Svarta listan???

Ofta, ofta i klimatdebatten dyker det upp påståenden om att forskarna inte är eniga, eller till och med, att riktiga klimatforskare tror inte på det här med att koldioxiden har någon betydelse för klimatet. Vi är säkert många som har undrat över vilka dessa forskare är, för påståendena om oenighet i forskarvärden har liksom hängt i luften, för att inte tala om nyfikenheten om vilka dessa "riktiga" forskare är, dessa som vi alltså bör lyssna till.

När nu äntligen skeptikerna fått hjälp med detta, visar det sig att de är djupt otacksamma. Harmen visar inga gränser. Flertalet bloggar som driver politisk kampanj mot klimatforskningen, talar indignerat om att forskare som uttrycker tvivel mot, eller inte tror på, att människan har stor del i den globala uppvärmningen, nu har satts upp på en svart lista.

Jo, ni läste rätt. Forskare som avviker från den gängse uppfattningen skulle alltså vara uppsatta på en svart lista.

Tiotusenkronorsfrågan: Vem eller vilka är det som säger att denna lista är svart?

Jodå, skeptikerna själva! Anledningen är minst sagt genomskinlig. Man vill stå utanför, man vill klä sig i säck och aska och säga att man inte är accepterade i forskarvärden. En slags sanningens martyrer; penningsugna klimatforskare som förföljer dessa stackars sanningsägare, som absolut inte har någon koppling till nyliberala tankesmedjor eller till fattiga olje- eller energibolag.

Naturligtvis beror en stor del av harmen på att listan över, bland annat, forskare, som citeras som klimatskeptiker, är så förbannat tunn. Om vi nu inte räknar forskning som rör kol- och oljeindustrin, som särskilt meriterande när vi bedömer kunskaper om klimatet. Eller att utan några djupare kunskaper ha presenterat väder i någon TV-kanal (om någon vill jämföra Pär Holmgrens utbildning med Anthony Watts dito, så varsågod ...).

Där finns naturligtvis seriösa forskare på listan, blandat med rena mytomaner som Fred Goldberg och Nils-Axel Mörner. Det finns för övrigt inga seriösa skeptiker som refererar till Goldberg och Mörner, som har diskvalificerat sig själva, genom att utge sig för att vara något annat än vad de är.

Och skulle det finnas seriositet på bloggen The Climate Scam, så döljer man den väl.

När en professor i vetenskapskommunikation, Ingemar Nordin, i tid och otid refererar till bloggen Watts Up With That*, i stället för, som det anstår en professor, till vetenskaplig litteratur, så är förfallet långt gånget. Är det vad han lär sina studenter? Att det är ok att referera till icke underbygda källor. Karln är en vandrande skamfläck för Linköpings Universitet. Eller tror han verkligen att han som professor i vetenskapskommunikation kan uttala sig privat - samtidigt som han ger tyngd åt sina uttalanden med professors namn? I så fall är han korkad på riktigt.

En annan pajas är Peter Stilbs, som också huserar på The Climate Scam. Jag menar, hur tusan kan man sitta i en nyhetsstudio, säga att man kan slå vad om att det ska bli kallare, för att sedan backa ur med hänvisning till att det inte finns något bra sätt att mäta medeltemperatur på, för att några månader senare skriva under en debattartikel som talar om att den globala medeltemperaturen bara stigit med 0,2 grader sedan 50-talet ... Mannen är ett under av inkonsekvens. Jag förstår att han å skeptikerkårens vägnar oroas över att finnas med på en lista tillsammans med andra lika inkonsekventa. Klimathaverister trivs bäst om det inte blandas in sådana oväsentligheter, som vad dom sagt tidigare eller vad andra källor säger.

Göran Ahlgren finns också med på listan. Hans bidrag till mänskligheten är en ren lögn om klimatforskaren Phil Jones. Det kan också vara ett misstag att G Ahlgren finns med på listan. Uppenbarligen har han förväxlats med en namne, som forskar kring bland annat urologi och prostatacancer. Fullt förståerligt; ingen höjer på ögonbrynen om en skeptiker kvackar inom ett område som ligger långt ifrån kompetensen. Tror ni förresten att Ahlgren bett Jones om ursäkt? Knappast, sådan hederlighet existerar inte i kretsen av Stockholmsinitiativet. Där handlar det uteslutande om att sprida så mycket dynga som möjligt, och hoppas att en del fastnar. Det är så dom arbetar.

Det är alltså skeptikerna själva som kallar listan svart. Och även om så inte var tanken från början, så mörknar naturligtvis listan ju flera namn man kollar. Om alltförmånga upenbarligen ohederliga människor samlas på en lista, kan den omöjligen kallas vit.

Jag måste erkänna själv att jag är lite tveksam till sådana här listningar, men när det handlar om dessa ständiga politiska atacker mot forskning som rör klimatet, är det nödvändigt. Allmänheten har rätt att få veta vilka, och hur trovärdiga dessa är, som ständigt säger att de forskare som är insatta i ämet har fel. Som Stephen Schneider et al visar artikeln, som pulicerats i den ansedda tidskriften Proceedings of the National Academy of Science of the United States of America, rent ut hur marginaliserade de klimatskeptiska (forskarna) är i den akademiska världen. För att bli citerad som polarforskare räcker det exempelvis inte med att ha besökt Svalbard, om nu någon till äventyrs trodde det.


* Bloggen WUWT har nu snöat (isat?) in på den arktiska isen, och jag blir inte klok på om dom bara försöker lura i folk, att den arktiska isen återhämtat sig, eller om dom verkligen tror på posterna som dom publicerar. Hur som helst kommer deras "analyser" att straffa sig, hårt. Oavsett vad Watts & co producerar framöver, kommer dom att påminnas om debaclet med den arktiska isens återhämtning. WUWT har hamnat i djupt hål, och Steven Goddard är flitig som en grävmaskin ...

Cryosphere Today per den 25 juni 2010. Diagrammet visar arean för den arktiska isen. Bottenrekord för den här tiden. Avsmältningen måste sakta in, rejält, om inte nordpolen ska bestå av spridda isflak i september. Avsmältningen kommer dock troligen att fortsätta oförminskat, då iskoncentrationen börjar minska i den arktiska bassängen, vilket medför att solinstrålningen kommer åt öppet vatten i stället för att reflekteras.