Minoriteter och klankultur

Med hjälp av skjutvallen har simförbundets Ulla Gustavsson lyckats skapa styv kuling i simbassängen, och även utanför. Om Gustavsson hade som syfte att skapa en diskussion, kring huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller inte, så misslyckades hon gravt. Jag tror inte ens att hon försökte.

Ulla Gustavsson Facebook

Ulla Gustavsson:

RF visar att de gillar och uppmuntrar hedersförtryck, könsstympning, barnäktenskap och hedersvåld.
…
Dessutom ger bilden andra associationer av att hon har vapen i hand.

Bara fanatiker kan ta uttalandena på allvar. Och om det är så att Ulla Gustavssons synsätt även genomsyrar den organiserade kampen mot klankultur och ”heder” är det riktigt illa.

Dessvärre tyder mycket på att så är fallet.

För 18 år sedan mördades Fadime Sahindal av sin egen far. I den klankultur där Fadime växte upp fanns ingen acceptans för en kvinnas fria vilja.

Religionsmässigt hörde klanen till Aleviterna. En relativt stor religion i Turkiet, såväl bland turkar som kurder. Ändå en minoritetsreligion, och närmast förföljd av samhället. Vilket kan vara svårt att förstå, då religionen är förhållandevis sekulär till sin karaktär, och med utövare som inte använder några synliga symboler. Aleviter anser vanligen att religion och samhälle ska vara åtskilda. Naturligtvis blir förhållandet även detsamma gentemot en eventuell klan. Religionen och klan ska vara åtskilda.

En annan religiös grupp med stark klanstruktur är yazidierna. Även detta i huvudsak en kurdisk grupp/religion. Ekot rapporterade den 23 januari om en irakisk yazidisk kvinna som utsatts för förnedring och våldtäkt, men där klanerna tyckte att det skulle göras upp dem emellan. Våldtäkterna sågs som ett angrepp mot klanen, kvinnan var oväsentlig. Yazidiska kvinnor som tagits som sexslavar av IS blir inte fria helvetet bara för att dom befriats. Ofta i stället förskjutna därför att klanen ser sig vanhedrad. 

Yazidierna är kanske den mest förföljda gruppen bland kurderna, vilket inte vill säga lite, eftersom kurderna i sig själva är hårt trängda och förföljda från många håll. Klaner tycks även vara mera förekommande hos förföljda folk, vilket inte är så märkligt. Gruppen sluter sig samman mot en yttre fiende.

Syrianer, ofta tillhörande Syrisk Ortodoxa Kyrkan, är ytterligare en förföljd grupp, som länge funnits i Sverige. Lika länge deras klanstruktur. Även om ingen brydde sig. I mitten av 80-talet var den allmänna åsikten, att det var ett märkligt sätt att leva, men sedan var det inte mer med det. En väl assimilerad klankultur alltså. Den syrianska gruppen har gjort mycket för att komma bort från klanväldet, men det har tagit tid, och är långt ifrån slutfört.

Klanstrukturer och ”hederskultur” är lömska företeelser. Precis som i fallet med våld i nära relationer (vilket ofta är vad det handlar om) är det omöjligt att till det yttre avgöra vilka som är utsatta. Det kan vara den tuffa sminkade tjejen i den informella rökrutan utanför skolan, som är iakttagen och kontrollerad. Eller servitrisen i tight midjeklänning och strumpbyxor.

Oftast leder det ingenstans att prata om islamism, jihadism, sharia och slöjor. Snarare kontraproduktivt i och med att det leder tankarna fel. En klankultur kan ha vilken religiös inriktning som helst, men klanen är alltid viktigare än religionen. Jag skulle även kunnat exemplifiera med romer och mandéer, och säkert med ytterligare grupper, och vi är dumma om vi tror att fenomenet är helt utrotat i vårt eget kulturarv.

Ett riktigt bottennapp förmedlade Helene Bergman, styrelseledamot i GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime) tillika Journalist och författare till boken "Förortens Grupp 8", i en debattartikel publicerad i Expressen för drygt ett år sedan. 

Den som läser Helene Bergmans debattartikel "I Sverige lever kvinnor under könsapartheid" (även grundaren till GAPF Sara Mohammed var inblandad) får intrycket att Fadime Sahindal mördades i en islamistisk kontext. Naturligtvis en vansinnig koppling, medveten eller inte. Och det har inte blivit bättre, visar det sig i efterdyningarna till Ulla Gustavssons utfall.

Sara Mohammed, grundare av GAPF, brukar framhålla att vi måste våga kritisera religionen i samband med hederskultur. Det gör hon oftast inte, och klarar inte heller av att hålla isär olika religioner.

Om någon islamist hade dristat sig, att berätta för den alevitiska klanen Sahindal, hur dom skulle leva, vågar jag lova, att den islamisten agerat familjerådgivare i den miljön för sista gången.

Jag tror det är så illa att kampen mot klan- och hederskultur är av underordnad betydelse när Sara Mohammed med flera villkorslöst ställer upp på Ulla Gustavssons verklighetsbeskrivning, att Riksidrottsförbundet gillar könsstympning därför att dom visar en flicka i slöja som skjuter luftgevär.

Sara Mohammed och GAPF skjuter också – över målet – och frågan måste ställas: Är det medvetet?