Såsom i Tyskland …

Min första tanke, när jag i december läste om ett högerextremt nätverk inom den tyska polisen, var hur det är ställt i Sverige. Är vi förskonade från den här typen av brunröta inom den myndighet som uppbär våldsmonopol i samhället? Sverige och Tyskland är trots allt ganska lika.

För även om det inte uppmärksammats några organiserade kotterier, så förekommer det med ojämna mellanrum incidenter, där intryck ges, att det inom polisen, är tillåtet att leva i sin egen värld. Polischefen i Västernorrland, som för ett år sedan sjukskrev sig efter grova rasistiska kommentarer på Facebook. Jag är tvivlar på, i händelse av en placering i Sandviken, att han skulle använda ord som ”hundfoder” och ”dykardräkt”, om ledarna i underavdelningarna till Bandidos och Hells Angels.

 

Det är av stor vikt att allmänheten har förtroende för polisen som myndighet. (P4 Örebro 14/9 2018)

Även den riksbekante polisen Peter Springare har haft en hel del märkligheter för sig, som ibland blivit viktigare än att sköta jobbet. Springare är mest känd för sitt intresse av brottslingars etniska bakgrund, något som jag tvivlar på odlats i samma omfattning, om han arbetat med våld i nära relationer, exempelvis i norra Dalarna.

Förödande för brottsbekämpningen är om polisen ser människor som olika inför lagen. När det för ungefär ett år sedan uppdagades, att ungdomar i rikare stadsdelar mera sällan misstänktes för narkotikabrott, trots högre konsumtion än fattigare dito, var det en kraftfull varningssignal. Trots att nyheten knappast kunde förvåna någon.

Men, nejdå, det finns ingen etnisk profilering inom polisen. Säger dom ansvariga. Bara att gratulera. I så fall är polisen den enda yrkesgrupp som saknar fördomar.

Verkligheten, som fallet med misstänkta narkotikabrott visar, finns inte.

Det finns skäl att bli riktigt misstänksam, när en polis, trots att problematiken med profilering är känd, avfärdar densamma. Snarare ett tecken på bristande självinsikt, och som sagt, förödande för brottsbekämpningen.

Det har även uppmärksammats extrema åsikter bland ordningsvakter. Enligt en kartläggning Expressen gjort, var det 170 individer, som kunde kopplas ihop med extrema åsikter. Det är en liten andel, men dessvärre en tydlig signal om att mångdubbelt flera accepterat kopplingarna. Även arbetsgivarna.

Även detta förödande för allmänhetens förtroende för ordningsmakten. Ena dagen dela konspirationsteorier från extrema sajter, nästa dag i allmänhetens tjänst. Görs det överhuvudtaget någon research på dom som söker jobb, utöver två referenser, belastningsregistret och (ibland) kontrollera betalningsanmärkningar? Det är inga cykelreparatörer som ska anställas.

Så svårt är det inte att som steg ett ögna igenom offentlig aktivitet på sociala medier. Inte heller att genomföra personlighetstester, som fokuserar på människosyn. Är den sökande till bevakningsuppdraget lämplig till att arbeta bland människor? Inom vissa yrkesgrupper är sunkiga värderingar inte någon privatsak. I synnerhet inte om dessa torgförs offentligt.

Som Dagens Nyheter konstaterade i en ledare: Nu är frågan vem som vaktar väktarna.

Farlig demokratisyn hos delar av den svenska borgerligheten

I delar av Europa, delar av det som en gång var det forna Warszawablocket, hotas på nytt pressfrihet, akademisk frihet och därmed demokratin. Lagstiftningen i Ungern och Polen avser att ge regeringarna full kontroll över det som i Sverige kallas Public Service. Inklusive stark kontroll av journalisterna.

