Vad tusan händer i Arktis?

Först: Ända sedan 2007 har vi fått läsa påståenden om att Arktis återhämtar sig. Det finns människor som har livlig fantasi.

När jag tittar på bilderna från IARC-JAXA, undrar jag vad det är som händer med termostaten däruppe. Att vi har en långtidstrend mot allt mindre is är klarlagt, trots protester från en del håll. Men det här, som syns tydligt på IARC-JAXA:s bilder:

Detta är den senaste bilden, vad gäller isens utbredning är läget snarlikt vad som gällde samma dag år 2007, som gäller som bottenrekord för "sea ice extent":

Lite mer is här, lite mindre is där ... Men det finns en avgörande skillnad, och det är istäcket över den arktiska bassängen, inklusive det vi kallar för nordpolen: Isen spricker upp i de centrala delarna. Frågan är om isen smälter i centrum, eller om isen pressas utåt mot kanterna och smälter där? Resultatet blir det samma. Att fenomenet är nytt blir tydligt med den här bilden:

Augusti 2007, samma dag. "Angreppet" mot isen kommer fortfarande utifrån, in mot centrum. De insprängda områden som vi ser i år, med kraftigt försvagad is existerade inte under 2007. Jämför särskilt området norr om Svalbard/Frans Josefs Land/Tajmyrhalvön på de olika bilderna.

Hur isminimat kommer att se ut i september vet vi ännu inte, däremot kan vi slå fast att talet om Arktis återhämtning är nonsens, precis som påståendet att avsmältningen avstannat.

Och, skulle vi de närmaste veckorna, få ett stort område med öppet vatten i den arktiska bassängen, slås inte bottenrekordet från 2007. Det ryker all världens väg.

Vetenskapsteori och ad hominem

Jag fick en kommentar, på förra inlägget, från professorn i VETENSKAPSTEORI, där vederbörande ansåg att jag ägnade mig åt ad hominem, eller personangrepp - på ren svenska.

Det är bra att professor Nordin lyfter den frågeställningen. För frågan är dels vad som kan kallas för personangrepp, dels hur mycket en professor kan skämma ut det universitet han själv arbetar på. Utöver det kan man fundera i det lämpliga med stenkastning, i det glashus professorn själv placerat sig i.

Jag har tidigare varit inne på de inlägg som bland andra professor Nordin publicerade på bloggen The Climate Scam. Att han gjorde det tillsammans med ytterligare en professor och en docent, förbättrar inte saken, bara gör den mer tragisk.

Så här det i ett inlägg:

Andrew Mitchell representerar i Sverige det EU-land vars parlament via en ”granskningskommitté” den gångna veckan legitimerade undanhållande av vetenskapliga data, hån och mobbning av oliktänkande kollegor samt påtryckningar på vetenskapsredaktörer för att fördröja eller förhindra publicering av oönskade resultat. De för klimatetablissemanget fatala e-postläckorna bekräftar tidigare intryck av att det är så IPCC arbetar för att driva igenom sitt politiska uppdrag att lämna stöd till meningslösa ”klimatåtgärder”.

Det som bland andra professor Nordin skriver i anklagelseakten, har i alla akademiska granskningar, inklusive den under överinseende av Royal Society, avfärdats.

Så vad gör då professorn i VETENSKAPSTEORI för att hålla myterna enligt ovan vid liv? Jodå, han beger sig iväg på en resa, så långt bort från forskarvärld och kollegor en professor kan komma.

Han går på upptäcktsfärd bland bloggar som skrivs av mineralprospektörer och väderpresentatörer emeritus, han söker sanningen hos journalister som resulterat i inslag fällda av granskningsnämnden eller fått tidningar att skriva rättelser, för att inte tala om när professor Abraham fullständigt demonterar lord Monktons "föreläsningar". Professor Nordin som ständigt pratar om klimatforskning "som politiserad" hämtar naturligtvis inspiration hos den politiker som mest ägnar sig åt klimatet ... Och naturligtvis tankesmedjor som har Energi & Environment som husorgan (som håller så låg kvalité att ingen student skulle kunna hämta referenser därifrån), i första hand en tankesmedja, där oväntat nog de flesta personer, alla närmare bestämt, som jag nämnt i stycket figurerar.

Det tål att funderas på om de svepande grundlösa anklagelserna professor Nordin strör kring sig är att räkna som personangrepp, eller bara förtal, eller falsk tillvitelse. Det tål också att funderas över om där finns några hästar kvar på stuteriet.

