McIntyre och Yamal

Risken för att metan kommer att frigöras (hastigare) är väl det som orar mest när det gäller klimatförändringarna. I den arktiska tundran finns mängder med metan som frigörs i takt med att permafrosten tinar. På havsbotten ligger metan bundet i form av metanhydrat, som kan destabiliseras av att vattnet värms upp. En storm i kombination med varmt ytvatten exempelvis.

För det blir varmare, inte minst i Sibirien, bland annat Yamal, som den här artikeln behandlar. Oleg Anisimov, head of the department at the State Hydrological Institute, säger i artikeln att 30 kvadratkilometer land eroderar bort årligen, vilket skulle innebära att ishavet äter sig in med 20 meter varje år utefter Sibiriens 150 mil långa kust, naturligtvis mer på ett ställe, mindre på ett annat. En kombination av att istäcket krymper sommartid, samtidigt som permafrosten tinar och marken destabiliseras.

Det är ingen som helst tvekan, om att Arktis förändras, och blir varmare. Det är fullt naturligt. Mer växthusgaser som ändrar strålningsbalansen ger mera energi till biosfären, och ett varmare klimat. Detta gäller även Yamal, något som Keith Briffa mycket riktigt konstaterade i en temperaturrekonstruktion där Yamal ingick.

Detta gillades inte av Steve McIntyre. Han hade av okänd anledning kommit över en annan temperaturrekonstruktion, från ett närbeläget område som inte visade någon uppvärmning alls. Självklart tyckte McIntyre att den i stället skulle användas.

Steve McIntyre är mineralprospektör och har aldrig samlat material för en temperaturrekonstruktion. Däremot tycker han, vilka träd eller sediment som ska väljas i en rekonstruktion. Han är även flitig när det gäller att samla in rådata från vädertjänster. Eller kanske inte. I stället för att fråga vädertjänsten som har upphovsrätten till rådata väljer han att begära uppgifterna från den forskare som bara fått tillstånd att använda siffrorna.

Jag tror att detta är en ren försiktighetsåtgärd från Steve McIntyres sida. Om han frågat den som äger datan, finns ju risk att han hade fått ut den ...

Det skulle ju kunnat innebära merarbete i stil med det mastodontarbete professor Richard Müller utförde med temperaturdata, i BEST-projektet. Ett arbete som visade sig stämma överens med såväl NASA, NOAA, CRU och vad skeptikern Roy Spencer också kommit fram till: Temperaturen stiger, och gör det snabbt.

 

Diagram från NASA GISS

 Och BEST-projektets utfall

Steve McIntyre sägs inte vara riktigt nöjd med resultatet från BEST-projektet, men börjar uppenbarligen tackla av. På annat sätt går inte att tolka det faktum, att McIntyre inte dragit igång samma personförföljelse av Richard Müller, för att få ut rådata, som mot Michael Mann, Keith Briffa, Phil Jones, James Hansen med flera. Om nu inte McIntyre sent omsider begripit att han inte har så stor nytta av rådata. Synd i så fall att han inte kom till insikt tidigare.

Åter till Steve McIntyres tangentbordsrekonstruktion av Yamals temperaturer, här i Ingemar Nordins tappning, som även beskriver en del av McIntyres rättshaveristiska beteende, som jag tidigare tagit upp.

Så här anser alltså Steve McIntyre att temperaturen utvecklats på Yamalhalvön: 

Det är den gröna kurvan McIntyre anser giltig. (Bild från The Climate Scam.) Tycker ni att Steve McIntyres tangentbordsrekonstruktion på ett rimligt sätt förklarar att trenden för havsisens årliga minima krymper i rekordfart, att permafrosten tinar, att det läcker metangas och att kusten eroderar? 

Steve McIntyre har gjort det som skulle vara dödsstöten för vilken seriös forskare som helst (nu är ju McIntyre varken forskare eller seriös, men ändå). McIntyre har plockat en enskild detalj, just för att den visar det budskap han vill framhäva. Att där finns mängder med observationer, även instrumentdata, som talar emot förbigås med största möjliga tystnad.

Det är synd att inte McIntyre tas på tillräckligt stort allvar för att ställas till svars för sin tes, som så uppenbart står i strid med verkligheten.

Personligen tycker jag att Steve McIntyre borde tänka mera på sin försörjning och återgå till mineralprospekterandet. Det kan ju inte vara gratis att driva en klimatblogg i den omfattning McIntyre gör.

DN

  

Förvillarnas förvrängda verklighetsbild II

I mitt förra inlägg beskrev jag Steve McIntyres rättshaveristiska kampanj mot klimatforskning i allmänhet, och enskilda klimatforskare i synnerhet. McIntyre som är olje- och mineralprospektör, och som aldrig själv någonsin ägnat sig åt forskning inom ämnet, har nått helgonstatus hos klimatförvillarna.

Yamalrekonstruktionen, av främst Keith Briffa, användes som en pusselbit i Michael Manns banbrytande rekonstruktion 1999, den som populärt kallas för hockeyklubban.McIntyre gör allt för att visa att där inte finns någon uppvärmning på Yamal.

Att Steve McIntyre skjutit in sig på en temperaturrekonstruktion från Yamalhalvön i kanten på norra ishavet, och desperat försöker visa att den är fel, visar med önskvärd tydlighet att McIntyre saknar verklighetsförankring. Samtidigt som mineral- och oljeprospektören McIntyre gör sitt bästa för att dribbla bort uppvärmningen på Yamalhalvön, flockas McIntyres branschkollegor strax intill för att dra nytta av just den uppvärmning som sker allra starkast i den arktiska regionen (inklusive Yamalhalvön).

[Samtidigt som ni läser länken om Rysslands och Norges forskningsprojekt kring oljeutvinning i Arktis, 50 forskare kommer att arbeta enbart inom detta projekt, kan det vara värt att kasta ett getöga på bloggen The Climate Scams närmast paranoida syn på de forskningsresurser som satsas på det som populärt kallas för klimatdito. Hemska tanke för bloggarna. Räknar vi även forskning på konsekvenserna av den globala uppvärmningen, alltså även råvaruutvinning i Arktis, blir de summor som figurerar på scammen mångdubblade.]

Inte bara olje-, gas- och mineralprospektörer flockas i Arktis för att dra nytta av uppvärmningen. Ryssland ser också Nordostpassagen som den nya Suezkanalen, snart färdig att tas i bruk. Ryssland har påbörjat en investering av hamnen i Murmansk för detta ändamål. En investering på i dagsläget motsvarande 30 miljarder kronor.

Förändringarna i Arktis har inte bara betydelse när det gäller handel och råvaror. Hela det geopolitiska läget skakas i grunden, nu när det tillgängliga öppna havet blir allt större för varje år. Den militära upprustningen i Arktis är stark.

Länder som inte gränsar till Arktis, som exempelvis Kina, kan å sin sida sida köpa sig inflytande i de tillgångar som nu blir allt mer tillgängliga. Grönland blir allt mera intressant.

Den här bilden, 15 maj 2012, över den arktiska havsisen, där vi tydligt ser ett fragmenterat istäcke utefter den sibiriska kusten, torde mest glädja dom som är intresserade av oljeutvinning i området. (IARC-JAXA, Sea-Ice Monitor)

Den som vill läsa mera om förändringarna i Arktis kan med fördel ta sig an Climate Change in the Arctic – A Hot Topic från SWIPA.

Den som i stället är intresserad av allt mer efterblivna konspirationsteorier kan få sitt lystmäte här.

En anledning som kraftfullt driver på utvecklingen i Arktis är naturligtvis jakten på nya resurser: 

DN  Sveriges Radio