spencer att han
hittat bevis på att värmestrålning, i vart fall till en del, driver väderfenomenen El Ninõ och La Nina. Spencer utgår i sin, ännu opublicerade, studie återigen från att molnbildningen på något mystiskt sätt skulle styra klimatet, så att koldioxiden kan försummas. Om det nu är som Spencer skriver, att han får sin studie publicerad, och hur betydelsefull tidskriften är, så är inte sista ordet sagt i den frågan, det är jag övertygad om.
Spencer och de andra skeptikerna MÅSTE producera en hållbar förklaring till varför temperaturen stigit med nästan en halv grad, samtidigt som koldioxidhalten bara ökat med faktor 1,2. En verklighet som definitivt inte pekar mot någon låg klimatkänslighet á la Spencer.
Om vi ändå leker med tanken att en fördubbling av koldioxidhalten ökar temperaturen med en grad, så hamnar vi ändå i ett orimligt resonemang när det handlar om klimatkänslighet. En halv grads ytterligare temperaturökning, vad skulle det innebära rent konkret?
Ja, vi får väl titta på Roy Spencers satellitmätning:
Jag kan då i alla fall inte se någon annan rimlig konsekvens, än att bottenvärdet för den senaste La Ninan faktiskt skulle hamna i nivå med El Ninõ-året 2010: Det varmaste året (tillsammans med 1998 och 2005) som uppmätts. Ett ”normalt” år skulle hamna på en temperaturanomali på 0,8 grader i Spencers diagram.
Ingenting att oroa sig över?
Den extrema värmeböljan i Ryssland sägs ha varit av typen 1000-årsevent. Ingen kan säga hur stor del den globala uppvärmningen har i den värmeböljan. Men höjer ni inte lite på ögonbrynen, att den värmeböljan sammanfaller med det år man uppmätt mest nederbörd i världen?
Något som resulterade i katastrofala översvämningar runt om i världen. Jo visst, det hände där för 50 år sedan, för 60 år sedan där, och 45 år sedan på det tredje stället. Pinglar det ingen liten klocka när 40-60 årsrekord slås på så många olika platser ett och samma år.
Samtidigt som det råder extrem torka på andra håll, detta den blötaste period man registrerat.
Ingenting att oroa sig över.
Tesen om att koldioxidhaltens värmande egenskaper skulle begränsas till en grad i atmosfären vid en fördubbling är bisarr. När det varit en grad varmare en period, följer naturligtvis havet efter, och transporterar värme till andra områden som i sin tur värms upp. Då är inte världen en grad varmare längre.
Merparten av glaciärerna minskar i omfattning. Att några glaciärer visar tillväxt ändrar inte detta faktum. Det är vad som händer i dag utan att det blivit en halv grad varmare (totalt då en grad). Den kommande halva graden kommer naturligtvis inte att minska avsmältningstakten. Snö och is reflekterar inkommande solstrålning. Glaciärer som försvinner ersätts av mark som absorberar värme. Då blir det mera än en halv grad.
Ingenting att oroa sig över.
Arktis är det område som värmts upp kraftigast. Två grader över några decennier. Den senaste femårsperioden är den varmaste man uppmätt (Grönland är en inte alltför stor del av Arktis, till alla dom som hävdar att Grönland var nästan lika varmt under 30- till 40-talen).
En halv grad ger två grader, så har det varit, och ingenting säger att den trenden inte fortsätter. Grönlands inlandsis visar nettoavsmältning.
Vi lägger på ytterligare två grader på Grönlands ismassa, ingenting att oroa sig över.
Den arktiska havsisen är på väg att försvinna sommartid. I år ser det bedrövligt ut, vi är på väg att passera 2007 års bottenrekord.
Försvinner isen sommartid värms Arktis upp av den anledningen. Det har redan skett, men stiger världens medeltemperatur med ytterligare en halv grad kommer det att gå ännu fortare. Då kommer Arktis att bidra till att temperaturen stiger mera än den här halva graden. Upp till ett nytt jämviktsläge.
Att permafrosten tinar är inte till vår fördel, i all synnerhet inte då metan, en ännu mera potent växthusgas frigörs. Sker detta i stor omfattning, ja, då hamnar vi ovanför IPCC:s scenarion på en klimatkänslighet på 4,5 grader. Heller ingenting att oroa sig över.
Ett nytt jämviktsläge, ett varmare, energirikare och mera instabilt klimat. Extrem torka följt av häftiga skyfall, ungefär som 2010, fast lite värre.
Ingenting att oroa sig över.
Förtydligande: Med ungefär som 2010, fast lite värre, menar jag ett klimat en halv grad varmare globalt, än i dag. Hur det blir med ett klimat flera grader varmare vill jag inte tänka på.
*Jag är osäker på om Roy Spencer själv på allvar har hävdat denna mycket låga klimatkänslighet. Hur som helst verkar Spencer inte ha något emot att andra tar hans ”resultat” till intäkt för att hävda en mycket låg klimatkänslighet. Och Spencer kritiserar ju vad som i hans tycke är en hög klimatkänslighet.
Aftonbladet DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 SVD1
SVD2