Professor Nordin har också några kommentarer bland blogginläggen som förtjänar att lyftas fram:

SMHI:s väderprognos för södra Sverige i går kväll var uppehåll och växlande molnighet. Idag körde vi från Linköping till Skåne, med ideliga skurar hela vägen ned. Och nu, kl 18.15 så skurar det fortfarande (jag hann bara att klippa halva gräsmattan). Men eftersom SMHI förvarar de vetenskapliga metoderna bakom IPCC, så tycker de säkert att det är OK att i efterhand vrida till sina data så att de stämmer med prognoserna?

I och för sig håller ej heller det ursprungliga inlägget någon högre kvalité ... Och riktigt korkat blir det när professor Nordin i andra inlägg glatt hänvisar till UAH-mätningar, som alldeles utmärkt stämmer överens med marknära dito ...

Och här ett närmast patologiskt utfall:

Det finns många skäl till att på sikt överge ett fossilbaserat samhälle. Men måste vi LJUGA för detta? Och är det legitimt att slösa skattepengar på att gräva ned CO2 i marken, att tvinga på industrin en förtida avveckling, att lura folk att köpa etanoldrivna bilar, och att basera skolutbildningen på en LÖGN? Allt för den goda sakens skull?

Hur skulle det vara med lite saklig information? Folk kan väl tänka själva. Eller menar du att ”allmänheten” är så korkad att du och dina gelikar måste UPPFOSTRA dem? (Ursäkta vredesutbrottet)

Kommentar överflödig.

De som ägnar sig åt klimatforskning är alltså lögnare. Svårt att värja sig mot. Den som försvarar sig mot ett sådant påstående, riskerar att peka ut andra som lögnare. Lite grann som frågan "har du slutat slå din fru?". En professor i VETENSKAPSTEORI kan sådant där.
Men den stora frågan är hur ett universitet kan tolerera att en professor ägnar sig åt systematiskt förtal av sina kollegor. Det är illa nog när svensson ägnar sig åt falsk tillvitelse, men när en professor gör det som en del i det vardagliga samtalet undrar jag om det inte är dags att klippa passerkortet.

Detta gäller för övrigt även herrar Stilbs och Ahlgren.

Maggie Thauersköld Crusell begär jag inte bättre av.

Svarta listan???

Ofta, ofta i klimatdebatten dyker det upp påståenden om att forskarna inte är eniga, eller till och med, att riktiga klimatforskare tror inte på det här med att koldioxiden har någon betydelse för klimatet. Vi är säkert många som har undrat över vilka dessa forskare är, för påståendena om oenighet i forskarvärden har liksom hängt i luften, för att inte tala om nyfikenheten om vilka dessa "riktiga" forskare är, dessa som vi alltså bör lyssna till.

När nu äntligen skeptikerna fått hjälp med detta, visar det sig att de är djupt otacksamma. Harmen visar inga gränser. Flertalet bloggar som driver politisk kampanj mot klimatforskningen, talar indignerat om att forskare som uttrycker tvivel mot, eller inte tror på, att människan har stor del i den globala uppvärmningen, nu har satts upp på en svart lista.

Jo, ni läste rätt. Forskare som avviker från den gängse uppfattningen skulle alltså vara uppsatta på en svart lista.

Tiotusenkronorsfrågan: Vem eller vilka är det som säger att denna lista är svart?

Jodå, skeptikerna själva! Anledningen är minst sagt genomskinlig. Man vill stå utanför, man vill klä sig i säck och aska och säga att man inte är accepterade i forskarvärden. En slags sanningens martyrer; penningsugna klimatforskare som förföljer dessa stackars sanningsägare, som absolut inte har någon koppling till nyliberala tankesmedjor eller till fattiga olje- eller energibolag.

Naturligtvis beror en stor del av harmen på att listan över, bland annat, forskare, som citeras som klimatskeptiker, är så förbannat tunn. Om vi nu inte räknar forskning som rör kol- och oljeindustrin, som särskilt meriterande när vi bedömer kunskaper om klimatet. Eller att utan några djupare kunskaper ha presenterat väder i någon TV-kanal (om någon vill jämföra Pär Holmgrens utbildning med Anthony Watts dito, så varsågod ...).

Där finns naturligtvis seriösa forskare på listan, blandat med rena mytomaner som Fred Goldberg och Nils-Axel Mörner. Det finns för övrigt inga seriösa skeptiker som refererar till Goldberg och Mörner, som har diskvalificerat sig själva, genom att utge sig för att vara något annat än vad de är.