Antisemitismen har aldrig utrotats. Inte någonstans. Trots förintelsen. Men den polska regeringens öppna antisemitiska agerande får ändå anses häpnadsväckande:

”Princeton University professor Jan Tomasz Gross faces losing Order of Merit over comments Polish villagers were complicit in massacre of Jews”. (The Guardian)

Jo, ni läste bildtexten rätt. Polens regering anser att Jan Tomasz Gross är opatriotisk och därför ska fråntas sin nationella utmärkelse. Europa 2016.

Den som följer händelseutvecklingen i och kring de nationalistiska kretsarna, och då inte bara i Polen, blir inte förvånad över någonting annat än den skamlösa öppenhet med vilken den polska regeringen agerar. Svenska Dagbladet får representera aningslösheten inför verkligheten via ett ledarstick från januari i år. Claes Arvidsson använder i sin ledare formuleringen ” … det judiska arvet har fått en rännesans i Polen”. Skitsnack, och det visste nog ledarredaktionen på Svenskan.

Konservativa och andra mer eller mindre nationalistiska debattörer svävar på målet om vad som hänt och händer i Polen och Ungern. Och blundar för vad som händer i Sverige. Ett Sverige där det blir allt mer legitimt att frottera sig i extremnationalistiska kretsar, inklusive ren nazism, och i dessa kretsar är nästan alltid antisemitismen mer eller mindre öppen. Sverigedemokraterna (SD) samarbetar flitigt med antisemitiska grupper och enskilda, såväl inom som utom Sveriges gränser.

Trots det finns det gott om borgerliga politiker som inte bara vill normalisera SD som parti, utan även förespråkar ett aktivt samarbete, och till och med använder samma retorik som SD. Utöver den mycket obehagliga antisemitiska kopplingen, har även SD bevisligen ungefär samma syn på demokrati och öppenhet som regeringarna i Polen och Ungern. Dessa länder ses av många SD:are som föredömen.

Seriösa politiska partier måste ta detta på allvar och hålla rent gentemot åsikten att normalisera ett parti med en totalitär demokratisyn.

Det förekommer även hos politiker utanför SD att gränsdragningen gentemot extremnationalister, nazister och antisemiter inte fungerar. Ett sådant exempel är den famösa ”Folkets Demonstration” som planenligt gick av stapeln efter de nazistiska upploppen vid Centralstation i Stockholm. (Av en händelse vajade även polska flaggor vid demonstrationen. Och av ännu en händelse greps ett antal polska medborgare i färd med att överfalla ett flyktingboende någon dag senare. Förhoppningsvis kommer SÄPO att ta reda på vilka som var uppdragsgivare till denna mobb.)

Naturligtvis tar nästan alla svenska politiker avstånd från det mesta som skedde före, under och efter denna ”Folkets Demonstration”. Nästan alla och det mesta, alltså. Det man inte tar avstånd från, är den mycket obehagliga acceptansen inför att använda samma retorik mot muslimer som antisemiter använder mot judar. Antisemitism går i korthet ut på konspirationsteorin, att judarna genom kapitalet skulle styra världen och därmed vara ansvariga även för all världens ondska. Den islamofoba konspirationsteorin på ”Eurabia”, att islam håller på att ta över västvärlden.

Två konspirationsteorier som jag inte fördjupar mig om i detta blogginlägg.

Däremot slår jag fast, och påtalar, att det förekommer en så stark tro på den islamofoba konspirationsteorin, att denna till och med legitimerar att gå i armkrok med grupper, som även sprider grov antisemitisk propaganda. I fallet med ”Folkets Demonstration” var det uppenbart.

Centerpartisten Annelie Sjöberg som talade vid demonstrationen är naturligtvis ingen bimbo. Hon visste vilka grupper och talare som var där, men deltog i alla fall. Bimbos är i stället dom ryggradslösa centerpartister, som accepterar att en partifunktionär samarbetar med islamofober och antisemiter.

Mindre uppenbart men ändå tydligt blir det när människor sprider propaganda från källor som blandar friskt mellan antisemitism och islamofobi. Att konservativa och nationalistiska opinionsbildare inte tycker att det gör något förstår jag.

