Dumpa jägarlobbyn

Lars-Erik Liljelund har presentat sin utredning i rovdjursfrågan. Liljelund drar slutsatsen att det behövs 450 vargar för en livskraftig stam i Sverige.

Den fråga som varje, av naturvård, seriöst intresserad individ, måste ställa sig, är vilken kvalité viltstammarna ska ha, när barnbarnen till dagens unga jägare är vuxna, och mogna att jaga.

Det finns ingen som helst anledning att lyssna på den del av jägarkåren som hörs mest. Seriositeten visas tydligt med den här artikeln i en jakttidning: ”Varg tre gånger farligare än jägarna”, i en artikel som talar om att 22 hundar per 10 000 dödas i trafiken, mot drygt tre vargdödade … Alltså, det går inte att ta Jägarförbundet på allvar efter ovanstående nonsens.

Den som vill läsa fakta om ”olyckorna” mellan hund och varg, kan gärna läsa en artikel på Viltskadecenters hemsida, som bland annat har intervjuat ägare till skadade eller dödade hundar, i samband med vargkonfrontation.

Det stora problemet, som skapar många konfrontationer mellan hund och varg, är att det rör sig om biologiskt sett samma art, och vargar i ett revir brukar inte tycka om andra vargar som inkräktar … Det hjälper inte med att hundarna inte hyser det minsta agg mot vargen, utan bara vill hälsa på sin artfrände, som lösa hundar brukar göra.

Med största sannolikhet kan vi även avfärda tron, att vargen reagerar på hundens skällande, som skröna. En mycket suspekt sajt vargfakta.se, som inte tycks drivas av något annat än ett patologiskt varghat, skriver naturligtvis inte en enda rad om detta, att det blir problem när tama respektive vilda element strålar samman i en gemensam miljö. Inte heller jägarförbunden bryr sig om att lyfta upp problematiken. Det är svårt att frigöra sig från tanken att ledningarna i de här organisationerna, hur motbjudande det än kan tyckas, gärna ser att det dödas hundar, då det ger annars mycket svaga argument större tyngd. Å andra sidan stämmer deras agerande väl överens med den utbildningsnivå, som finns hos de ansvariga i förbunden. Eller kan någon ge exempel på en utbildad viltekolog, eller motsvarande, med forskningserfarenhet, hos Jägarförbundet eller Jägarnas Riksförbund?

Det finns mängder med intressant forskning att ta del av när det gäller samspelet mellan predatorer och bytesdjur. Bland andra SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) bedriver sådan. Det här är en rapport som tar upp ekosystemaspekter, mellan skogsbruk och natur i den näringsväv det handlar om. En intressant detalj i ovan nämnda rapport, är att en älgko, som mist sin kalv dels själv blir mer robust inför nästa födsel, dels i ökad utsträckning föder tvillingkalvar ett år senare. En annan myt är att rovdjuren skulle styra tillgången på klövvilt, det är i stället ett samspel mellan byte och predator, i näringsväven. Älgtillgången styrs i mångt och mycket av födotillgång och andra yttre omständigheter, mera än rovdjur, och detta är naturligtvis av yttersta vikt när man diskuterar varg och älg sett till hela näringsväven.

Att i det fallet ge jägarkåren, vars kunskaper i ekologi och viltvård sträcker sig ungefär lika långt som sladden från vägguttaget till frysen, expertstatus är naturligtvis vanvett.

Vi ska heller inte glömma bort den tid då klövviltet nästan utrotades, och vi faktiskt fick problem med rovdjur i Sverige. Den skyldige, även om han menade väl, var Gustav III (som väl trots sina brister  bör betecknas som en av Sveriges mest underskattade kungar). Han utfärdade ett dekret, som gav allmogen fri rätt 1789 att jaga det villebråd som tidigare varit förbehållet kronan. Detta ledde till en hänsynslös jakt, där vildsvinen utrotades, och nästan älgen.

”I sjutton av de registrerade länen dödade rovdjur enbart år 1829 hela 465 hästar, 3 108 oxar och nötdjur, 504 svin samt 19 104 får och getter. Totalt beräknades de dödade husdjuren detta år till cirka 35 000!”

Samtidigt var älgen sedan tidigare nästan utrotad, och all älgjakt stoppats år 1825 för tio år framåt. Det kanske går upp ett liljeholmens om varför rovdjursplågan blev stor, när klövviltet närmast utrotats samtidigt som vi hade tusentals vargar i det här landet.

Något som är väldigt talande hos varghatarna, är uttalanden i stil med att ”våra förfäder visste vad dom gjorde, som utrotade vargen”.

Nej, dom visste inte vad dom gjorde, eller begrep heller för den delen. Dom lyckades nästan utrota älgen, och förfädernas vett bör därför inte användas som argument i frågor som rör ekologi och viltvård.

Möjligen duger våra förfäders tillkortakommanden som argument för outbildade företrädare i jägarförbunden, och just därför ska dessa representanter för jägarkåren hållas borta från allt inflytande som rör viltförvaltning.   

DN visar på ett konkret exempel.

En genomrutten lobbyorganisation

Jag kan inte rå för att jag är lite imponerad av Jägarförbundet, och det enorma inflytande denna organisation tillskansat sig. Förbundet representerar trots allt bara en del av de 270 000 personer som jagar i Sverige i dag (jaktkort). Motsvarande siffror för ett politiskt parti och dom åker ur riksdagen.