Och skulle det finnas seriositet på bloggen The Climate Scam, så döljer man den väl.

När en professor i vetenskapskommunikation, Ingemar Nordin, i tid och otid refererar till bloggen Watts Up With That*, i stället för, som det anstår en professor, till vetenskaplig litteratur, så är förfallet långt gånget. Är det vad han lär sina studenter? Att det är ok att referera till icke underbygda källor. Karln är en vandrande skamfläck för Linköpings Universitet. Eller tror han verkligen att han som professor i vetenskapskommunikation kan uttala sig privat - samtidigt som han ger tyngd åt sina uttalanden med professors namn? I så fall är han korkad på riktigt.

En annan pajas är Peter Stilbs, som också huserar på The Climate Scam. Jag menar, hur tusan kan man sitta i en nyhetsstudio, säga att man kan slå vad om att det ska bli kallare, för att sedan backa ur med hänvisning till att det inte finns något bra sätt att mäta medeltemperatur på, för att några månader senare skriva under en debattartikel som talar om att den globala medeltemperaturen bara stigit med 0,2 grader sedan 50-talet ... Mannen är ett under av inkonsekvens. Jag förstår att han å skeptikerkårens vägnar oroas över att finnas med på en lista tillsammans med andra lika inkonsekventa. Klimathaverister trivs bäst om det inte blandas in sådana oväsentligheter, som vad dom sagt tidigare eller vad andra källor säger.

Göran Ahlgren finns också med på listan. Hans bidrag till mänskligheten är en ren lögn om klimatforskaren Phil Jones. Det kan också vara ett misstag att G Ahlgren finns med på listan. Uppenbarligen har han förväxlats med en namne, som forskar kring bland annat urologi och prostatacancer. Fullt förståerligt; ingen höjer på ögonbrynen om en skeptiker kvackar inom ett område som ligger långt ifrån kompetensen. Tror ni förresten att Ahlgren bett Jones om ursäkt? Knappast, sådan hederlighet existerar inte i kretsen av Stockholmsinitiativet. Där handlar det uteslutande om att sprida så mycket dynga som möjligt, och hoppas att en del fastnar. Det är så dom arbetar.

Det är alltså skeptikerna själva som kallar listan svart. Och även om så inte var tanken från början, så mörknar naturligtvis listan ju flera namn man kollar. Om alltförmånga upenbarligen ohederliga människor samlas på en lista, kan den omöjligen kallas vit.

Jag måste erkänna själv att jag är lite tveksam till sådana här listningar, men när det handlar om dessa ständiga politiska atacker mot forskning som rör klimatet, är det nödvändigt. Allmänheten har rätt att få veta vilka, och hur trovärdiga dessa är, som ständigt säger att de forskare som är insatta i ämet har fel. Som Stephen Schneider et al visar artikeln, som pulicerats i den ansedda tidskriften Proceedings of the National Academy of Science of the United States of America, rent ut hur marginaliserade de klimatskeptiska (forskarna) är i den akademiska världen. För att bli citerad som polarforskare räcker det exempelvis inte med att ha besökt Svalbard, om nu någon till äventyrs trodde det.


* Bloggen WUWT har nu snöat (isat?) in på den arktiska isen, och jag blir inte klok på om dom bara försöker lura i folk, att den arktiska isen återhämtat sig, eller om dom verkligen tror på posterna som dom publicerar. Hur som helst kommer deras "analyser" att straffa sig, hårt. Oavsett vad Watts & co producerar framöver, kommer dom att påminnas om debaclet med den arktiska isens återhämtning. WUWT har hamnat i djupt hål, och Steven Goddard är flitig som en grävmaskin ...

Cryosphere Today per den 25 juni 2010. Diagrammet visar arean för den arktiska isen. Bottenrekord för den här tiden. Avsmältningen måste sakta in, rejält, om inte nordpolen ska bestå av spridda isflak i september. Avsmältningen kommer dock troligen att fortsätta oförminskat, då iskoncentrationen börjar minska i den arktiska bassängen, vilket medför att solinstrålningen kommer åt öppet vatten i stället för att reflekteras.

Goodbay centern ...

Att Maud Olofsson är pressad av opinionssiffror och interna stridigheter är fullt förståeligt. Att hon säger att miljöpartisterna är "värre än kommunister" är inte förståeligt.