Dom bryr sig inte om den aktuella situationen i Polen heller. Eller reagerar mot att borgerliga politiker anser att SD ska betraktas som ett normalt parti. Trots frotterandet med antisemitiska krafter och en mycket grumlig syn på demokrati.

Kulturarv som skändas

I själva begreppet kulturarv ligger betydelsen att det är något gemensamt. Något vi kan vörda, något vi kan vårda, men också något vi kan skända. Inte minst vikingatidens symboler, inkluderande det levande minnet av våra förfäders gudstro, skändas dagligen.

Arvet från forntiden är allas och ingens. Ingen organisation, grupp eller enskild kan åberopa ensamrätt till historiens symboler, eller tolkningsföreträde till vad dessa betyder, eller i vilket sammanhang de ska användas. Detta gäller inte minst nazistiska organisationer och grovt främlingsfientliga grupper som gärna ser Torshammare och runor som egna ägodelar.

Att extremnationalistiska element inte ska tillskansa sig vårt kulturarv ligger i betydelsen kulturarv. Torshammaren är en symbol som gärna används av rasister, men det är ingen rasistisk symbol, lika lite som T-runan. Det är vårt gemensamma kulturarv, symboler från våra förfäder som en period var vikingar. Visserligen bitvis våldsamma, men långt mera kosmopolitiska än knäppskallar som ylar ”Bevara Sverige Svenskt”.

Kulturarv i form av Torshammare eller runor kan aldrig bli exkluderande, aldrig symbolisera taggtråd och stängda gränser, eller användas som fälttecken för militanta grupper, då upphör symbolerna att vara kulturarv.

Extremnationalister poppar gärna upp i sammanhang som vi ser som folkliga och genuina. Folkmusiken är en sådan företeelse. Och även här hamnar dom gruvligt fel.

Att folkmusiken är folklig förstås av namnet. Men folkligheten beror på mer än namnet. Den folkliga kulturen har alltid varit inkluderande, traditioner som lever och ständigt utvecklas. Allmogen i gamla tider tog till sig musiken i form av nya instrument, lärde sig nya låtar och visor, ibland av någon som varit på sjön, ibland av resandefolket, kanske av någon som hört en barockkonsert. Mixade de nya tonerna med det traditionella som farmor sjöng. Folkmusiken stod aldrig still, konserverades aldrig. Ungefär som musik i dag alltså. Rent objektivt borde extrema nationalister sky spelmansstämmor som pesten.

Jag vet aldrig om Erik Öst någonsin spelade tillsammans med någon romsk spelman, men visst finns det romska inslag i denna av Öst komponerade Hälsingepolska.

Att extrema nationalister försöker lägga beslag på det som är vårt kulturarv är naturligtvis beklagligt. Men vi får i stället se det som vår skyldighet att hålla historien levande. En historia som vare sig är fientlig eller exkluderande utan levande och gemensam för alla som vill bidra med nästa kapitel.

Alltför snäva åtgärder mot terrorism

Regeringen kom för någon månad sedan överens med Moderaterna, Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna om åtgärder mot terrorism. Det är bra, även om mera skulle önskats.

Inte minst definitionen, om vad som är en terrororganisation, borde tagits upp till diskussion. Ett problem tror jag är att svenska politiker använder sig av EU- eller FN-standard för vad som är en terrororganisation. Man vill ha en bred internationell samsyn om vilka organisationer som ska stämplas som terrorister. Därmed hamnar våra egna extremnationalister under sökarljuset, trots att det finns grupper som ställer till med nog så mycket djävulskap inte bara i Sverige, utan även i nordiska grannländer. Svenska Motståndsrörelsen, SMR, förekommer i såväl de finska som de norska brottsregistren. Den ende utlandsstridande svensk som gripits för våldsdåd begångna i Sverige greps i Ukraina.

Just nu är det problem såväl i Finland som i Sverige med nazistiska grupperingar som kallar sig för medborgargarden. Namnet ”Odins soldater” i Finland berättar i klartext vad det handlar om. Det här är inga medborgargarden utan en paramilitära grupper med rötter i nazismen.