Det borde jägarförbundet också göra.

Att personer i, eller mycket närstående till, Jägarförbundet, arrangerar skjutträning (ja faktiskt) och jägarskola i riksdagshuset, torde i vart fall strida mot lagens anda när det gäller bestickning och mutbrott. Studiecirkelträffarna och skjutträningarna kombineras naturligtvis med att organisationen förser våra folkvalda med ”forskningsmaterial” om viltvård, upplåtelseformer för jakt, biologisk mångfald och jaktens betydelse i samhället.

Den enda viltvård jägarförbundet är intresserat av, är den som äger rum i minus 18 grader Celsius; alltså den egna frysen.

Hallå, forskning bedrivs på våra universitet. Men på sätt och vis även genom det utredningsarbete som regeringen ansvarar för genom att sända ut förslag på remiss. Jägarförbundet är naturligtvis en viktig remissinstans i frågor som rör jakt.

Men låt det stanna där. I frågor som rör viltvård, ekologi och biologisk mångfald är organisationen inkompetent, alternativt ointresserad, och skall inte tillskrivas någon vikt. Sparka ut jägarförbundet från riksdagen, deras arbete i korridorerna har inte med demokrati att göra. Det finns relevant forskning att tillgå, om riksdagen är intresserad av att får fakta om biologiska samband.

Bengt-Anders Johansson (m) är ordförande i riksdagens jaktklubb, där runt 11 procent av riksdagsledamöterna är med. Johansson menar att det väl speglar förhållandet i landet. Det gör det inte, vilket direkt inses med enkel överslagsräkning, men speglar väl jägarkårens hybris i frågor som rör viltvård.

Vi har i frågor, där jakten kommer in som intresse, och det är många frågor, en stat i staten. Upplös den staten.

Jägarförbundet är inte något annat än en genomrutten lobbyorganisation. Snyftvalsen går när rovdjur som varg ställer till problem ute i glesbygden. När vildsvinen ställer till problem diskuterar jägarförbundet i stället olika utformning av foderautomater för dessa djur. Men det är som Jan Guillou skriver i sin krönika, ”fakta spelar ingen roll för varghatarna”.

I en debattartikel i Svd, skriver jägarförbundet, bland annat genom att åberopa statistik som snällt sagt kan sägas ha tolkats till egen fördel, att vi inte ska håna dom som är rädda för varg.

Jo tack, vad ska vi säga om jägarförbundets hållning gentemot dom som är rädda för, eller har problem med, vildsvin? Att förbundsledningen för jägarkåren drar ner byxorna och vänder upp arslet, är nog en bra jämförelse. Men se, det är skillnad på vildsvin och varg. Vildsvin kan du stoppa i frysen.

Och det här uttalandet är inte gjort av en organisation som förtjänar att tas på allvar. Solveig Larsson skriver i ett pressmeddelande för Jägarförbundet, med anledning av att vargar tog en tamhund utanför Riala, att vargar som inte skyr människan måste avlivas omedelbart.

Solveig Larsson är en utmärkt representant för jägarkåren.

När en jägare (vilket det var fråga om i det aktuella fallet) är ute och går med sin familj, med, mot gällande lagstiftning och sunt förnuft, en lösspringande hund, och denna blir attackerad av vargar, ja, då anser jägarförbundet att vargarna ska avlivas.

Börja i stället med att ta vapenlicensen från den så kallade jägaren som inte hade vett att hålla hunden kopplad!

Uttalandet från Solveig Larsson är häpnadsväckande, om än inte förvånande. Inte ett enda ord nämner hon om beteendet att gå omkring med en lös hund, dessutom med en jägare som husse. För en propagandaorganisation som jägarförbundet, är naturligtvis gällande lagstiftning, och än mera etik och moral, av underordnad betydelse. Trots att det finns en anledning till att man inte ska ha lösspringande hundar, i synnerhet vid den här tiden på året, struntar Larsson i den problematiken.

Solveig Larsson och Jägarförbundet är inte värda att lyssna på. Vad säger förresten våra kära riksdagsledamöter som är medlemmar i riksdagens jaktklubb? Tycker dom att lagen mot lösspringande hundar är viktig? Eller är det viktigare att få en anledning till att skjuta varg?

Vargar som börjar specialisera sig på tamboskap, och som stryker runt husen ska naturligtvis tas bort, men det är något helt annat än den vansinniga licensjakt som Jägarförbundet drivit igenom.

Jag har dessvärre svårt att se någon annan anledning till licensjakten, än att man vill ha kvar dom vargar som ställer till problem. Skjuter man av alfadjuren får man naturligtvis flera ”herrelösa” ungvargar, precis som man önskar. Kan man dessutom mata in dessa till byarna genom att vara vårdslös (alternativt medveten) med hur man hanterar slakteriavfall, ja, då får man in djuren till knuten.

Det måste bli klassat som grovt jaktbrott att lämna slakteriavfall eller åtlar i närhet till bebyggelse.

Borde inte detta vara en fråga för Jägarförbundet att driva? Om man nu verkligen vill eliminera de problem som rovdjuren kan ställa till med.