Bara ett bevis för att centerledaren Maud Olofsson väger för lätt. Att säga att ett parti är värre än kommunister är grovt, faktiskt grövre än att säga, att Maud Olofsson inte är klok, vilket jag gör. Hon är ingen person jag vill se i en kommande regering. Vilket hon teoretiskt kan komma att göra; en minister behöver inte sitta i riksdagen.

Bakgrunden till hennes hjärnsläpp är, att miljöpartiet anser att friskolor ska redovisa vinst till skolverket. Jag måste säga att jag häpnar. Måste inte friskolor rapportera om sin ekonomi till skolverket? Är Sverige av i dag så släpphänt, att vi skickar ut skattemedel, till privata företag, utan att begära redovisning tillbaka?

Och om nu centerledaren Maud Olofsson är bekymrad över friskolornas väl och ve kanske hon skulle ta och diskutera det här med ansvarig minister. Personligen är jag skeptisk till friskolor, men ser ändå att dom är värdefulla med sin annorlunda pedagogik. Att de skulle tillåtas ha aktieutdelning exempelvis, har jag däremot ingen förståelse för.


Kärnkraftsomröstningen i riksdagen, är en källa till våndan hos centern. Och helt i onödan. Centern kunde från början ha sagt, att partiet inte deltar i någon stor omläggning av energipolitiken, med mindre än en blocköverskridande uppgörelse. (Jag är inte ens säker på att statsministern Fredrik Reinfeldt är förtjust i centerns ställningstagande i kärnkraftsfrågan. Han, om någon, är inte intresserat av ett borgerligt parti, som kanske får 3,8 % i valet ...)

Ansvariga centerpartister säger att dom inte bytt åsikt i sakfrågan. Det begriper jag också. Man har bytt åsikt för att bli ett mera attraktivt parti bland väljarna.

Jag är lite sur för att jag inte hittar rätt länk just nu (återkommer med uppdatering). Men en blogg hänvisade till en undersökning, om vad som hindrade väljarna från att rösta på centern. Några av skälen var att "centern inte var ett pålitligt borgerligt parti" - och kärnkraften.

Var det någon som funderade på varför väljarna röstade på centern? På mig låter det här som sämsta sortens populism. Från idéparti till populistisk vindflöjel. Vilket också väljarna har genomskådat.

Av idépartiet centern återstår nu en spillra, någon slags nyliberal propagandacentral (naturligtvis 30 år efter sin tid), som knappast kommer att glädja några andra andra väljare, än dom som ändå aldrig kommer att rösta på centern.

Sorgligt.




Svd 1 2 3 4 5 Aftonbladet

Hybris?

Jag är inte människa att avgöra hur mycket sanning det ligger i alliansens planer på "att krossa Maria Wetterstrand", i så fall spelar de högt. Eller rättare att låta den borgerliga pressen sköta om det.

Jag minns hur centern en gång tog debatten mot miljöpartiet, med utgångspunkt i att centern hade en mera trovärdig miljöpolitik. Nu verkar man skjuta in sig på att miljöpartiet har för mycket miljöpolitik. Hm, är det något parti som blivit mera pragmatiskt så är det väl miljöpartiet.

Att sedan centern har vänligheten att indirekt tala om för väljarna, att de ska rösta på miljöpartiet, om väljarna håller med naturskyddsföreningen stärker naturligtvis inte centerns aktier hos väljare som prioriterar miljön.

Det är möjligt att centern vill framstå som ett trovärdigt miljöparti. Men det kommer att bli helt omöjligt att odla den bilden om det ligger sanning i Aftonbladets avslöjande. Alliansens planer kommer i så fall att träffa alliansen rakt i veka livet. Alltså slå mot den kanske svagaste länken i alliansen - centern.

Jag måste säga att jag är lite skeptisk till uppgifterna om alliansen skulle ha en uttalad strategi, att krossa Maria, men helt säker är jag inte. I så fall är det en hybris, som med stor sannolikhet kommer att straffa sig.

Tidig smälta i Arktis

Att situationen för den arktiska isen är allvarlig, tror jag att de flesta av oss inser (dock inte alla, men det återkommer jag till), men kanske inte vidden av hur allvarligt det är.

Isens utbredning och area ligger på, för den här tiden, låga nivåer samtidigt som volymen rasar. Jag visar här de aktuella diagrammen från i tur och ordning isutbredning, area och volym.