Dagbladet (Norge) 14 januari 2016

I Sverige kan vi dra oss till minnet rättegången om illegala sprängämnen med två nazistsympatisörer tillsammans med en Sverigedemokrat. (Visst har det varit tyst på nätet om krav på publicering av namn?) Vi vet även att Sverigedemokraterna har varit väldigt angelägna om att få tag på adresser till tilltänkta flyktingboenden.

Det finns till namnet så kallade medborgargarden i Sverige också[1]. Till ytan en löst sammansatt mobb bestående av fotbollshuliganer och extremnationalister men mera välorganiserade än så. Först en lynchmobb som ger sig på människor med utländskt utseende på Centralstationen och sedan någon dag efter organiserad ”Folkets Demonstration”. Spontant? Nja …

Den som bemödar sig med att gå in på hemsidan för ”Folkets Demonstration” ser ganska snart att ”Hemliga Demonstrationen” vore ett bättre namn. Inga kontaktpersoner, inga ansvariga arrangörer. Rekryteringen återfinns inom obskyra grupper på främst Facebook.

Naturligtvis ska vi ha mötesfrihet och organisationsfrihet i Sverige. Men om vi leker med tanken att Daesh skulle fixa till ett upplopp på Centralstationen, så skulle det nog bli trångt med piketbussar på plattan … Någon demonstration dagen efter, där personer med kopplingar till Daesh varit inblandade, hade med största sannolikhet SÄPO satt stopp för. Svenska politiker som deltagit i, eller uttryckt stöd, för denna demonstration hade satts under bevakning av säkerhetstjänsten.

Jag tror att SÄPO hade agerat, som jag önskar att de hanterade våra extremnationalister.

---

[1] Inte att förväxla med grannsamverkan mot brott som är något helt annat än medborgargarden.

En fullt normal fascist

Så kan man diagnostisera Anders Brevik, efter att ha läst Henrik Arnstad, vetenskapsjournalist och historiker, i Dagens Nyheter. Nu tänkte jag dock lämna Brevik därhän, eftersom jag inte orkar med honom, och att han är på rätt ställe, i rättssalen.

Det jag tänker ägna den här posten åt, är att Anders Brevik inte är ensam, utan att det finns en hård kärna extremister med samma tankegångar som Brevik, och en ännu större svans med åsikter som skänker legitimitet åt den typen av vansinnesdåd som rättegången i Norge handlar om.

För den som läst historien om och kring andra världskriget, blir föreställningen om den stora judiska konspirationen mycket påtaglig. Nazisterna byggde upp sin ideologi mycket på att det ariska folket var, inte bara hotade av judarna, utan till och med förslavade av dessa. Det var judarna som styrde kapitalet, och som hade störtat Tyskland i fördärvet. Nu var tiden inne för det tyska folket att resa sig.

[En bakgrund till att propagandan blev så effektiv var att segrarmakterna efter första världskriget hade ställt helt orimliga skadeståndskrav på Tyskland, som i stort alla medborgare från höger till vänster ansåg som orättfärdiga, och nu kom en Führer, som talade om för tyskarna, att dom inte längre skulle låta sig hunsas.]

I dag är det annorlunda. Den nya konspirationsteorin är att den västerländska judiska sekten kristendom är hotad av islam, som svämmar över Europa. Det är framförallt muslimska kvinnor, som föder nya mohammeds i en takt som våra, i det här fallet svenska, kvinnor inte kan matcha.

Denna konspirationsteori är så vanvettig, att det inte är förvånande, att det finns människor som faktiskt tror att det är så.

Födelsetalen i världen styrs främst av en sak: Hög barnadödlighet ger höga födelsetal och tvärtom. Det har inte med religion att göra. (Ett litet undantag är extrema katoliker och evangeliker, som anser att preventivmedel är synd.) Om islam hade haft barnafödande som idé hade inte Iran haft lägre födelsetal än Sverige, som är den faktiska verkligheten. Nåja, det finns väl kanske någon vettskrämd stackare, som tror att dom sparar sig tills dom kommer till Sverige som väl måste vara det stora målet.

