Climatgate ett år

Vi skriver november månad. Snön ligger vit här i Grycksbo, ute på småtjärnarna har pimpelfiskarna gjort entré. Vintern har kommit till oss, detta år som kanske blir det varmaste sedan mätningarna startade.

Även november månad har varit mycket varm, främst i Kanada och Ryssland. Globalt är det först de senaste dagarna som temperaturen gått ned under förra årets rekordkurva. För den som vill kolla hur temperaturen utvecklas dag för dag är det bara att gå in på http://discover.itsc.uah.edu/amsutemps/ och installera Java, om det inte finns i burken.

Naturligtvis säger enskilda dagar, månader eller ens år något om hur klimatet utvecklas. Dessvärre har det blivit så att enskilda perioder plockas ut från kurvorna för att visa, att vi exempelvis inte haft någon uppvärmning den senaste 12-årsperioden. De senaste 12 åren?

Hoppsan! Det stämmer inte. De tolv åren bygger på att man börjar med 1998, med en extrem El Nino, och avslutar med 2009. Det innevarande 2010 måste hållas utanför statistiken, samtidigt som 1998 finns kvar. Det gäller att hålla tungan rätt i mun för dom som körsbärsplockar serier.

Tittar man i stället på långtidstrenden hos Roy Spencer, ser man att den visar en temperaturökning på 0,14 grader per decennium. Avgörande för att denna långtidstrend ska hållas är dock att temperaturen snart sjunker, kraftigt. Det behöver faktiskt bli några månader med i stort noll i avvikelse från referensperioden.

Den satellitmätning som jag refererar till här mäter temperaturen en bit upp i atmosfären. Det går alltså inte att direkt jämföra värdena med avläsningar från instrument på marknivå.

Men man kan jämföra trender. Man kan se att utvecklingen är lika, vare sig man tittar på satellitmätningar eller på instrument på markplanet. Till en del skiljer det, vissa år visar satelliterna varmare, andra år markstationerna. Det går att plocka ut trender för några år, där olika mätmetoder kan skilja sig åt. Ju längre tid desto mindre, eller ingen skillnad alls. Ingen seriös forskare, eller bloggare heller för den delen, ser något märkligt i detta.

Men, det finns charlataner.

Och det är här jag kommer in på hackerskandalen på East Anglia University (EAU), för ganska precis ett år sedan. Mailen som stals, och som sedan flitigt kommenterats av olika klimathaverister, sägs bland annat visa hur Phil Jones, som ansvarig för Climatic Research Unit (CRU), fifflat med temperaturerna för att förstärka den globala uppvärmningen.

Finns det då fog för anklagelserna? Hur ser verkligheten ut när vi ställer CRU-kurvan mot UAH-dito?

Svaret på första frågan måste bli nej. Bilden hämtat från Wood for trees.Lägg märke till skillnaderna mellan kurvorna, ibland visar UAH högre värde, ibland tvärtom. UAH-kurvan ska egentligen lyftas för att baslinjerna ska stämma, men det är en petitess.

Det är därför beklämmande att läsa professor Ingemar Nordins utgjutelser över professor Phil Jones, på bloggen TCS, ett inlägg där professorn i all ödmjukhet i mångt och mycket använder sig själv som referens. Slutsatserna han drar blir dock inte sannare för det.

Ingemar Nordin är professor i vetenskapsteori. Jag vet inte om det krävs kunskaper i att kunna läsa ett diagram, men Nordin borde inte vara okunnig om hur temperaturen utvecklat sig, när man jämför olika diagram, exempelvis jämförelsen ovan. Mot bakgrund av detta ter sig professor Nordins närmast patologiska utfall mot Jones som bisarrt.

Ingemar Nordin verkar uppriktigt sagt så virrig i sin argumentation, att han av hälsoskäl borde avstå från att undervisa.

Uppdatering:

UAH-kurvan, med trendlinje. Samma källa som bilden ovan.

Svd