Tur att detta centerförslag stoppades

Jag var själv naiv som CUF:are, och tänkte mig ett tryggare och bättre samhälle om vårdnadsbidraget infördes. Så blev det inte, och det är jag glad för i dag.

I dag kan jag inte se vårdnadsbidraget som någonting annat än ett sätt att lura bort kvinnorna från en arbetsmarknad dom kanske aldrig sedan kan komma tillbaka till. Och att samhället skulle bli tryggare med ett vårdnadsbidrag får hänföras till rent önsketänkande. Det finns absolut inget stöd för den teorin. Snarare tvärtom.

Av Mutxamel - Eget arbete, Wikimedia

Erfarenheter från Norge (som har avskaffat bidraget) och Finland visar att det främst är lågutbildade kvinnor, som från början har svårt att komma in på arbetsmarknaden, som har utnyttjat bidraget. Etter värre blir det efter. Det låter hårt att säga, men att vara hemma med en lågutbildad förälder är ingen bra start i livet. Undantag finns naturligtvis, men det motiverar inte att samhället ska uppmuntra hemmafrusystemet.

På det personliga planet är vårdnadsbidraget en fälla till ett mer eller mindre livslångt beroende av en partner.

Samhällsekonomiskt är vårdnadsbidraget betydligt värre än vad det ser ut vid en första anblick. Luras kvinnor bort från arbetsmarknaden minskar naturligtvis sysselsättningsgraden, alltså andelen av den arbetsföra befolkningen som arbetar. Utöver det minskar inte bara arbetskraftsutbudet, utan även utbudet av arbetstillfällen. Och därmed BNP.

Jag erkänner att jag hade problem i diskussionerna kring vårdnadsbidraget, när jag som CUF:are var ute på skolpresentationer i början av 80-talet. Dessa svårigheter berodde naturligtvis på att jag skulle försöka motivera ett uselt förslag, och detta genomskådade eleverna.