Forskare och specialister inom sina gebit hittar olika sätt att visa att man vet vad man pratar om. Man kan exempelvis göra det genom att man håller sig till sitt ämne, som meteorologerna i WMO (World Meteorological Organization) när de presenterar sina rapporter, som den här.
En annan storhet hos meteorologerna är att de exempelvis inte lägger sig i detaljer i kemisk reaktionsteknik, eftersom det inte är deras ämne.
Nåväl här är bilden från deras senaste rapport som visar vilka år som varit varmast sedan mätningarna startade någon gång på 1800-talet:
Det torde inte råda någon tvekan om vilket/vilka år som varit varmast.
Inlägg
Snyggt!
SvaraRaderaBjörnboms text är minst sagt mycket märklig ur vetenskapligt perspektiv. Några exempel:
SvaraRadera"Men att tre decennier efter varandra visar ökad temperatur säger egentligen ingenting om den långsiktiga trenden. Det kan nämligen lika gärna bli så att decenniet 2011 – 2020 blir kallare än 2001 – 2010"
Jaså, ingenting? Lika gärna? Är det så man resonerar inom den kemiska reaktionstekniken? Måste i så fall vara svårt att göra några framsteg alls på det området.
"WMO:s utsaga att tre decennier där det följande är varmare än det föregående, är konsistent med en långvarig uppvärmningstrend, är därför mer en gissning än en väl underbyggd slutsats."
Och där slog han till slut logisk knut på sig själv. De tre decenniernas uppvärmning är förstås konsistent med en långvarig uppvärmningstrend. Och i vilken grad den långsiktiga trenden är väl underbyggd avgörs inte på det sättet.
Svårt att dra någon annan slutsats än han är ute efter att förvilla dom som inte är så vana vid statistik och vetenskap.
Prof. Lennart Bengtsson skriver om SIs intellektuella förfall i en kommentar på Uppsalainitiativet med anledning av Björnboms och Karléns alster:
SvaraRaderaHär