Myten om lavskrikan

En skog som klassas som nyckelbiotop får inte avverkas hur som helst. Trakthyggesbrukets (skogsbruk genom kalhygge) högljudda förespråkare hävdar då att skogen inte får brukas, att den konfiskeras av staten, och att den enskilde lämnas rättslös.

Inte sällan med argumentet att skogsägaren straffas för att skogen är välskött(!).

Långsökt så det förslår.

En naturskog är inte en välskött skog enligt kalhyggets förespråkare. En välskött skog, enligt dom, är träd i raka rader, samma ålder och med lämpliga avstånd för skogsmaskinen.

Skogsvårdslagen är tydlig när det gäller påståendet om myndigheternas ”döda hand” över skogen. En avverkning, som omfattar mindre än en halv hektar, behöver inte anmälas till skogsvårdsstyrelsen. Ett varsamt uttag från skogen är fullt lagligt. Och varför skulle lagen hindra? Det var ju så våra äldre generationer brukade skogen.

Få skogsägare i dag brukar sin skog själva. Många bor inte ens på fastigheten. När äganderättslobbyn använder uttrycket ”bruka skogen som sina fäder” är betydelsen en helt annan. Det som för var en vinters arbete i skogen för markägaren är i dag ett telefonsamtal till entreprenören som sköter avverkningen.

Det behöver inte handla om girighet eller lathet, snarare en tidens gång, som sprungit ifrån verkligheten. Men visst har dom snabba pengarna betydelse. Samtidigt som känslan försvunnit från den skog man inte själv brukar.

Är det inte ynkedom, att vi fortfarande, in i 2000-talets andra årtionde, fortfarande skövlar ömtåliga marker med skördare, skotare och markberedare? Längre borde vi väl ändå ha kommit i utvecklingen.

 

Lavskrika, bild från Wikipedia

Skoglobbyn, LRF, centerpartiet med flera, hur vill dessa aktörer hantera marker med nyckelbiotoper? Hur ser dom på lavskrikorna?

Uppenbarligen helst inte alls. På något annat sätt går inte att tolka det allmänna gillandet av att anslagen för inventering av nyckelbiotoper dras in (den SD-stödda M/KD-budgeten). Nyckelbiotoper och miljöhänsyn, och annat som hindrar när växande träd ska växlas in i pengar, vill man inte veta av.

Allt mera aggressiva metoder, inklusive giftiga nålstick, används för att komma undan naturvården, och misstänkliggöra naturvården.

Förfallet har nått därhän att tjänstemän, som arbetar med biologisk mångfald, anklagas för att vara aktivister, om dom samtidigt är medlemmar i Naturskyddsföreningen.

[Artikeln är länkad från en nättidning, signerad Svenskt Näringsliv, som med önskvärd tydlighet agerar megafon för LRF och andra ägarintressen. När hörde ni förresten LRF gnälla över att handläggare i miljöfrågor samtidigt är skogsägare?]

Sebastian Kirppu, som utöver att arbeta som naturguide på Länsstyrelsen Dalarna, även inventerar nyckelbiotoper på sin fritid, skulle förbjudas detta. Tack och lov fick länsstyrelsen smisk på fingrarna i fallet.

När det gäller centerpartiets agerande minns jag valrörelsen 1988, och hur säldöden påverkade valrörelsen. Då hette det från centern, att ”sälarna i västerhavet inte har någon rösträtt”.

Det har inte lavskrikorna heller.

Ett tidigare blogginlägg handlade om hur våra sista naturskogar är på väg att slaktas på den heliga äganderättens altare: Centern, LRF och Baggböleri