Knappast, utvecklingen i Iran, med flera andra muslimska länder, går snabbare än vad den någonsin gjorde i det här landet. Bland annat är en majoritet kvinnor, i Iran, som går vidare till högre utbildning. Många studerar också utomlands för att sedan återvända. Problemet i bland annat Iran är ett teokratiskt (religiöst) styre, som gör att människor som opponerar sig, företrädesvis högutbildade, blir förföljda och tvingas fly.

Tror ni att detta fiktiva hot mot Sverige bara är snack av lite knäppa konspirationsteoretiker? Nädå, kolla den här sidan: Nationellt Motstånd. Den här gruppen är naturligtvis inte ensam. Hur många är dom egentligen, organiserade eller inte, som framför sig ser en väpnad nationell kamp mot icke önskvärda element? Där de värsta förrädarna naturligtvis är dom som öppnat upp rikets gränser. Alltså den typen av politiker, inklusive ungdomar utan rösträtt, som kallas aktivister, som Brevik tog ihjäl.

Hur många är de människor som säger att, ja, kanske Brevik gjorde rätt?

Är ni förvånade över att det dyker upp figurer som Ausonius eller Mangs? Eller att boendet för ensamkommande flyktingbarn i Vallentuna vandaliseras innan det ens tagits i bruk? Det är bara att botanisera lite på nätet, eller att läsa kommentarerna under vissa artiklar, så ser man att Brevik har många supportrar, även om skribenterna inte säger det rent ut.

Det finns ett skrämmande antal individer som ser det forna Jugoslavien som förebild. Den regelrätta etniska rensningen, framförallt fördrivningen och slakten av muslimer, samtidigt som världssamfundet passivt tittade på. Ett icke försumbart antal svenska högerextremister åkte också till Jugoslavien som legoknektar.

Men, det handlar inte bara om den hårda kärnan som tycker att Brevik gjorde en välgärning, utan också om den kategori som tycker att det är samhällets fel, läs mångkulturens fel, att det blev som det blev.

Att mångkulturen skapat brottslighet och otrygghet. Som den här motbjudande insändaren som jag gav mig i kast med i Dalarnas Tidningar:

”NN förvränger den sanna bilden av brottsligheten i Sverige genom att blanda ihop småbrottslighet med grov brottslighet. Han bakar in parkeringsböter och fortkörning (som svenskarna står för) med grov brottslighet och får det att låta som att svenskarna står för den större delen av den grova brottsligheten.
Om sanningen ska fram så är 70-80 procent av dem som sitter i svenska fängelser, på grund av grov brottslighet, av annan härkomst än svensk!”

Så här ser verkligheten ut, om man tittar på det mycket grova brottet, att bringa en människa om livet (detta gäller skyldiga till dödligt våld 1997-2001, och deras etnicitet, vilket torde vara relevant även i dag, då det dödliga våldet inte ökat, utan snarare minskat. Dödligt våld kommunicerar också med övrig misshandel):

Etniska svenskar (alltså med båda föräldrarna födda i Sverige): 267, Övriga Norden: 32, övriga Europa: 34, Mellanöstern/Asien: 36, Afrika: 11, Mellan/Sydamerika: 10. (BRÅ: Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (2005), sid 44)


Siffrorna gäller etniska svenskar, invandrare eller med invandrarbakgrund, med en eller båda föräldrarna födda i annat land.

Det land som enskilt sticker ut är Finland, med 26 skyldiga. Ändå tror jag inte att det finns en enda vettig människa som vill strypa den fria rörligheten i Norden.

"70-80 procent av dem som sitter i svenska fängelser, på grund av grov brottslighet, av annan härkomst än svensk!” Visst ska vi ha yttrandefrihet, men håll med om att det är motbjudande. 