NSIDC visar isens utbredning, vilket definieras som hav täckt med 15% is. Kurvan jämförs med medelvärdet 1979-2000, och med 2007, som var bottenåret för isutbredning i Arktis; lite drygt 4 miljoner kvadratkilometer - och då återstår inte mycket tills Nordpolen per definition är isfri.

Cryosphere Today redovisar isens sammanlagda area, alltså summan av isflaken. Länkens bilder visar hur isens koncentration är fördelad i området, alltså en vink om var någonstans isen luckras upp, och är på väg att smälta.

Polar Science center ger en bild av hur den sammanlagda volymen havsis utvecklar sig. Och den bilden är allt annat än ljus. Frågan är alltså inte om Nordpolen i framtiden kommer att vara isfri under slutet av sommaren, utan när.


Men, det finns några som inte tar det här på allvar. Och om de förstår vad som håller på att hända, så låtsas de inte om det. Det främsta exemplet på detta är några personer kring bloggen Watts Up With That.

Watts & Co tycker naturligtvis inte om seriös forskning kring den arktiska isen, utan lägger ner mycket energi på att analysera US Navys "isprognossystem" PIPS 2.0.

Detta är bara för underbart:

(Everyone agrees that PIPS2 is the best available data source of historical ice thickness. Please don’t start another conversation about that topic.) Watts Up With That 

Uppenbarligen har Watts budskap inte nått fram till US Navy ... Inte till ryssarna heller för den delen. För att göra en lång historia kort:

Watts & Co har presenterat en serie bilder av isens tjocklek, där man kan se isens tjocklek - runt tre meter i större delen av Arktis, ofta tjockare. Problemet för ryssarna var att de hade en flytande polarforskningsstation i den kanadensiska arktiska delen, belägen på ett isflak som, just det, höll på att brytas upp. Forskarna måste evakueras, och den ryska atomisbrytaren Russia lämnar Murmansk i andra halvan av maj för att effektuera detta. Isbrytaren som är byggd för att klara maximalt 2,8 meter is plöjer sig alltså igenom Watts över tre meter tjocka is på sin väg för att undsätta polarforskarna.

Naturligtvis var inte isen tre meter tjock, Russias kapten pratade om 2 meter tjock is, även om man fick problem i fält med packis. Ryssarna är naturligtvis inte så dumma att de hade gett sig iväg genom Arktis med isbrytare, om isen varit 3 meter eller tjockare.

Ändå har Steve Goddard använt uppgifterna från PIPS 2.0 för att volymberäkna den arktiska isen. Resultatet:

För helvete! Är dom kloka på WUWT? En amatörmässig beräkning (Goddard har kommit fram till att isen nog är konformad i stället för flak, alltså måste Polar Science Center ha fel) läggs, utan någon förklaring, in på NSIDC:s diagram över isens utbredning. En volymkurva mot en areaaxel ... Och är bloggen tillräckligt oseriös behöver man inte bry sig om sådana petitesser som upphovsrätt.

Stor humor blir det i och med att bloggen WUWT envist har hävdat att forskare som Mann och Briffa har myglat med temperaturrekonstruktioner. Jag vet inte hur många bloggposter på temat "hide the decline" som spottat ut från WUWT. Men är bloggen tillräckligt oseriös behöver ägaren inte heller bekymra sig om trovärdighet.

Läsarna på bloggen WUWT har heller inte tagit Watts uppmaning, om att PIPS 2.0 är det bästa vi har för att mäta volym, på allvar. Kommentartrådarna har faktiskt varit ganska underhållande att läsa. Steve Goddard har bitvis varit ganska irriterad över att bloggläsarna inte inser det förträffliga med PIPS 2.0 och Goddards egna beräkningar. Faktiskt en ny ton som jag inte tidigare noterat på den bloggen. Steve Goddard har bland annat fått rådet “when in a hole stop digging”.

Och den här gången har de gått ut så hårt på temat "den arktiska isens återhämtning" att det kommer att låta illa, när de ska till att lämna klaveret.


Det är inga nyheter det här med att volymen för den arktiska isen rasar. Icke desto mindre har vi ända sedan 2007 fått läsa kommentarer om att den arktiska isen återhämtar sig. Det fanns till och med dom som gick så långt, att när SVT sänt ett program om den arktiska isen, att dom anmälde programmet till granskningsnämnden. Där kan man tala om klimathaverister. Sjukligt.

Uppenbarligen finns det folk som kräver att när SVT eller SR pratar om att den arktiska isen krymper, och är på väg att försvinna sommartid, ja, då ska medierna för att få balans leta upp någon som säger att det inte är sant; strunt samma att det inte går att hitta några seriösa forskare som säger så.

