Jordbruk, självförsörjning och en och annan köttbit

En vanlig ingrediens i jordbruksdebatten är graden av självförsörjning, alltså hur väl vi klarar oss om importen försvinner. En mycket svår fråga, eftersom våra livsmedelsbutiker är internationella, alltså saluför produkter från världens alla hörn. Vi är beroende av importerade livsmedel. Inte minst sådant vi inte kan odla inom landets gränser. Till denna grupp måste även räknas säsongsprodukter, sådant vi bara kan odla en begränsad tid under året, och som måste vara färska. Resten måste vi importera. Måste och måste, men jag tror svensk folkhälsa mår bra av frukt och grönt, även under vinter och vår.

För att ytterligare komplicera frågan så handlar det bara till en del om den mängd livsmedel som produceras i Sverige. Om vi inte kan importera livsmedel kan vi med största sannolikhet inte heller importera handelsgödsel, bekämpningsmedel eller drivmedel i den omfattning som krävs för att hålla produktionen uppe. Lägger vi sedan till foderimporten ser det än värre ut. Det importeras runt 250 000 ton soja till Sverige i huvudsak till foder. Alternativ finns, men är dyrare, och en övergång kommer med säkerhet sänka produktionen på kort sikt.

Sverige importerar mera livsmedel än vad som exporteras. Men eftersom vi har en import av många bra produkter borde vi också kunna exportera bra produkter, som vi klarar av göra bättre än andra.

Låter det verklighetsfrämmande?

Ja, kanske, med dagens storskaliga förädlingsindustri, som i första hand är inriktad på att konkurrera med andra länders billiga livsmedel.

Det finns många mindre aktörer som med rätt stöttning skulle kunna växa och konkurrera med andra länders mera exklusiva produkter. Det finns både gårdsslakterier och gårdsmejerier som skulle kunna ta ett steg till och utmana på den öppna marknaden. Även lokala odlare. Känslan är dessvärre att dessa verksamheter byggts upp trots lantbrukskooperationen, inte med hjälp av den. Något som hämmat utvecklingen. I och med EU-inträdet öppnades även den inhemska marknaden upp på ett bättre sätt, och nu borde svenska lokalproducenter ta upp konkurrensen även utom landets gränser.

Diskussionen om livsmedelsproduktionen borde inte bara handla om priskonkurrens och volymer. Som den till största delen gör i dag. Inte? Försök starta en diskussion om köttkonsumtionen får ni se …

Foto: Ola Jennersten WWF. Från sidan "Bli Naturfadder"

Vill vi äta kött av bättre kvalité och som är producerat mera miljövänligt, ja, då sänker vi konsumtionen. Så är det bara. Vill vi fortsätta med dagens höga konsumtion, ja, då är det knappast de öppna hagmarkerna och den biologiska mångfalden vi gynnar. Miljöaspekten inom jordbruket kostar, och ett sätt att betala är att minska produktionen, lite högre kostnad för en bättre produkt. Jag avstår från att ge mig in på styrningen genom EU-stödet till jordbruksproduktion inklusive miljövårdsdelen. Men jag är övertygad om att det kommer krävas omfördelning i riktning mot ”miljöproduktion” om vi vill bevara det svenska odlingslandskapet. Jordbruksproduktionen är i sig inte tillräckligt för detta.

Hur skulle vi då klara försörjningen i händelse av en avspärrning? Nja, beredskapen bör nog bli bättre. Och vi skulle snabbt få vänja oss av med dagens höga köttkonsumtion.

Avslutningsvis en nyhet från Finland: Pulled Havre, en fullgod vegetarisk proteinkälla. Synd att inte produkten togs fram i Sverige, men min känsla är att en produkt som konkurrerar med köttet inte får så stor draghjälp i svensk livsmedelshantering.