Sådana här insändare, och kommentarer, dyker upp med stor täthet, så fort chansen ges, och är naturligtvis organiserat. Även Wikipedia är hårt drabbat. Jag undrar, med tanke på hur verkligheten ser ut, hur en insändarskribent, typ den jag citerar, egentligen är skapt. Det kan ju knappast vara något bättre samhälle han eftersträvar, då hade han varit varsam med fakta, och läst på före.

Mångkulturen är naturligtvis även ett hot mot det svenska kulturarvet, uppmålat av, ja, människor, som väl inte ens vet att stångresningen midsommarafton är en tradition från Tyskland och Centraleuropa.

[För att vara lite lite lokalpatriot i mitt nya landskap, kan jag lägga till att vi i Falun förmodligen har Sveriges äldsta majstång. Den reses på Gettorget valborgsmässoafton, alltså samma dag som originalen i Europa. Att traditionen i Sverige flyttades till midsommar, berodde på att man helt enkelt inte kunde löva (maja) stången valborg. Det är säkert ingen slump att majstången dök upp i Falun, med mycket gruvhantering och tyska bergsmän.]

Så här skriver förresten Sverigedemokraterna om svensk kultur:

”En bra förutsättning för att något ska kunna integreras in i den svenska kulturen är att det finns något som påminner om det vi uppfattar som svenskt redan innan. Den kristna julen kunde tas in av svenskarna, eftersom de redan vid samma tid firade jól, på den förkristna tiden.”

Jaha, dom menar väl att pizzaätningen nyårsdagen (som är Sveriges största pizzaätardag) har tagits in i den svenska traditionen, tack vare att supandet nyårsafton är etablerat svenskt.

Jag måste erkänna att jag blir lite irriterad, när kulturpolitiska nollor, som sverigedemokrater, försöker definiera för mig, så intresserad av kultur och traditioner, att jag försöker lära mig mer, vad som är svensk kultur.

Det är också så att det kulturarv som skapat pizzaätningen nyårsdagen, är det enskilda kulturarv vi har störst problem med i Sverige. Den överlägset största andelen våldsbrott kan direkt kopplas till alkohol. Inte till invandrare från muslimska länder ...

Jag ska avsluta med att säga, att jag personligen tillhör en av de absolut värsta riskgrupperna som finns vad gäller brottslighet. Jag har varit arbetslös i stort sett fyra år och är för det mesta beroende av socialbidrag.

Ändå utgår jag från att ingen, inte en enda jävel, ser mig som en kollektiv brottsling, som vissa mindre nogräknade individer gärna ser det heterogena kollektivet invandrare.

Det finns minst sagt motbjudande tendenser i det här samhället.

Glöm Anders Brevik. Se i stället till att hålla koll på de presumtiva terrorister som ännu inte sitter i häkte, men som snart kan göra det om vi inte är vaksamma, och glöm inte alla dessa jag-är-inte-rasist-men ... som legitimerar det Brevik gjorde.

Dom är kanske ännu farligare.

Hur stort problemet är får man en fingervisning om, då organisationen Exit hjälpt närmare 700 personer bort från högerextrema kretsar. Hur många som är kvar är med största sannolikhet en mycket skrämmande siffra.

Svd  Bo-Inge Anderssons krönika i SVT

Ondskan ibland oss

Tragedin i Norge är obeskrivlig. En nation är i sorg, och vi är många som känner med landet. Vad många inte kan eller vill förstå, är att det var en av deras, eller våra, egna som utförde dådet. Det ingår inte i världsbilden att västerlänningar, i synnerhet blonda nordiska män utför fasansfulla gärningar.

Aningslösheten och en mentalitet av typen blundar-jag-tillräckligt-hårt-slipper-jag-se är förfärande. Vi är inte, och har aldrig varit förskonade från terror i väst. USA har mig veterligt varit utsatt för två stora terrorbrott i modern tid. 11:e september var extremt, och Al Qaida tilläts sätta skräck i världen. Oklahomadådet, som uppvisar likheter med det som skedde i Norge, utfördes av en egen galning, som heller inte var så ensam som görs gällande. Vi har haft Al Qaida-dåd i Storbritannien och Spanien. Två länder som har lidit hårt av terrorism från IRA respektive ETA, inhemsk terror. Japan räknas i stora drag till västvärlden, och har heller inte varit förskonade, där var det en inhemsk domedagssekt som spred cyanid i tunnelbanan.

