Handlar kampen mot hedersförtryck om islamofobi?

Det sorgliga svaret är att den till stora delar gör det. Problematiken är sedan länge känd, och startade inte med flyktingvågorna från länder med muslimsk kultur. Däremot lyftes hederskulturen upp på bordet först när chansen fanns att göra kopplingen till islam. Detta är inget annat än islamofobi, och detta riskerar att kampen mot hedersförtryck blir en halvmesyr.

Gruppen syrianer/assyrier/kaldéer började anlända redan i slutet av 60-talet och är en av de större invandrargrupperna i Sverige, upp mot 120 000 personer i dag. Hederskulturen har varit känd i den här gruppen hela tiden, men få har brytt sig. Kanske för att dom är kristna, och i övrigt väl integrerade i landet (föga förvånande då de varit länge i Sverige).

Bild från artikeln, länk nedan.

Assyriska ungdomsförbundet har lyft, och arbetar med, frågan (debattinlägget är från 2013). Utan påtryckningar från samhället tog det alltså ett antal decennier innan den här gruppen själv lyfter hederskulturen till offentlig diskussion. Jag har väldigt svårt att förstå det något yrvakna intresset för hedersproblematiken hos opinionsbildare och politiker. Eller inte …

Det har sedan 2010 funnits en advokatfirma som specialiserat sig på hedersrelaterade fall. Den finns i Södertälje. Grundaren och Vd:n Elisabeth Massi Fritz, som själv är syrianska, tilldelades det första Karin Söders minnesstipendium 2016.

Hedersrelaterade brott förekommer bland irakier, assyrier/syrianer, romer, greker, forna jugoslaver – ja, jag kan räkna upp hur många grupper som helst. Det betyder naturligtvis inte att alla som lever inom den kulturen utsätts för hedersrelaterade brott men en alltför stor grupp gör det. Elisabeth Massi Fritz

Det finns alltså en hel del kunskap om hederskulturer i Sverige. Problematiken är vare sig ny eller koncentrerad till någon enskild grupp. Tråkigt nog refereras inte till denna kunskap, än mindre tas den till vara, detta hade behövts i en tid när alltför många politiker och opinionsbildare likt zombier kryper fram från gömslena. Inte minst populisten Jan Björklund.

Och glöm för allt i världen inte bort de tusentals kvinnor som varje år måste söka trygghet på olika kvinnojourer.