Det här är ju nästan gulligt: Klimatskammen skickar iväg en bloggpost på temat att NASA ska ut på en fälttripp till Arktis:

Det tycks dock inte vara någon som ifrågasätter att Arktis förändras fortare än någonsin och att detta beror på AGW.

Men hur mycket forskning ska det behövas om Arktis innan vissa begriper vad som håller på att hända? Och att NASA ska göra en noggrann studie av Arktis  är väntat. Det här handlar om vitala intressen för USA, när ishavet förändras. Och NASA kommer knappast att basera sina rön på PIPS 2.0. Den delen får Watts & Co hållas med.

Stor humor på klimatskammen

Några klimathaverister i Stockholmsinitiativet (SI) känner sig uppenbarligen förfördelade för att inte Svenska Dagbladet ger dem deras, i deras ögon, rättmätiga nyhetsutrymme. Två artiklar som man uppenbarligen slitit med i sitt anletes svett, publiceras  på bloggen The Climate Scam.

Den första bloggposten handlar om Storbritanniens ambassadörs debattartikel i Svd om hur man ska gå vidare efter köpenhamnsmötet. Föga förvånande anser herrarna i SI att vi ska lägga ner klimatarbetet eftersom vi ändå inte vet någonting. De har rätt så långt att just dom inte vet någonting.

Eller vad sägs om det här:

Andrew Mitchell representerar i Sverige det EU-land vars parlament via en ”granskningskommitté” den gångna veckan legitimerade undanhållande av vetenskapliga data, hån och mobbning av oliktänkande kollegor samt påtryckningar på vetenskapsredaktörer för att fördröja eller förhindra publicering av oönskade resultat. De för klimatetablissemanget fatala e-postläckorna bekräftar tidigare intryck av att det är så IPCC arbetar för att driva igenom sitt politiska uppdrag att lämna stöd till meningslösa ”klimatåtgärder”.

Den viktigaste granskningen av de påstådda oegentligheterna har utförts av en grupp utsedd av Royal Society i England. Granskningen visar att SI inte ägnar sig åt något annat än förtal och ryktesspridning. Nära gränsen för brottslighet alltså. Dock tror jag att en rättegång skulle sluta med friande dom, då dessa herrar i SI knappast kan anses som tillräkneliga, akademiska titlar till trots.

Naturligtvis är inte knäppgökarna i SI nöjda med en vetenskaplig granskning av "Climategate". Man vill ha en politisk granskning som säger att tusentals forskare i och kring klimatet är kriminella myglare. Senator Inhofe är förebild för SI, som annars brukar säga att man inte vill ha någon politisk inblandnin i forskningen. Hm.

Den andra bloggposten, som av förståeliga skäl inte heller publicerats på Svd, handlar om debattartikeln av de nio (var det visst) professorer på Bolincentret som jag tidigare skrivit om.

Återigen hävdar SI att man inte ska göra något eftersom vi egentligen inte vet något ... Och omgående bevisar de här SI-medlemmarna att det stämmer. Det här är stor humor:

Satellitmätningar från och med 1979 visar en global temperaturökning på c:a 0,2 grader sedan dess. Hur mycket, om något, av denna ökning som betingas av koldioxidutsläpp är okänt. Satellitobservationerna måste också ses i perspektiv mot den ökning på 0,4 grader som ägde rum i början på 1900-talet.

Detta ska ses i ljuset av det inlägg som publicerades dagen före på samma blogg: De aktuella temperaturerna från Dr Roy Spencer (Skeptiker som jag faktiskt vill hålla som seriös, så länge han håller sig borta från Anthony Watts blogg):

http://www.theclimatescam.se/2010/06/05/temperaturer-maj-2010/

Ja inte fan liknar det några 0,2 grader sen 1979 inte ...

Jag undrar om inte herrarna skulle läst bloggposten av Thauersköld Crusell innan de publicerade sitt eget, eller rör det sig om galopperande senilitet. De här professorerna kanske borde lägga till ett emirutus i titeln ...

Det här är också kul:

Några av oss inom Stockholmsinitiativet skrev emellertid en replik för att öppna upp en diskussion.

Kul, öppna upp för en diskussion. Hurdå? Genom förtal och en total brist på respekt för vetenskapligt arbete? Det finns väl inte en vettig människa som vill ha med Stockholmsinitiativet att göra efter såna här inlägg.