Medeltidens värmeperiod - myt eller verklighet?

Vad vet vi egentligen om den medeltida värmeperioden? Inte mycket, om vi ska tolka de mycket motsägelsefulla uppgifterna, de som vi faktiskt kan få fram om denna omstridda period.

Vad är vi säkra på i dag?

I stort inte mera än att den medeltida värmeperioden INTE klarade av att smälta bort de glaciärer som i dag försvinner, och som bringar i dagen föremål från varmare perioder längre tillbaka.

Det rör sig inte om glaciärer som rör sig, och som därför dragit fram arkeologiska fynd. Det rör sig i stället, om platser som varit täckta med snö och is, sedan pilbågen, eller vad det nu var för något, lämnades kvar efter en jakt i forn tid. Dessa platser har i dag smält fram, snön och isen är borta – ingen iskant som dragit sig tillbaks. Det finns även fynd i svenska fjällen Även om dessa fynd, inte beror på isfläckar som smält bort totalt. Det finns alltså en möjlighet att det rör sig om material som flyttats av isen och då blir resultaten osäkra. Jag har för mig att det finns fynd från platser där isen smält bort, men jag är inte helt säker, och kan inte lämna referenser.

Ovanstående är ändock tillräckligt för att misstänka att den så kallade MWP är överdriven i klimatologiska sammanhang. Tittar man på vissa alster av skeptikerna kan slås fast att överdrifterna är groteska. Att bedöma MWP kräver kritisk granskning, och en levande diskussion – och debatt. Att bara ifrågasätta MWP, eller klimatforskningen, kräver inte någon som helst intellektuell ansträngning.

Kritisk granskning är inte detsamma som ifrågasättande. Ifrågasätta kan vem som helst göra, det kräver inga kunskaper alls. Det kräver inte ens att man bryr sig om de fakta som finns. Bara en stor trut och/eller ett fungerande tangentbord.

Vi vet att det, i vart fall, på sina ställen var ett hyggligt klimat under MWP, men hur gynnsamt? En berättigad fråga då säd odlades på Grönland, samtidigt som öborna tvingades importera brödsäd. Så gynnsamt kan ändå inte klimatet ha varit. Grönlänningarna var beroende av handel, som jag tidigare skrivit om.

För att rätt kunna bedöma MWP behöver vi ökad kunskap. En av dom som ger oss denna kunskap är klimatforskaren Michael Mann. Han har producerat resultat som såväl bekräftar som motsäger MWP. Att det finns haverister som godkänner vilken dynga som helst, bara det bekräftar en varm MWP, och helst ett ”grönt” Grönland kan vi lämna därhän. Inklusive Loehle, här i haveristen McIntyres tappning. Att körsbärsplocka studier bara för att dom säger det man önskar är vetenskapligt dödgräveri. Men McIntyre har aldrig varit vetenskapsman, och kommer aldrig att bli det. Loehle är flygplanskonstruktör.

Och är jag intresserad av detaljer inom klimatforskningen, frågar jag en specialist på klimatforskning. Är jag intresserad av aerodynamiken kring en flygplansvinge, frågar jag exempelvis Loehle – inte en klimatforskare.

Att Fredrik Charpentier Ljungqvist faktiskt refererar till Loehle i sitt arbete är inte bra gjort av en seriös historiker. Loehles arbete är inte seriöst.

För att bedöma MWP måste vi också studera vad vi INTE finner. Eller inte har funnit, då kanske ingen på allvar har letat. Vi vet att trädgränsen i dag kryper uppför fjällsidorna. Det måste trädgränsen gjort även under MWP. Eftersom det efter MWP blev kallare måste snö och is ha täckt det växte och frodades utefter fjällsidorna. OM det är så att MWP hade något som påminner om dagens temperaturer, bör i vart fall buskar ha växt sig så stora att man hittar spår av dessa när glaciärer smälter undan. Och eftersom dessa buskar/träd var rotfasta när isen kom, så bör de hittas där de växte – alltså inte dit glaciären drog dem.

Detta mina vänner är en sak att undersöka för den som seriöst vill veta sanningen om MWP.

Uppdatering 2010-11-21: