Ondskan ibland oss

Tragedin i Norge är obeskrivlig. En nation är i sorg, och vi är många som känner med landet. Vad många inte kan eller vill förstå, är att det var en av deras, eller våra, egna som utförde dådet. Det ingår inte i världsbilden att västerlänningar, i synnerhet blonda nordiska män utför fasansfulla gärningar.

Aningslösheten och en mentalitet av typen blundar-jag-tillräckligt-hårt-slipper-jag-se är förfärande. Vi är inte, och har aldrig varit förskonade från terror i väst. USA har mig veterligt varit utsatt för två stora terrorbrott i modern tid. 11:e september var extremt, och Al Qaida tilläts sätta skräck i världen. Oklahomadådet, som uppvisar likheter med det som skedde i Norge, utfördes av en egen galning, som heller inte var så ensam som görs gällande. Vi har haft Al Qaida-dåd i Storbritannien och Spanien. Två länder som har lidit hårt av terrorism från IRA respektive ETA, inhemsk terror. Japan räknas i stora drag till västvärlden, och har heller inte varit förskonade, där var det en inhemsk domedagssekt som spred cyanid i tunnelbanan.

Så förvrängd har vår världsbild blivit, att många direkt, utan att invänta fakta i målet, pekade ut, inte ens en terrorgrupp som ansvariga, utan muslimer. Det var kort och gott muslimska kroknäsor, apor, kamelknullare, och ett otal andra epitet, som bar ansvaret. Det var så självklart att det inte behövde diskuteras. Mellanöstern skulle helst göras om till parkeringsplats.

I stället var det en norsk pedofil (det är en vanligt förekommande fördom hos invandrargrupper, i vart fall i Sverige, att vi allmänt är pedofiler) som var ansvarig.

Var han ensam? Nej.

Kanske om dådet, men i den miljö av vilken han hämtade sin inspiration var han inte ensam. Och han hade många svenska vänner. Alltför många.

En hatisk människa, som är svag och stark på samma gång, och som ständigt vistas i en miljö där det är kutym att peka ut islam som det stora hotet mot väst, mot den egna, i den förvrängda tankevärlden, homogena nationen. Där ingen reagerar mot uttalanden, om att Gro Harlem Bruntland är landsförrädare och att politikerna vill införa sharialagar, utan tvärtom dunkas i ryggen, och säger att det är bra att någon vågar tala klartext.

Känns det igen. De här argumenten är vanligt förekommande, de finns mitt ibland oss; vardagsrasismen som legitimerar dårar som Anders Behring Breivik, och i värsta fall triggar.

Känns uttryck som Mona Muslim, landsförrädaren Bengt Westerberg, eller olika klintbergare, vandringssägner som understryker olika folkgruppers lägre kulturella nivå, igen?

De här vardagsrasisterna klarar av konststycket att dels att se sig själva som garanter för den västerländska civilisationen, dels att hemfalla åt det totala barbariet: Nämligen att INTE döma var och en efter sina gärningar, utan införa en slags kollektiv bedömning, som strider mot, ja, just det, den västerländska civilisationen.

Jag är snart 50 år. Jag har inte levt ett fläckfritt liv.

Jag har en ganska grovt kriminell bekant i den lilla församling jag kommer ifrån. Träffar jag honom, pratar jag med honom.

Jag hade en ingift i släkten som fick sparken från posten därför att han stal.

Jag hade ett antal i bekantskapskretsen som söp ihjäl sig. Det kommer kanske att bli fler.

Om människor skulle bedöma mig utifrån att jag känner kriminella, har haft kriminella släktingar och vänner som super ihjäl sig, skulle jag tycka att det var ett vidrigt samhälle.

Jag kan heller inte så till den milda grad förnedra mig intellektuellt, att jag börjar bedöma människor utifrån det synsätt som jag nyss förkastat.

Jag kan också tillägga att jag en period körde morgontidningar i Falun med omnejd. I gryningstimmarna ser man en del. Det blev mycket riktigt också några samtal till polisen. Jag kan intyga att den verklighet jag under den perioden såg och upplevde, skiljer sig från den verklighet, som via viskningsleken, frodas i radhusområden, som tillkännages kommentartrådar under tidningsartiklar, bloggar eller på Flashback forum. Men det är kanske, i motsats till mig, människor med ett fläckfritt förflutet, och med en oklanderlig omgivning, som viskar i radhusen, eller skriver på nätet.

Verkligheten och ondskan finns mitt ibland oss. Kanske redan hos dig själv eller grannen, även om du utan problem kan stava till namnet som står på dörren eller brevlådan.

Aftonbladet1   Aftonbladet2  Aftonbladet3 Expressen1  Expressen2  Expressen3 
DN1  DN2  DN3   DN4  Svd1  Svd2  Svd3  Svd4