Så förvrängd har vår världsbild blivit, att många direkt, utan att invänta fakta i målet, pekade ut, inte ens en terrorgrupp som ansvariga, utan muslimer. Det var kort och gott muslimska kroknäsor, apor, kamelknullare, och ett otal andra epitet, som bar ansvaret. Det var så självklart att det inte behövde diskuteras. Mellanöstern skulle helst göras om till parkeringsplats.

I stället var det en norsk pedofil (det är en vanligt förekommande fördom hos invandrargrupper, i vart fall i Sverige, att vi allmänt är pedofiler) som var ansvarig.

Var han ensam? Nej.

Kanske om dådet, men i den miljö av vilken han hämtade sin inspiration var han inte ensam. Och han hade många svenska vänner. Alltför många.

En hatisk människa, som är svag och stark på samma gång, och som ständigt vistas i en miljö där det är kutym att peka ut islam som det stora hotet mot väst, mot den egna, i den förvrängda tankevärlden, homogena nationen. Där ingen reagerar mot uttalanden, om att Gro Harlem Bruntland är landsförrädare och att politikerna vill införa sharialagar, utan tvärtom dunkas i ryggen, och säger att det är bra att någon vågar tala klartext.

Känns det igen. De här argumenten är vanligt förekommande, de finns mitt ibland oss; vardagsrasismen som legitimerar dårar som Anders Behring Breivik, och i värsta fall triggar.

Känns uttryck som Mona Muslim, landsförrädaren Bengt Westerberg, eller olika klintbergare, vandringssägner som understryker olika folkgruppers lägre kulturella nivå, igen?

De här vardagsrasisterna klarar av konststycket att dels att se sig själva som garanter för den västerländska civilisationen, dels att hemfalla åt det totala barbariet: Nämligen att INTE döma var och en efter sina gärningar, utan införa en slags kollektiv bedömning, som strider mot, ja, just det, den västerländska civilisationen.

Jag är snart 50 år. Jag har inte levt ett fläckfritt liv.

Jag har en ganska grovt kriminell bekant i den lilla församling jag kommer ifrån. Träffar jag honom, pratar jag med honom.

Jag hade en ingift i släkten som fick sparken från posten därför att han stal.

Jag hade ett antal i bekantskapskretsen som söp ihjäl sig. Det kommer kanske att bli fler.

Om människor skulle bedöma mig utifrån att jag känner kriminella, har haft kriminella släktingar och vänner som super ihjäl sig, skulle jag tycka att det var ett vidrigt samhälle.

Jag kan heller inte så till den milda grad förnedra mig intellektuellt, att jag börjar bedöma människor utifrån det synsätt som jag nyss förkastat.

Jag kan också tillägga att jag en period körde morgontidningar i Falun med omnejd. I gryningstimmarna ser man en del. Det blev mycket riktigt också några samtal till polisen. Jag kan intyga att den verklighet jag under den perioden såg och upplevde, skiljer sig från den verklighet, som via viskningsleken, frodas i radhusområden, som tillkännages kommentartrådar under tidningsartiklar, bloggar eller på Flashback forum. Men det är kanske, i motsats till mig, människor med ett fläckfritt förflutet, och med en oklanderlig omgivning, som viskar i radhusen, eller skriver på nätet.

Verkligheten och ondskan finns mitt ibland oss. Kanske redan hos dig själv eller grannen, även om du utan problem kan stava till namnet som står på dörren eller brevlådan.

Aftonbladet1   Aftonbladet2  Aftonbladet3 Expressen1  Expressen2  Expressen3 
DN1  DN2  DN3   DN4  Svd1  Svd2  Svd3  Svd4